Förvärv: 37486

St Pers kvarter i centrala Uppsala grävdes ut år 1965-67 av Upplandsmuseet under ledning av Ulla Waluckiewicz. Utgrävningen skedde på beställning av AB Vägförbättring som i början av 1960 köpte upp kvarteret St Per i syftet att bygga ett nytt kontors-och affärskomplex. Detta resulterade i att utgrävningen innefattar övriga delar från kvarteret och inte enbart kyrkogården. Det osteologiska materialet kommer från den medeltida kyrkogården vid St Pers kyrka. Kyrkan är lokaliserad i Uppsalas kvarter St Per och omnämns för första gången i ett testamente från år 1302. Flera byggnadsdetaljer tyder på att kyrkan byggts under 1200-talets slut. År 1473 brann stora delar av Uppsalas bebyggelse ned och kyrkan skadades svårt. Efter ytterligare en stadsbrand år 1543, beslöt kungen att alla kyrkor i den östra delen av staden skulle rivas. Kyrkan i kv St Per revs 1544-1545, men kyrkogården fortsatte att användas, belagt genom två gravstenar som påträffades vid utgrävningen i långhuset från åren 1567 och 1581. Kyrkogården har troligen använts i efterhand vilket blir synligt i och med att man påträffat gravar bland rivningsrester. Bland annat i tornet ovanpå de rasade murarna. Begravningsplatsen gick troligen helt ur bruk år 1643 när stadens rätvinkliga gatunät infördes. Ett fåtal kranier från kyrkogårdens lager är tydligt eldpåverkade, något som kan kopplas till stadsbranden och dess konsekvenser för materialet. Det osteologiska materialet från platsen är välbevarat. Materialet omfattar cirka 22000 kg. Under accessionen av materialet har MNI per post noterats. Utifrån MNI baserat på hela och nästan hela kranier innehåller materialet ett minimum av 336 individer. Mätningar på lårben (femur) och överarm (humerus) har skett på hela benelement för längduträkning. I de fall benet har mått bör de räknas som ett komplett element. Åldersrepresentation går från spädbarn till senil. Könsbedömningar har gjorts baserade på etablerade metoder. Patologier har även noterats och materialet har visat en varierad sjukdomsbild. I materialet påträffades 8% av individerna med någon form av sjuklig förändring. Patologierna är dock vanligt förekommande för ett medeltida material och majoriteten av individerna uppvisar orala patologier. Informationen om skelettmaterialet och dess kontexter från rapporten är knapphändig. Generellt sett är kontexterna som förekommer i rapporten grova och ett fåtal gravkontexter omnämns i en gravbeskrivning där nummerföljder under 140 bör noteras som schaktfynd. En stor mängd skelettmaterial kommer från grova kontexter som M vilket motsvarar Söder om kyrkogården, T = tornet (troligen i tornet), MK = Söder om koret, Ö = Öster om koret. Schakt 1 motsvarar de grävningar som ägde rum december och januari i områdets västra del. Schakt 2 är placerat söder om kyrkan. Materialet från dessa kontexter är omrört vilket inte gjort det möjligt att fastställa hela individer. En stor del av skelettmaterialet saknar kontextinformation. Det framgår inte i rapporten från vilken del av kyrkogården de påträffats utan rör sig sannolikt om lösfynd. Hela individer som påträffats i gravar och kistor har ett medföljande gravnummer specifikt för den kistan. Majoriteten begravningarna verkar ha skett i kistor tillverkade av gran med avsmalnade fotändar. Det förekommer gravläggningar av mer speciell karaktär som en stenkista i koret, begravningar under södra kormuren, tegelgravar i långhuset, gravstenar i långhuset (exempelvis 545, 544, 546, 543), begravningar i tornet och ”sidokammaren”. Majoriteten av gravarna/kistorna har skissats av under fältarbetets gång. Det bör noteras att 20 gravar/kistor som omnämns i utgrävningsrapporten och finns återskapade på skiss inte återfunnits när materialet accederats. Kistorna/gravarna som finns avbildade men inte återfanns i samlingen är kista/grav 11, 12, 17, 19, 21, 23, 24, 26, 27, 28, 29, 30, 34, 37, 39, 40, 41, 44, 45, 46. De arbetsskisserna som gått att koppla till återfunna kistor/gravar illustrerar hur majoriteten av materialet från gravarna påträffades i fält. Kista 1, 2, 3, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 14, 15, 16, 20, 22, 33, kista (?) och utan kista 1 (mellan 10 och 8) återfanns under accessionen. Utöver denna numrering förekommer även andra gravar i materialet med andra nummer, exempelvis H1, H2, H3, H4, H5, H7, B? och 136 c skel A. Gravarna från St Per följer olika uppmärkningssystem. Bland det humana materialet från St Per har även en större del djurben påträffats. Djurbenen kommer troligen från det medeltida stadslagret. Eftersom kontexterna varit omrörda har det resulterat i blandningen av djur- och människoben. Däremot har det gått att härleda att majoriteten av djurben påträffats i kyrkogårdens lager. Djurmaterialet har i majoriteten av fallen varit utsorterade från det mänskliga materialet. Djurbenen består till störst del av nöt, gris och får/get och är typiskt för medeltida stadsmiljöer. En del djurben har påträffats med slaktspår i form av märgspaltning och styckning. Det animaliska materialet utgör 25% av allt skelettmaterial. Efter utgrävningen skickades materialet till Osteologiska forskningslaboratoriet (OFL) vid Stockholms universitet för vidare analys av Nils-Gustaf Gejvall. Därav inkluderas ingen osteologisk genomgång av materialet i rapporten. Om Gejvall undersökte materialet eller inte råder det osäkerhet kring men efter att ha varit placerade på OFL under 1970-talet. Materialet verkar legat orört/packats om men inte analyserats, förens år 2025-2026, då materialet officiellt tillfördes SHMs samling. Utgrävningen är noggrann dokumenterad med mätpunkt och fotogrammetri. Detta har genererat ett gediget fotomaterial (kopplat till L1941:2293 eller DNR 3558/69) där det blir synligt hur gravarna har varit placerade på varandra och hur materialet varit omrört i sina gravkontexter. Det betyder att begravningarna skett i olika tidsskeden och en del kistor är skadade av senare gravar. De gravar som fastställts som kompletta har varit orienterade i öst-västlig riktning. Kyrkogården har varit aktiv i olika skeden och återbegravningar av anatomiska samlingar har skett på platsen. I genomgången av materialet påträffades sågade kranium, ett sågat lårbensskaft och en monterad fot med ståltråd. Dock saknas information om dessa fynd i rapporten, vilket leder till den troliga slutsatsen att det inte rör sig om medeltida material utan att fynden har deponerats i efterhand. Den tidigaste anatomiska ”institutionen” i Uppsala fanns i början av 1600-tal och låg då på Studentholmen. Det är inte omöjligt att det deponerats element innan kyrkogården stängde helt. Det bör noteras att analysmetoder på skelettmaterial under 70-talet oftast gick ut på att såga benelement som lårbenet itu. Därför är det inte omöjligt att ben från St Per har provtagits tidigare och även om det saknas rapporter om detta syns spåren av provtagning på benen. Bland det osteologiska materialet påträffades även kistspikar, keramik, tegel med mera. Tegel från murkärnan visar att de inte varit äldre än från 1200-talets mitt. Utöver detta förvaltas det arkeologiska fyndmaterialet och ett fåtal lådor skelettmaterial märkt ”St Per”, samt ytterligare arkivmaterial från utgrävningen på Upplandsmuseet. Digitalisering har utförts av Klara Möller Grapenmark och Agnes Dahlén.