Grevarna Reventlows samling (Christian Detlev Reventlow 1842–1908 och Frederik Ferdinand Reventlow 1850–1910) är ett material som är del av en digitaliseringssatsning med syfte att öka spårbarhet och tillgänglighet av samlingarna. Ringsjömaterialet kom in till SHM i två omgångar och omfattar därmed två förvärv: 13924 och 12676. Förvärv 12676 inkom först och resten av Reventlows samling donerades efter att den ena brodern avled 1908. Den större donationen av Ringsjömaterialet utgör förvärvet 13924 och skapades 1909. Resten av samlingen kom in till museet 1910, som innefattar förvärv 14265 (andra trakter än Ringsjön) efter att båda bröderna avlidit. Christian Detlev Reventlow avtecknade ett flertal valda fynd som under denna accessionsprocess har skannats in och kopplats till respektive föremål. Viktigt att notera är att alla fynd som finns avtecknade inte har lokaliserats bland materialet från 13924.
Reventlow katalogiserade sin samling genom att ge fyndplatsen en representativ bokstav och numrerade fynden. Materialet kom från sammanlagt 22 lokaler runtom Ringsjön. Fyndplatserna ligger i olika socknar vilka är; i Bosjökloster socken: Finnhult (A), Bo (B), Råröd (C), Lillö (D), Gamla vägen till Lillö (E), Pråmhuset (I), Nyby (K), Klinta (L), och Stanstorp (T). I Stehag socken: Råröd (Ca), Fairyhill (M), Järnvägsbron (N) och Vallen (O). I Fulltofta socken: Fulltofta (F), Häggenäs (P) och Häggenäs (Q). I Munkarp socken: Ringsjöns utlopp (Na), Norra Ormanäs (R), och Södra Ormanäs (S). Fyndorten Särtofta (G) ligger i Höör socken. Fyndorten Osbyholm (H) ligger i Hörby socken. Silfåkra (S) i Silvåkrasjön socken.
Det materialet som nu registrerats innefattar en god representativ bild från de olika platserna utifrån Reventlows kataloger. Med tre undantag bland annat Järnvägsbron (N) där material med siffermarkering mellan 130-165 inte påträffades under registreringen. Däremot finns det flera fynd som är omärkta eller enbart märkta med N, dessa skulle kunna vara fynd vars siffermarkering inte är synligt längre. Material från Vallen (O) påträffades i mindre omfattning än vad som omnämns i katalogen. Varav två av fem föremål kunde registreras under den fältinsamlingen. Det kan förekomma en liknande problematik att föremål från Vallen också saknar siffermarkering, vilket gör det svårt att knyta till platsen. Det bör uppmärksammas att risken finns att Silfåkra (S) och Södra Ormanäs (S) blandats ihop i samband med uppackning och registrering. Detta till följd av att båda lokalerna är markerade med S. Det som skiljer lokalerna åt är att markeringarna på fynden från Silfåkra har grönt bläck. Dock har bläcket bleknat över tid och på vissa föremål har bläcket även ändrat färg, vilket försvårar möjligheten att urskilja Silfåkra markeringarna från Södra Ormanäs. Till följd av detta kunde endast två av 14 föremål kopplas med säkerhet till Silfåkra.
Ett undantag från de övriga platserna är Ringsjöns utlopp (Na). Utloppet har rutgrävts och ett flertal fynd är markerade med rutan de påträffades i. I katalogen är de flintfynd med siffermarkering från 742 och keramikfynd med nummer från 1289 är funna i rutor.
Bröderna Reventlow samlade in lösfynd från Ringsjöområdet men även övriga Skåne. Förvärvet 13924 innefattar en större mängd lösfynd som bröderna samlat in under inventeringar men även fått som gåvor. Specialkatalogen förd över Ringsjöns lösfynd är inte komplett och ett flertal fynd tillhör ett annat förvärv 14265.
Siffer-och bokstavsmarkeringar har utförts på både keramik och flinta. Bläcket på föremålen har i flera fall förändrats under tid och därmed gjort det svårt att tyda. I andra fall har bläcket flutit ut i den mån att det är oläsligt. Under de omständigheter markeringarna inte varit möjliga att urskilja eller saknas helt har det inte funnits någon möjlighet att koppla föremålet till en specifik fyndplats. Det finns tio omärkta fynd som påträffats med övrigt material från Ringsjön. På grund av dess karaktär och fyndomständighet med annat Ringsjömaterial tyder det på att dessa omärkta föremål även tillhör Ringsjöområdet.
Under uppackningen våren 2025 upptäcktes det att Ringsjömaterialet stod ihop på pallar med stenåldersmaterial från förvärv 13995 (Bror Schnittgers grävning av kritbruk 1907-1907). Båda materialen innehöll en stor mängd flinta vilket lett till en sammanblandning av vissa lokaler. Föremål som varit omärkta, därmed saknat Reventlows siffermarkering, har bedömts tillhöra förvärvet 13995. En bedömning baseras också på föremålets utseende och karaktär för att avgöra vilket förvärv de tillhört, exempelvis har 13995 bestått till stor del av obearbetad flinta medan 13924 har tydliga flintföremål. Ringsjömaterialet har tidigare ingått i förvärv 35199 som de fick i samband med uppackningen 2012. Det förvärvet utgår numera och allt material är registrerat under 13924.
Flintamaterialet från Ringsjön är av god kvalité och var packade omsorgsfullt med tidningspapper. Däremot var keramiken i sämre skick och många skärvor var fragmenterade. Keramiken kommer från Ringsjöns utlopp där bröderna bedrev utgrävningar under åren 1886 och 1887 i samband med att sjön dränerades. Keramiken är till följd av dessa fyndomständigheter väldigt skör och ett flertal skärvor är svallade vilket tyder på att de legat i vattnet.
Det bör uppmärksammas att Reventlows bedömning av flintamaterialet skiljer sig från vedertagna termer som används idag. Denna registrering har bland annat haft GAM 1978 som underlag vid bedömning av flintföremål. Dekorerad keramik har bedömts utifrån Österholm 1989. Både keramik-och flintmaterialet från Ringsjön är dokumentationsfotograferat.
Den ursprungliga packningen av keramik var i stora trälådor där skärvorna separerades i lager av bomullstäcken. Kvalitén på keramiken varierar, en del av skärvorna är hela men ett flertal skärvor består av flera ihoplimmade fragment. Det finns fall där skärvor är ihoplimmade, vissa tillhör samma kärl, dock förekommer det även att fragment från olika kärl har blivit ihoplimmade. Det blir synligt i och med att skärvorna inte har samma dekor och skiljer sig i färg, vilket tyder på att de har påträffats i olika fyndkontexter. Dessa ihoplimmade skärvor har även i vissa fall haft olika siffernumreringar och nämns på olika ställen i katalogen. Ytterligare en faktor som bör uppmärksammas med keramiken är att vissa skärvor har gammalt lim som sitter kvar på skärvornas kanter. Detta kan ha påverkat keramikens kvalité.