Förvärv: 37233

År 2016 utförde Stiftelsen Kulturmiljövård först en arkeologisk förundersökning och sedan en arkeologisk undersökning av L2013:1433 (Spånga 122:1) på fastigheten Akalla 4:1 i Spånga socken, Uppland. Detta skedde på grund av byggandet av Förbifart Stockholm. Beslut togs av Länsstyrelsen i Stockholms län och undersökningarna bekostades av Trafikverket. Undersökningsområdet låg i en nordsydlig sluttning och var som högst 31 möh till som lägst 13 möh. På platsen fanns ett sedan tidigare känt gravfält men i samband med undersökningen hittades även en kultplats. Det fanns inga klara boplatslämningar så platsen tolkades som att den endast nyttjades för begravningsaktiviteter och rituella handlingar. På den yta som nyttjades för rituella handlingar, längs med en bergsvägg och främst i anslutning till markfasta block, hittades ca 170 amulettringar – många eldstålsformade, liggandes direkt under torven. De var inte knutna till anläggningar utan låg som lösfynd. Denna yta var i den nordvästra delen av platsen mellan två gravplatser. Amulettringarna var daterade till vendeltid (550-800 e Kr) vilket var den tidsperiod som det fanns flest anläggningar och fynd från. De första spåren av aktiviteter var från mitten av bronsåldern, men de var få till antalet. Under en stenläggning hittades en bronskniv från period III och några delar av skalltak från människa. Under förromersk järnålder anlades härdar och kokgropar, främst i den norra delen. Under yngre romersk järnålder och folkvandringstid anlades de första gravarna på en avskild platå, samt även härdar och kokgropar. I gravarna återfanns rester från hartstätningsringar och kammar, en av gravarna innehöll även en dräktnål föreställande en fågel. Under tidig vendeltid (ca 600 e Kr) började gravar anläggas vid foten av slänten, västerut. De var åtta till antalet. Tre bendepositioner var samlade på en bergshäll. Gravarna innehöll kammar, knivar, beslag och broddar samt gravurnor och bikärl. I anslutning till en urna låg två torshammarringar, den graven daterades till första halvan av 600-talet. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att torshammarringar per automatik brukar dateras till vikingatid. Några härdar anlades under denna period. Amulettringarna hörde även de till denna period. Från vikingatid och modern tid fanns några härdar och markytor. Även om platsen hade spår av aktiviteter som spänner över en lång tidsperiod gick det inte att säga om den används kontinuerligt eller sporadiskt, men det fanns spår från mitten av bronsåldern fram till vikingatiden och då handlingar som var kopplade till begravning och ritualer, inte boplatsrelaterade. Gravarna var alla brandgravar innehållandes minst en kremerad person, de flesta innehöll även rester av ett eller flera djur såsom får/get, hund, fågel, svin, häst men även en tupp. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML.