Förvärv: 37133

År 2017, 27/8–8/9 utfördes en forskningsutgrävning med ledning av Nicklas Björck på Arkeologerna på den tidigare kända boplatsen Lappdal (Lappdal 2:11, Österåker 461:1, L2013:251). Forskningsutgrävningen utfördes på initiativ från Österåkers kommun och Österåkers hembygdsförening med finansiering av Kultur och Fritidsnämnden Österåkers kommun. Frivilliga hjälpte till vid utgrävningen. Boplatsen är belägen i hagmark, med ett mindre impediment. Platsen ligger idag ca 35 m.ö.h, med en sluttning söderut. Idag är lämningen ca 110x65 m (VNV-ÖSÖ), detta efter att boplatsytan kunde konstateras fortsätta utanför ytan som var dokumenterad sedan tidigare vid 2017 års grävning. Även idag är den yta som finns i Fornsök endast en minimiyta. Boplatsen upptäcktes år 1946 av skolflickan Britt Sevenius som påträffade fynd från lokalen i den sand som användes som strö på pappans pälsfarm, tagen från lokalen. Dessa fynd lämnades sedan in till Statens historiska museer, där Axel Bagge konstaterade att det rörde sig om en stenåldersboplats från den ”östsvenska boplatskulturen”, en term som inte längre används. I materialet som lämnades in fanns keramikfragment som tillhörde Fagervik I och II. På platsen har även en mindre provgrävning skett 1956 av arkeologen Anne-Beate Jonsson på egen initiativ. Vid 2017 års grävning började man med provgropar på 1x1 m, och med ett avstånd på 5 m mellan groparna för att försöka avgränsa boplatsområdet, för att sedan gräva en större sammanhängande yta för att tydligare kunna urskilja anläggningar och konstruktioner. När provgroparna fortsatte vara fyndförande långt utanför det tidigare fonlämningsområdet ändrades metoden till att fortsätta med provgroparna, först på 10 m avstånd som sedan även utökades till 20 m avstånd. Endast en mindre sammanhängande yta grävdes vid södra delen av impedimentet. Dokumentationen i fält var främst digital, och inmätningar gjordes med RTK-GPS. Fotografier togs på anläggningar som även ritades in på ritfilm. All data är lagrat och bearbetat i IntraSiS. Anläggningarna som framkom var 8 till antalet, och var endast av tre kategorier; kokgropar (5 st), stenpackning (1 st) samt stenkretsar (2 st). Fyndmaterialet bestod främst av keramik, sten- och benmaterial. Keramiken och benmaterialet insamlades i sin helhet, medan stenmaterialet samlades in selektivt, där skärvsten noterats men återdeponerats. Materialen fick en basregistrering med vikt och antal, för att sedan specialregistreras vid närmare bedömningar. Keramiken uppgick till drygt 9,9 kg, och är till allra största del av Fagervik I typ, med endast ett fåtal skärvor som kan härledas till Fagervik II. All keramik är av fast gods, och storlek, form och dekor är varierad. Kärlen har varit rund- till spetsbottnade och haft både raka och s-formade profiler. Dekoren är ofta yttäckande, med exempelvis kamstämpelintryck, nagelintryck, gropar och snördekor. Ett föremål som tidigare tolkats som en figurin (F373) har nu bedömts som en kragflaska. Denna har den typiska nypningen på insidan av kärlet, och är en del av själva kragen på flaskan. Stenmaterialet från Lappdal som samlades in uppgick till 110 artefakter med en total vikt på omkring 1,4 kg. Föremålen är av flera olika bergarter, där flinta, grönsten, sandsten, skiffer, kvarts och kvartsit identifierats. Vissa föremål har endast kunnat identifieras som bergart. Stentyperna har använts för olika ändamål, beroende på dess egenskaper, där exempelvis sandsten och grönsten använts som slipstenar, skiffer har använts för slipade knivar, och flinta och kvarts har endast hittats som avslag. Både flinta och skiffer är bergarter som inte finns lokalt, och därför är det antaget att dessa är importerade. Flintan visar även tecken på tidigare slipning, vilket tyder på att flintan importerats som färdiga föremål som sedan omarbetats, troligen när dessa föremål gått sönder. Det osteologiska materialet från platsen består av brända ben med hög fragmenteringsgrad. Sammantaget är vikten av materialet 727 g vid registrering, men uppgick till 796 g enligt rapporten. Trots den höga fragmenteringsgraden förekommer vissa fragment som varit möjliga för bedömning, exempelvis falanger och fragment från kranium samt ryggkotor. Artfördelningen består bland annat av öronlösa sälar, grönlandssälar samt fågel. Av de fragment som kunnat artbedömas var 96% av dessa från säl enligt rapporten. Vid registreringen av materialet framkom några komplikationer som redovisas nedan: Fyndtabellerna för ben och keramik innehåller inte fyndnummer, utan enbart kontexter och intrasis-ID:n. De fysiska föremålen har däremot, utöver kontexter, också märkts upp med enskilda fyndnummer. Ett föremål kan därför härröras till ett intrasis-ID utifrån vilken kontext det är funnet i, vilket också har gjorts vid registreringen. Att avläsa om alla föremål har inkommit blir dock, utifrån att de fysiska föremålen och ben- och keramiklistorna inte till fullo överensstämmer, mer problematiskt. Detta kan bero på att ben och keramik har fått en basregistrering i fält när de samlats in inom olika kontexter. De har därefter vid en specialgenomgång givits fyndnummer efter fältarbetet. Fyndlistorna får därför anses bygga på basregistreringen som upprättats i fält. För stenföremålen är detta inte en faktor då deras fyndnummer anges i fyndlistan. Noterbart är att vikten som tagits för föremålen ofta misstämmer vid nya vägningar av dessa. Detta försvårar möjligheten att matcha föremålen mot motsvarande poster i ordinarie fyndtabell för keramik- och benföremålen. Till exempel har fyndnummer 268 härrörts till intrasis-ID 1000042, men vikten på keramiken är 100 g för mycket, 453,8 g, i jämförelse med den vikt som finns angiven för 1000042 i fyndtabellen, 354 g. Även på flera av stenföremålen, som enkelt kan knytas till respektive post i fyndtabellen, är vikten felaktig i tabellen. Detsamma gäller benföremålen. Även om gropkeramik finns omnämnd i Björcks rapport (se sid 16), har vi utifrån datering av platsen och den bedömning som gjorts av tidsantikvarie Helena Andersson av keramiken dragit slutsatsen att det rör sig om trattbägarkeramik, och registrerat den därefter. Vi har angivit att keramiken tillhör stilen Fagervik I, förutom för en post, där vissa kärlfragment har dekor som indikerar att de tillhör Fagervik II, vilket överensstämmer med övrig bedömning i Björcks rapport. Enligt Björcks rapport (sid 17, 24) har fyra fragment tolkats som figuriner. En av dessa, med fyndnummer 373, är ett fragment av en kragflaska, även denna bedömd av tidsantikvarie Helena Andersson. De övriga tre kan enligt vår bedömning inte heller med övertygelse tolkas som lerfiguriner. Detta är därför inte angivet vid registreringen. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. SHM dnr 3.1.1-405-2021 RAÄ dnr 3.4.2-2021-1182 Länsstyrelsen dnr 431-23196-2017. ATA Dnr 6445/59. ATA Dnr 0266/70. Dnr 4393/84. Björck, Niclas (2021). ”Lappdal – Den långa historien kring Österåkers första neolitiska boplats” Rapport 2021:44, Arkeologisk forskningsundersökning, Stockholms län, Uppland, Österåkers kommun, Österåkers socken, Lappdal 2:11, Österåker 461:1 [L2013:251]. Foton med undernummer 5426_1-15 förvaras i Statens historiska museers arkiv, 1–15. Dokumentationshandlingar lagras tillsammans med Intrasisdatabasen. Övriga förvärv från fornlämningen: 23595 (gåva av upphittaren Britt Sevenius), 26092 (Ann-Beate Jonssons undersökning), 29364 (Fynd från amanuens Bengt Häger vid exkursion 1970).