Förvärv: 35381

Under 30 mars – 8 maj 2009 utförde RAÄ, Uv Öst en arkeologisk förundersökning inom RAÄ 5 och RAÄ 20 (västra utkanten av S:t Olofs konvent, dagens Brödraklostret 26), Skänninge, Östergötland. Undersökningsområdet utgjordes av ett långsmalt schakt väster om järnvägsspåret (Mjölby-Motala) och den undersökta ytan uppgick till ca 270 kvm. Vid undersökningen dokumenterades stolphål, nedgrävningar och grovmagrade keramikskärvor som pekar på en datering till järnålder. Även bebyggelselämningar och en möjlig väg från 1000-1200-tal noterades bland de äldsta lämningarna, från denna period hittades östersjökeramik som stärker dateringsanspråket. Vidare undersöktes konventsbyggnadens utbyggnad mot väster i form av enklare bebyggelse och diken samt en väg (1200-talets mitt till början av 1300-talet). Under hög- och senmedeltid expanderar kyrkogården västerut och ca 30 gravar anträffades inom undersökningsytan. Merparten av gravarna har tillkommit från 1350/1400 och framåt. En av gravarna utmärker sig genom ett avvikande begravningsskick (A61534). I graven hade en man begravts på magen med huvudet åt öster, ursprungligen i en träkista med murade skarvar. Mannen var mellan 30 till 40 års ålder när han dog, skelettet uppvisar brutala dödande svärdshugg mot skallbenet och kvar i bröstet satt en armborstpil (fnr 4) som förmodligen punkterat mannens lunga. På andra delar av skelettet kunde läkta svärdshugg konstateras vilket kan tolkas som att han varit i strid tidigare. Förutom pilen påträffades resterna efter en flätad textil armdekoration med förgyllt silver runt mannens vänstra handled (fnr 3). Fyndet pekar mot en påkostad klädnad och dyra detaljer, liknande textil har hittats i materialet från biskoparna i Bremen och i ett bevarat sudarium i Uppsala domkyrkomuseum (se bilaga 10 i rapporten). Den brutalt avlidne och därefter förnedrande begravde tolkas därför komma från samhällets mer välbärgade skikt. Han kan ha stupat under mitten av 1400-talet, men det finns en viss möjlighet att han gravlagts efter konventets tid. Från konventstid påträffades även en tegelkällare i munkförband med bevarade trappsteg och en konstaterad takhöjd på ca 1,70 m (KG11). Tegelkällaren dateras till 1300-1400-tal efter förbandet vilket stärks av förekomst av äldre rödgods (F125) och CI gods (F124) i konstruktionslagret (A61785), vilka dateras till efter 1300-talets mitt. Från perioden efter konventet påträffades en stenkällare (KG3) och flera större gropar hittade i schaktets södra del, som på 1713 års geometriska karta utgjordes av tomt 24 (Jöns Bengtsson) och tomt 25 (Bengts arvingar). En av groparna innehöll relativt mycket yngre rödgodskeramik från 1600- och 1700-talen. Fyndmaterialet utgörs, förutom ovan nämnda, av några beslag, två järnknivar, två söljor, en sisare, hästskosömmar, spik, stapel, hästsko och ett 1400-tals silvermynt. Referenser: Stibéus, Magnus mfl. Bebyggelse, väg och gravar vid S:t Olofs konvent. UV Rapport 2015:16. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Helena Rosengren 2020-10-02