Förvärv: 34553

Mellan 17 april 1993 – 20 maj 1993 utförde Arkeologikonsult AB en förundersökning i Bollbacken, RAÄ 258, Tortuna socken, Västmanland. Mellan 1 augusti 1993 – 17 december 1993 utfördes därefter en slutundersökning av samma lokal. Ansvarig för båda undersökningarna var Arkeologikonsult AB, med projektledare Magnus Artursson. Skälet till undersökningarna var en planerad utbyggnad av järnvägen i området runt Mälaren till den nya höghastighetsstandarden med dubbelspår. Området som berördes innehöll flertalet fornlämningar, bland annat två tidigare registrerade gravfält från yngre järnålder, RAÄ 82 och RAÄ 129. Vid förundersökningen framkom tre sedan tidigare okända lämningar; en gropkeramisk boplats, ett brandgravfält samt en boplatslämning, de båda senare från äldre järnålder. Dock återfanns även en grav från yngre järnålder på brandgravfältet. Öster om impedimentet där den gropkeramiska boplatsen och brandgravfältet låg upptäcktes resterna av en landsväg. Området som undersöktes i slutundersökningen var ca. 10 321 m2. Båda undersökningarna hade som uttalat syfte att utveckla och förbättra arkeologiska fältmetoder, där ett exempel är att både single context-metoden och avbaning användes sida vid sida. Vid slutundersökningen påträffades lämningar av 6 hyddkonstruktioner inom den gropkeramiska boplatsen, där huskonstruktion 3 också tolkats som ett dödshus. Utöver det fanns ett antal stolphål ej kopplade till hyddkonstruktionerna, där vissa tolkats som totempålar. Andra anläggningar har tolkats som avfallsgropar, kokgropar, gropar, härdar och en brandgrav. På brandgravfältet hittades anläggningar i form av stensättningar, urnnedsättningar och övriga brandgravar, samt 2 skålgropsstenar, en funnen i gravkontext och en i närhet till en kokgrop/avfallsgrop. 7 grupper med gravar identifierades, varav 27 fastställda gravar och 2 urnnedsättningar där ben saknas, som tolkats som offergåvor. Skålgropar hittades också på en närliggande häll. Boplatslämningen från järnåldern bestod av 4 hus, och bristen på fynd från platsen kan bero på det intensiva brukandet av jorden, då platsen vid undersökningen brukades som åkermark. Dokumentationens kvalité varierade. All information som fanns på fyndpåsarna, men som inte fanns med i respektive fyndlista noterades. Fyndlistorna förbättrades under slutundersökningen då det fanns en tydligare struktur och ett mer enhetligt förhållningsätt. Materialet har bearbetats av personer med hög expertis i området som använde sig av termer aktuella under tiden som undersökningen skedde. Terminologin har sedan dess utvecklats, vilket kan leda till viss förvirring då somliga termer idag används annorlunda. Exempelvis ”avslag” användes ofta för kvartsen där sakordet ”splitter” hade använts idag. ”Avslag” användes också som en sorts övrigt-kategori, på samma sätt som begreppet ”slagen kvarts” används idag. Fyndmaterialet från förundersökningen utgörs till stor del av keramik, brända och obrända ben samt kvarts. Övrigt fyndmaterial är bränd lera, flinta, en pilskaftsglättare, en båtyxa, knackstenar, hasselnötsskal, musselskal, en sköldnit, fragment av en leridol etc. Fyndmaterialet från slutundersökningen utgörs i huvudsak av keramik, brända och obrända ben samt kvarts. Övrigt fyndmaterial är flinta, inklusive olika flintredskap, rektangulära dräktspännen från vendeltid, sköldnitar, fragment av leridoler, knackstenar, gnidstenar, bältesringar, ett bältesknäppe, slipstenar, en lansspets, glaspärlor, en tjocknackig yxa, brynen, rembeslag, en slipsten av sandsten med solfjäderformat mönster, bränd lera, lerklining, sintrad lera, hasselnötsskal, harts, en lerpärla, en tillvaratagen skålgropssten etc. Keramiklistorna under förundersökningen var relativt ostrukturerade. Till exempel var den detaljerade listan över keramiken uppställd på ett sätt som gjorde att den felaktigt summerades i listan över alla fyndposter. När samma post fanns med på flera rader stod dess antal skärvor, vikt, etc. med på alla raderna. Dessa lades sedan ihop. Om det var 2 skärvor keramik men dessa fanns med på 2 rader stod 2 skärvor alltså 2 gånger, och de summerades som 4 skärvor keramik i den övergripande listan. En annan felaktighet var att tjockleken angivits som 1 mm (och vid enstaka tillfällen 0 mm) på flertalet ställen i listan – ingen skärva var så tunn. I den detaljerade listan var det inte alltid tydligt vad som var järnålderskeramik – det var handskrivet i marginalen och stämde inte nödvändigtvis överens med listan över alla fynd. Dessa skavanker åtgärdades till stor del i keramiklistan för slutundersökningen, som var tydlig och lätt att följa. Keramikens dekor, ytbehandling och formelement har angivits med koder som vi inte har hittat facit till. Detta gäller både för för- och slutundersökningen. Ett genomgående problem med bearbetningen av kvartsen är vad som beskrevs i dokumentationen kontra vad som fanns i verkligheten, särskilt i förundersökningens fyndlista. Att identifiera kvartsen komplicerades då flera olika men snarlika kvartsfragment, som hade olika poster i fyndlistan, var placerade i samma påse. Dessa registrerades under samma post samt noterades specifikt under beskrivningsfältet. Fyndlistan från förundersökningen var inte heller genomgående strukturerad och detaljerad. Slutundersökningens fyndlista var mer välstrukturerad än förundersökningens. I detta fall handlade det mestadels om att kontrollera om listorna stämde med verkligheten och komplettera det som inte gjorde det. Noterbart är att bland kvartsen i båda undersökningarna fanns även andra sorters bergarter.