Förvärv: 13924

Digitiseringssatsning 2025: De två bröderna, grevarna Reventlow (Christian Detlev Reventlow 1842–1908 och Frederik Ferdinand Reventlow 1850–1910), bodde vid Ringsjön och hade ett stort arkeologiskt intresse. De samlade på föremål från alla tidsperioder från ett större geografiskt område, men de gjorde också egna riktade inventeringar och utgrävningar kring framför allt Ringsjön. Deras arbete initierades av att Ringsjöns vattenyta sänktes i början av 1880-talet, vilket exponerade stenåldersfynd på en lång rad platser. Genom deras inventeringar hittade de, karterade och samlade in föremål från sammanlagt 22 olika lokaler i Ringsjöområdet med en ofta blandad datering som omfattar hela stenåldern. Det mesolitiska materialet är mest omfattande, men sannolikt finns också en del paleolitiskt material och på vissa lokaler ligger tyngdpunkten i neolitikum. En av de platser med mesolitiska fynd, men där de neolitiska också är mycket rikliga är lokalen Ringsjöns utlopp. Detta är den enda av lokalerna från vilken en stor mängd keramik tillvaratogs och grevarna kom också att utföra utgrävningar på platsen åren 1886 och 1887, då olika experter involverades inom såväl kvartärgeologi som makrofossil och osteologi. Flera artiklar om materialet publicerades i Månadsbladet under sent 1800-tal. De fornlämningar som Reventlow hittade kring Ringsjön kom att benämnas med olika bokstäver, och vilken plats som motsvarar vilken bokstav/bokstavskombination framgår av en karta i Reventlows artikel i Ymer 1905. Fynden märktes i hög utsträckning upp med dessa bokstäver följt av ett löpnummer. Samtidigt upprättade Reventlow kataloger över alla fynd där platserna är beskrivna, kartor finns över fyndspridningen och föremålen är beskrivna utifrån sina löpnummer. Dessa kataloger finns idag samtliga på Antikvarisk-Topografiska arkivet (ATA). Här är de dock märkta med förvärv 14265. Utifrån SHM:s gamla katalogkort (catview) framgår det dock att Reventlows fynd från de stora boplatserna kring just Ringsjön inkom som förvärv 13924. Inom 13924 finns också en samling lösfunna föremål från trakten kring Ringsjön, som har en egen katalog vilken finns i ATA och där under just förvärv 13924. Där finns också en grävningsberättelse för 1887:års utgrävning. Förvärv 14265 kallas för den Reventlowska samlingen, men utgörs av både lösfynd och boplatsfynd som grevarna köpt, fått, hittat själva eller grävt ut men på andra platser än kring just Ringsjön. Det finns för dessa fynd en av grevarna upprättad tjock katalog, även den i ATA. Grevarna bestämde tidigt att de vid sin bortgång skulle donera hela sin samling till Historiska museet. I diskussionerna kring detta kom de att skicka ett litet urval av sin samling från Ringsjöns utlopp i förväg, föremål som märkts med "skickat till Stockholm" i katalogerna. Dessa föremål kom in som förvärv 12676. Det blev emellertid inte riktigt som de tänkt, utan när den ena brodern avled 1908 önskade den andra brodern att Historiska museet skulle hämta samlingen. På så vis hämtades fynden från Ringsjön (13924) 1909, och följande år 1910, vilket också var det år den andra brodern avled, kom resten av samlingen in till SHM (14265). När 13924 lämnades in verkar emellertid problem ha uppstått. En mindre del av materialet kom att accederas, registreras och placeras i magasin. Resten verkar dock har förblivit ouppackat och blev också felmärkt med förvärvsnummer 13995, som också var ett stort flintmaterial som kom in till museet i samma vända. I museets historia har dessa felmärkta trälådor med Ringsjöfynd påträffats och då packats upp i ett par omgångar. I början av 2000-talet packades ett större stenmaterial upp, inklusive många av lösfynden. 2012 packades en del keramik upp i samband med ett forskarbesök, som då fick förvärvsnumret 35199. Detta förvärv har vi nu låtit utgå och materialet är genomgånget och digitaliserat under förvärv 13924. Den största delen av materialet förblev däremot ouppackad ända fram till ett pallställsbyte och ett ompackningsprojekt våren 2025. Då upptäcktes att många trälådor märkta 13995 i själva verket innehöll Reventlows fynd. Det mesta var flintmaterial, men också lite keramik. All keramik låg nedpackad i tre av trälådorna med tunna skikt ull emellan, och tyvärr hade de största och finast dekorerade skärvorna lagts i botten av dessa djupa lådor under lager efter lager av odekorerade bukskärvor, där de legat i 115 år. Tråkigt nog var därför en stor del av skärvorna nu krossade av tyngden. En positiv sak i relation till det är att Christian Detlev Reventlow gjorde fyndteckningar, ibland akvareller, av ett flertal utvalda föremål bland Ringsjöfynden, vilka har en mycket hög kvalitet då Christian även var konstnär. Avbildningarna finns i två kataloger i ATA med tillhörande beskrivningar. Grevarna Reventlows samling av fynd från trakten kring Ringsjön (förvärv 12676 och 13924) är ett av flera material som valdes ut i samband med en digitaliseringssatsning hösten 2025, med syfte att öka spårbarhet och tillgänglighet av samlingarna. Reventlow katalogiserade alltså sin samling genom att ge fyndplatsen en representativ bokstav och numrerade fynden. Materialet kom från sammanlagt 22 lokaler runtom Ringsjön. Fyndplatserna ligger i olika socknar vilka är följande; i Bosjökloster socken: Finnhult (A), Bo (B), Råröd (C), Lillö (D), Gamla vägen till Lillö (E), Pråmhuset (I), Nyby (K), Klinta (L), och Stanstorp (T). I Stehag socken: Råröd (Ca), Fairyhill (M), Järnvägsbron (N) och Vallen (O). I Fulltofta socken: Fulltofta (F), Häggenäs (P) och Häggenäs (Q). I Munkarp socken: Ringsjöns utlopp (Na), Norra Ormanäs (R), och Södra Ormanäs (S). Fyndorten Sätofta (G) ligger i Höör socken. Fyndorten Osbyholm (H) ligger i Hörby socken. Silfåkra (S) i Silvåkrasjön socken. De registrerade fynden har i möjligaste mån förts till dessa olika platser, men också siffrorna har förts in digitalt under andra nummer för att bibehålla kopplingen till Reventlows kataloger och dokumentation. Siffer- och bokstavsmarkeringar har utförts av Reventlow på både keramik och flinta. För materialet från Ringsjöns utlopp (Na), finns dessutom siffror för grävda rutor, ibland markerade med en siffra omgärdad av just en rektangel/ruta. I katalogen är det flintföremål med siffermarkering från 742 och uppåt samt keramikfynd med nummer från 1289 och uppåt som är funna i rutor. Det materialet som digitaliserades 2025 innefattar fynd som ger en god representativ bild av de olika platserna utifrån Reventlows kataloger. Men tre undantag finns. För det första Järnvägsbron (N) där material med siffermarkering mellan 130-165 inte påträffades under registreringen. Däremot finns det flera fynd som är omärkta eller enbart märkta med N, dessa skulle kunna vara fynd vars siffermarkering inte är synlig längre. För det andra påträffades material från Vallen (O) i mindre omfattning än vad som omnämns i katalogen. Bara två av fem föremål kunde registreras under den fältinsamlingen. Det kan bero på en liknande problematik ifall föremål från Vallen också saknar siffermarkering, vilket då gör det svårt att knyta föremål till platsen. För det tredje finns risken att Silfåkra (S) och Södra Ormanäs (S) blandats ihop i samband med uppackning och registrering. Detta till följd av att båda lokalerna är markerade med S. Det som skiljer lokalerna åt är att markeringarna på fynden från Silfåkra ska ha skrivits med grönt bläck. Dock har bläcket bleknat över tid och på vissa föremål har bläcket även ändrat färg, vilket försvårar möjligheten att urskilja Silfåkra markeringarna från Södra Ormanäs. Till följd av detta kunde endast två av 14 föremål kopplas med säkerhet till Silfåkra. Av några få tidigare registrerade fynd, vilka verkar ha registrerats i samband med utställningsarbeten kring år 2000 (Nedtag av basutställning stenålder inför uppförande av Forntider och en Milleniumutställning) kunde alla återfinnas utom en. Föremålen som digitaliserades då hade däremot inte fått bilder eller etiketter och återfanns liggande tillsammans med andra fynd i gamla askar. Nya poster skapades därför och vi har valt att ta bort de gamla efter att alla information förts över. Föremålen som varit utställda identifierades utifrån angivet fyndnummer och föremålsbenämning, och gällande den post som inte kunde lokaliseras har förmodligen fel nummer avkodats i samband med den tidigare registreringen. Denna gjordes troligen utan direkt tillgång till Reventlows kataloger, vilket vi däremot haft vid digitaliseringen 2025. Föremålet är alltså sannolikt inte förkommet, utan med fel angivet nummer är det enbart svårt att lokalisera. Förutom det hade en back keramik, de flesta benföremål och allt osteologiskt material digitaliserats tidigare och ingick inte i denna satsning. Ett problem överlag vid digitiseringen var att bokstäverna och siffrorna bitvis var svåra att tyda. Reventlows kataloger har emellertid varit till hjälp vid uttolkningarna. Bläcket på föremålen har i flera fall också förändrats över tid, till exempel ändrat färg. I andra fall har bläcket flutit ut/suddats ut i den mån att det blivit oläsligt. När markeringarna inte varit möjliga att tyda eller saknats helt har det inte funnits någon möjlighet att koppla föremålen till en specifik fyndplats. Det finns tio omärkta fynd som påträffats med övrigt material från Ringsjön. På grund av dess karaktär och att de hittades i trälådor tillsammans med annat Ringsjömaterial tyder på att dessa omärkta föremål även tillhör Ringsjöområdet. I andra fall har slutsatsen dragits att omärkta fynd på grund av deras karaktär nog ändå sannolikt tillhör 13995. De två materialen har stått tätt ihoppackade på samma pallar i dåliga bitvis trasiga och öppna trälådor och en viss sammanblandning kunde då noteras. I vissa lådor märkta Ringsjön fanns i toppen enstaka bitar Malmöflinta (13995) och i vissa lådor med Malmöflinta fanns enstaka föremål märkta med Reventlows nummer. Var fynden omärkta behövde en bedömning göras från fall till fall. Bedömningen har baserats på föremålens utseende och karaktär då 13995 till största delen består av obearbetad eller grovt bearbetad flinta som är opatinerad, omärkt och med mycket krusta. Fynden från 13924 har i stället tydligt slagen flinta och i regel definierade föremål som kärnor, yxor, spån och pilspetsar. En hel del av materialet från Ringsjön är också brunpatinerat av att ha legat i våtmark, vilket inte fanns inom 13995. För keramiken fanns problematiken att skärvorna fragmenterats sedan Reventlows dagar och att bara delar av siffermarkeringar fanns kvar. Det fragmentariska skicket på keramiken beror emellertid inte bara på hur det var nedpackat, utan också på dess fyndomständigheter relaterat till hur keramiken legat sedan den en gång deponerades. Keramiken verkar helt enkelt ha legat i våtmark/vattensjuk mark, vilket gjort att skävorna troligen har ett högt organiskt innehåll (de är tunga), men det har också gjort de väldigt sköra. Vissa skärvor är också svallade. En motsvarighet finns bland skärvorna från Alvastra pålbyggnad. Vissa Ringsjöskärvor går knappt att ta i utan att de faller samman, så de kan också vara hastigt tillverkade i lägre bränningstemperatur och därmed mer benägna att idag fragmenteras. Denna hypotes skulle dock behöva prövas av forskare. Det finns också skärvor som Reventlow klistrat ihop, varför en del skärvor har rikligt med gulnande klisterrester utmed kanterna. De ihoplimmade skärvorna verkar i vissa fall onekligen tillhöra samma kärl och ha passning, men det förekommer också kärl där det förefaller vara skärvor från olika kärl som blivit ihoplimmade. Dessa ihoplimmade skärvor har även i vissa fall haft olika siffernumreringar och nämns på olika ställen i katalogen. Förvärvet 13924 innefattar även en större mängd lösfynd som bröderna samlat in under inventeringar, men även fått som gåvor. Nummerserien som Reventlow för just lösfynden har omfattat alla dessa fynd, men sedan har de haft två kataloger, en för Ringsjön och en för resten. Det innebär att numren inte följer efter varandra i nummerordning. De nummer som saknas i 13924 katalogen finns i 14265 katalogen och vice versa. Dessa fynd skiljer sig från de övriga från Reventlows samling genom att vara märkta med sitt löpnummer och innan dess med No (för nummer). Det bör noteras att Reventlows bedömning av flintmaterialet skiljer sig från vedertagna termer som används idag. Vid digitaliseringen fick vi därför frångå den initiala idén att föra in Reventlows definitioner och beskrivningar, och istället har materialet registreras med det västsvenska sorteringsschemat för flinta som utgångspunkt, alltså GAM 1978. Detta har emellertid inte följts helt strikt. Övriga flinta har exempelvis inte använts som term eftersom all flinta bedömdes som klart slagen, och den har därför registrerats som just slagen flinta. För vissa tydliga förarbeten har denna term använts istället för "stycke med tillhuggning" vilket annars var en användbar term för det stora mesolitiska fyndmaterialet. Någon åtskillnad mellan hela och fragment av spån och avslag har inte heller gjorts, utan de har registrerats tillsammans. Däremot har vi skiljt mellan kärnor och kärnfragment A respektive B. För dekorerad keramik har Österholms keramikschema från 1989 använts som stöd. Keramiken har registrerats efter kärldel och huruvida de har dekor eller ej, samt efter deras undernummer. Skärvor med bevarad mynning (oavsett hur stor övrig del av kärlet som varit bevarad) har skiljts från skärvor med skuldror (där dessa finns men inte mynningsranden). Därtill har tjocka bottenbitar registrerats för sig och resterande skärvor har fallit under kategorien buk. Av tidsskäl har varken vikt eller mått på föremålen tagits vid digitaliseringen utan endast antal har angivits. Vid ett stort antal flinta eller keramik har däremot vikt tagits istället för antal. Som kompensation för avsaknaden av vikt och mått har istället alla föremål dokumentationsfotograferats. Som en avslutande insats scannades även Christian Detlev Reventlow fina ritningar och akvareller in och de har lagts in i databasen kopplat till respektive föremål då det varit möjlig. Värt att notera är att alla fynd som finns avtecknade inte har lokaliserats bland det digitaliserade materialet från 13924, vilket kan bero på svårläsa fyndmärkningar. Digitiseringen har utförts av Klara Möller Grapenmark, Agnes Dahlén och Amanda Karlsson.