Förvärv: 34529

Under åren 1988 och 1989 utförde UV Mitt arkeologiska undersökningar av RAÄ 136, Norslunda 1:2, 2:1 och 3:1 i Norrsunda socken, Uppland. Undersökningen var en av de arkeologiska undersökningar som utfördes i området för att kunna bygga Arlandastad. Undersökningarna visade att det fanns många fornlämningar i området som tangerade varandra både rumsligt och kronologiskt. Rent generellt kan landskapet ses som ett förhistoriskt kulturlandskap som har nyttjats från yngre stenålder och framåt. Undersökningsområdet som berördes av denna rapport var ca 800 meter långt och 200-300 meter brett. Det var beläget 28-33 meter över havet och omgivningen bestod av skogig backterräng som hade en svag lutning mot söder samt en del plana ytor. På platsen fanns en boplats från äldre järnålder med fortsättning in i folkvandringstid, men även spår från neolitikum vilket visade att platsen användes under flera tidsperioder även om det inte har varit kontinuerligt. På boplatsen hade ett antal terrasser byggts upp av större stenar och block där sedan byggnader uppförts. En del av terrasserna hade lämningar efter flera hus som byggts på plats efter varandra, dvs de äldre husens lämningar fanns under de yngre husen. Det fanns fyra terrasser och spår efter åtta byggnader som uppförts på dem. I anslutning till ett hus fanns anläggningsspår som kunde tyda på att det stod ett grophus eller en jordkällare där. Förutom dessa påträffades även spår av en fägata och en stor öppen yta öster om terrass IV där det troligen hade utförts järnbearbetning och smidesverksamhet eftersom det påträffades slagg och små järntenar där. Det hus som uppfördes först var från förromersk järnålder/äldre romersk järnålder och låg inte på någon av stenterrasserna. Terrasserna, långhusen ovanpå dem, fägatan och smidesplatsen daterades till sen romersk järnålder/folkvandringstid. Under några hus som haft en användningsperiod under folkvandringstid hittades härdar från sen romersk järnålder. Husen var långhus vars storlek varierat. En del av husen hade byggts ut/byggts om och reparerats under deras användningstid, några hade även utsatts för eldsvåda då det påträffades en stor mängd bränd lera i anslutning till huset. En del av husen var på grund av stratigrafin uppenbarligen inte samtida med varandra, men högst troligt var några av byggnaderna uppförda och brukade samtidigt. De flesta husen hade rumsindelning, flera ingångar samt härdar även om inte alla husen hade allt av detta. Förutom boplatsmaterialet från järnåldern så fann undersökarna även lämningar från neolitikum på undersökningsområdet. Det var främst fynd och inte anläggningar och en stor del av dessa hittades på den östa delen av platsen, norr om terrass I även om en del fynd, främst av kvarts och flinta, var utspridda på en större yta. De neolitiska fynden var främst keramik, bränd lera, föremål av slagen kvarts, flinta, bergart och sandsten men även brända ben. Undersökarna ser dock inte att det har varit en bebyggelsekontinuitet på undersökningsområdet från neolitikum fram till järnåldern. Föremålen från järnåldern var även här keramik, bränd lera, föremål av järn såsom en kniv, skäror/kortliar, slagg och tenar. En blå ringformad pärla hittades och en agraffknapp av cu-legering men annars var det relativt fyndtomt på föremål hörande till dräkten. Föremål av sten såsom brynen, malstenslöpare, glättstenar och liknande fanns på platsen. En liten mängd brända ben påträffades vilka verkar vara hushållsavfall då de hittats i anslutning till härdar. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Andersson, Gunnar. Arkeologi i Arlandastad – järnåldershus och stenåldersskärvor. Uppland; Norrsunda socken; Norslunda 1:1, 2:1 och 3:1; 1:a stadsdelen; RAÄ 136. Dnr 7141-88, 6020-89, 6912-89 och 5228-90. UV Mitt, rapport 2001:27. Arkeologisk undersökning.