Förvärv: 35008

Under höst 1994 och sommaren 1995 genomfördes en särskild arkeologisk undersökning i Häggvik, Sollentuna sn, Uppland. Ansvarig för utgrävningen var UV Stockholm och undersökningen föranleddes av den s k Häggviksleden. Undersökningen inkluderade två fornlämningar en gravhög (L2015:5492, RAÄ 81) som har förvärvsnummer 35009 och ett gravfält (L2015:5565, RAÄ 282) med förvärvsnummer 35008. Gravfältet L2015:5565 låg strax söder om nuvarande Häggviksvägen och högen L2015:5492 20 m norr om gravfältets nordligaste del. Invid högens sydvästra del stod en rest sten som också undersöktes men inte genererade några fynd. Gravfältet L2015:5565 är välkänd och inventerades i flera omgångar. En kartering och numrering av anläggningar som gjordes av Hellmann 1929 användes i samband med 1990-talets undersökningar. Det visade sig snabbt att gravfältet har varit utsatt för skadegörelse och omfattande markexploatering sedan 1920-talet. Totalt undersöktes 13 gravar med 14 begravningar och endast tre anläggningar (A3, A7 och A8) visade helt oskadade brandlager. Resterande gravar visade skadade stenpackningar och kantkedjor samt störda brandlager. Gravarnas huvudsakliga form var runda stensättningar men det fanns även en rektangulär stensättning. Den största och en av de mest oskadade anläggningar var grav 8 med 7 m i diameter. Graven visade dessutom intressanta kontexter som tyder på komplexa begravningsritualer. Själva yttre strukturen av graven utgjordes av, förutom själva stenpackningen med kantkedja, av en sydport som förmodligen fungerade som en dörr. I graven hittades en kniv som var nerkörd genom brandlagret och vidare genom den underliggande sanden. Trärester på tången visar att kniven inte ha varit placerat på bålet och hela konstruktionen var troligen en rituell handling i begravningsceremonin. Förutom kniven hittades även en stor bit bröd med hål samt torshammarringar vilka också tyder på omfattande ritualer vid begravningen. I de flesta av gravarna hittades gravkärl och i tre ytterligare gravar påträffades torshammarringar. Förutom dessa utgjordes gravinnehållen av kammar, pärlor, knivar samt nitar, spikar och olika typer av beslag samt spännen. I 12 av 14 gravar begravdes vuxna personer och förhållande män och kvinnor var förhållandevis jämn. Inga barn eller ungdomar anträffades bland de gravlagda. Gravfältets datering sträcker sig från 750 till 900 e Kr och dateringen baserar på både C14 som föremålsdateringar. De äldsta gravarna fördelas på den södra delen och yngre gravar ligger på södra sidan av gravfältet. I den södra delen hittades även boplatsanläggningar som härdar, rester av ett dike samt stolp- och pinnhål av recent karaktär.