Förvärv: 36726

2011 utfördes en särskild arkeologisk undersökning på en boplats vid Malma som hade lämningar från bronsålder, järnålder och tidig medeltid. Undersökningsområdet bestod av två områden, det norra med en platå och sluttning och det södra med en slätt. De flesta anläggningarna återfanns i det norra området med dateringar från yngre bronsålder till tidig medeltid med tyngdpunkt på yngre järnålder. Det södra området som var anläggningsfattigt hade dateringar från äldre bronsålder till vikingatid. Då området utnyttjades under en lång tidsperiod så ville Länsstyrelsen att undersökningen skulle ge svar på hur samhället förändrades genom att undersöka hur bosättningens struktur, omfattning, intensitet, karaktär och aktiviteter ändrades med tid och genom att bosättningen gick från att vara en strandnära skärgårdsbosättning under bronsåldern till att bli en inlandsboplats under sen vikingatid och medeltid. De frågeställningar som undersökningen startade med fick ett annat fokus i samband med att ett stort antal grophus identifierades. Den nya inriktningen låg nu på yngre järnålder och att förstå bebyggelsen med fokus på grophusen med inriktning på funktion, konstruktion och kronologi. Det påträffades totalt nio grophus i undersökningsområdet vilka alla, utom en odaterad, dateras till fånget vendeltid till vikingatid/tidig medeltid. Grophusen var rika både på föremål och osteologiskt material. Hälften av grophusen var rektangulära med en ugn i ena hörnet och därmed av slavisk modell. Det osteologiska materialet visade att det hade lagats mat i alla grophus förutom ett och föremålsförekomsten tyder på att det hade utövats textilhantverk i tre grophus samt trähantverk i två. De ska dock tolkas som multifunktionella då det fanns tecken på flera olika aktiviteter i dem. Det höga antalet grophus kan tyda på att platsen hörde till ett högre socialt skikt i samhället då det kan visa på specialisering samt att det fanns arbetskraft i form av trälar. Fem av stolphusen kunde inte dateras och var fyndtomma. Det osteologiska materialet återfanns till stor del i grophusen i form av matavfall. Benen kom främst från tama däggdjursarter samt från tamfåglar och fisk. Ben från vilda djur förekom såsom rådjur, bäver, ejder och ringduva samt råtta. Förekomsten av ben från vilda djur kan tyda på en hög social status. Det fanns inga spår av någon permanent bosättning under äldre bronsålder utan platsen användes troligen för tillfälliga vistelser då platsen låg i anslutning till stranden. Under yngre bronsålder började platsen användas mer intensivt. Det fanns spår av stolphål från ett hus, en härd och en stensättning samt ben och keramik. Från förromersk järnålder påträffades två fyndtomma mindre byggnader och en härd samt lite keramik. Det fanns knappt några spår av anläggningar eller annat som kunde dateras till romersk järnålder. Från folkvandringstid återfinns ett hus som verkade vara en ekonomibyggnad med ben, keramik och bränd lera. I övergången mellan folkvandringstid och vendeltid fanns två stolphus som dock var fyndfattiga, en hade lite slagg. Från denna period och fram till slutet av 1100-talet verkar det ha funnits en gård på plats som har innehållit ett större långhus och mindre byggnader. Under vendeltiden ändrade bebyggelsen karaktär och blev mer grandios. Den blev även permanent. Tre hus, eventuellt fyra, daterades till denna period eller till vendel/vikingatid. I husen påträffades bland annat lite flinta, en bronsnål, järnnit, sax/kniv, slipsten, keramikskärva och en bennål. Tre grophus kan dateras till vendeltid eller vendel/vikingatid. I ett av grophusen påträffades en lansspets som dateras till vendeltid men där resten av föremålen dateras till vendel/vikingatid såsom slagg, bränd lera, en järnmejsel. I ett annat återfanns järnbleck, en vävtyngd, keramikskärvor, lerklining mm. Under vikingatiden stod ett av husen från tidigare period kvar men det tillkom ytterligare två hus under denna period som även övergår till tidig medeltid. I husen påträffades en järnnit, keramik och bränd lera. Fem grophus daterades till perioden vikingatid eller vikingatid/tidig medeltid. De var föremålsrika och innehöll lerklining, keramikskärvor, nålar, vävtyngder, sax, olika verktyg, pärlor, brynen, löpare, stylus, viktlod, sländtrissa mm. Det fanns många föremål från denna period och de tillhörde dräktföremål av olika slag men även ett viktlod, pilspetsar och delar av hästutrustning. Från tidig medeltid fanns spår av ett stolphus med några fynd av keramik och bränd lera samt ett grophus med keramik, vävtyngder och en järnnål. Andra föremål som daterades till denna period var en bältesölja, piksporre och en låsdetalj. Platsen verkar ha slutat att användes som boplats i slutet av 1100-talet och nyttjades i stället som åkermark. I materialet överlappar vikingatid och tidig medeltid varandra då platsen var likartad under dessa perioder. Bostadshusen blev allt större och grophusen allt fler vilket kan tolkas som att det fanns en specialiserad gårdsekonomi på platsen och att det fanns arbetskraft i form av trälar som utförde olika former av hantverk såsom textil- och trähantverk samt smide och matlagning i grophusen vilka var multifunktionella. Eftersom det under denna period fanns föremål som kan kopplas till ryttarutrustningar, vågskål och viktlod samt dräktdetaljer som är importerade så tyder det på en högre social status som har innefattat handel och långväga kontakter. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Eklund, Susanna och Jonas Wikborg. Hallar och grophus i Malma. Boplatslämningar från yngre järnålder i Uppland. Uppsala 490:1, Valsätra 1:9, Uppsala socken, Uppsala kommun, Uppland, Uppsala län. SAU rapport 2016:15. Uppsala. SHM dnr: 311-2017-1211 RAÄ dnr: 342-4736-2011 Sara Kusmin 20210812