Förvärv: 35111

Under perioden augusti-november 1990 och april-juli 1991 utförde byrån för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, från Riksantikvarieämbetet en arkeologisk undersökning av RAÄ 147, Sanda 1:1 i Fresta socken, Uppland. Anledningen till undersökningen var att Upplands-Väsby kommun ville uppföra bostäder på området. Undersökningsområdet var en boplats med lång kontinuitet, från 550 e Kr fram till slutet av tidig medeltid, med tillägget att en parstuga uppfördes och användes under 1600-talet. Området nyttjades dock främst under vikingatid och tidig medeltid. När området undersöktes delades ytan in i mindre delområden, A-F. Större konstruktioner (byggnader mm) tilldelades ett konstruktionsnummer (knr) som är noterat i föremålsposterna. Detta visar att föremålen hörde till ett visst hus även om de inte hörde till en kontext. När området började bebyggas var husen grupperade kring en öppen yta och det fanns förutom bostadshus en byggnad som tolkats som kulthus samt ett verkstadsområde för metallhantverk. Med tiden ersattes vissa av byggnaderna med andra och under 700-talet anlades även tre gravar (som troligen hörde till ett anliggande gravfält). Verkstadsområdet flyttades västerut och det blev fler byggnader samt bland annat en fägata. I en brunn som anlades i närheten av ett långhus påträffades vid undersökningen ett bronskärl av typen Hanse-kittel som tros ha använts som någon typ av offer. Under vikingatiden anlades två grophus vilka sedan ersattes av tre andra grophus. Nya byggnader tillkom, bland annat en med en brandvägg. Under tidig medeltid konstruerades nya typer av hus, stensyllhus som ersatte de treskeppiga stolphusen och fungerade både som bostadshus och fähus. Även dessa ersattes med tiden av andra stensyllhus. Under slutet av tidig medeltid verkar området ha upphört att användas som bosättning, endast några få hus byggdes under medeltiden och ett av dem kan ha varit en verkstad för klensmide. Sedan uppstod ett glapp till 1600-talet då en parstuga med matkällare nyttjades för att med tiden överges och hela undersökningsområdet användes i stället som betesmark. De föremål som hittades vid undersökningen var främst bränd lera och fragment av keramikkärl. Men även bruksföremål av järn och andra material hittades, samt även föremål som kan kopplas till rit och kult såsom amulettringar, en förgylld nyckel (som på grund av förgyllningen inte kunde användas praktiskt) och tidigare nämnda Hanse-kittel. Övriga föremål var av den typ som vanligen påträffas vid en boplats såsom brynen, beslag, vävtyngder, kamma, broddar osv. De föremål som hade följt med de avlidna i gravarna var pärlor, pärlspridare, kärl, kammar, brända ben samt spikar och slutligen nitar. Några föremål var av guld såsom en vendeltida fingerring och vad som tros vara ett råämne eller guldten samt tidigare nämnda nyckel med inlagt guld. Dessa föremål tyder på att platsen har haft ett välstånd under åtminstone delar av sin brukningstid. Rapportförfattaren påpekar att det långhus som uppfördes i början av etableringen av gården, har följt med även när de andra treskeppiga stolphusen revs och ersattes av stensyllhus. Långhuset tros vara en hall som har haft betydelse genom närapå hela användningstiden för området. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML.