Förvärv: 35461

Under oktober månad 2005 undersökte Riksantikvarieämbetets byrå för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, en del av gravfältet RAÄ 60 vid Ullna gård, Östra Ryds socken, Uppland. Undersökningen skedde på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och föranleddes av att Vägverket Region Stockholm tillsammans med Täby kommun planerade att bygga en ny trafikplats, Ullna trafikplats, vid E18. Gravfältet RAÄ 60 har utgjort en del av ett fornlämningskomplex med flera andra gravfält och boplatslämningar. Det aktuella gravfältet karterades och delundersöktes redan under 1950-talet inför byggandet av den nya Norrtäljevägen (numer E18). Vid karteringen konstaterades 25 synliga gravar varav fyra högar och 21 stensättningar. Gravfältet sträckte sig längsmed den gamla häradsvägen som leder förbi Ullna från Täby till Östra Ryd. Vid de arkeologiska utgrävningarna på 1950-talet undersöktes sammanlagt 21 gravar varav 11 var vikingatida skelettgravar och resten brandgravar. De flesta av skelettgravarna bedömdes vara nedgrävda i äldre brandgravar, varav åtminstone en kunde dateras till folkvandringstid. 2005 års undersökning kom att omfatta hela den kvarvarande delen av den så kallade ”södra gravgruppen”. Totalt undersöktes åtta säkra gravar, varav fyra var brandgravar och fyra skelettgravar. Minst två av skelettgravarna var barngravar. Samtliga dateras till vikingatid, främst 900–1000-tal. Dessutom framkom en-tre eventuella gravrester, en mindre grop med sotlager, en härd och ett sentida stolphål. Ett lösfynd i form av en folkvandringstida pincett framkom mellan gravarna, utan synlig kontext. Den mesta utmärkande graven var A19, en 14 meter i diameter stor hög. I toppen på det centrala gravröset framkom en gul kalksten. I graven fanns ett rikligt brandlager som tyder på att bålet stått på platsen. I brandlagret fanns förutom ben av människa ben av häst, hund, katt, gris och hönsfågel. Relativt centralt, i botten på brandlagret framkom en helt obränd lerurna med en torshammarring på toppen. I den obrända urnan fanns förutom de brända benen även ryggkotorna av en dåligt bränd individ. Dessa var medvetet utplockade och placerade i urnan. Övriga fynd utgjordes av en vikt, några nitar och järnfragment, ett benföremål ornerat med bandfläteornamentik mm. I graven framkom även ett bysantinskt mynt av koppar, en så kallad follis (se förvärv 104206). Individen i graven är osteologiskt bestämd till en vuxen man. Anmärkningsvärt är att det i ytterligare två av brandgravarna finns delar av obrända eller dåligt brända ben som placerats i gravurnor tillsammans med väl förbrända ben. I ett-två av dessa fall skulle det kunna röra sig om flera individer. I en av skelettgravarna hade den döde fått med sig ett nålhus runt halsen, eller kanske t o m i munnen. Bland fynden i övrigt kan nämnas ytterligare en torshammarring, keramik, knivar, nitar och spikar, kamfragment, järnfragment, del av ett beslag, enstaka pärlor, ett spjälkat bryne, ett kvartsavslag, små fragment av flinta, små fragment av läder, förkolnade hasselnötsskal mm. Dokumentationshandlingar förvaras på ATA. Accession har skett enligt KML efter beslut av RAÄ. Rapport: Vinberg, A. 2007. Vikingatida gravar vid Ullna. UV Mitt rapport 2007:4, RAÄ RAÄ dnr: 321-4272-2005 SHM dnr: 602-555-2009 Jenny Radon 2024-04-26