Förvärv: 37013

2016 utförde Stiftelsen Kulturmiljövård en arkeologisk undersökning av sju stenålderslokaler i Helgona 333, 334, 337, 338, 432, 433 och 434, Helgona-Ekeby 1:1, Helgona socken, Nyköpings kommun, Södermanlands län, Södermanland. Detta skedde på grund av en planering av en bergtäkt på området. Platserna var belägna mellan 43 till 52 meter över havet och hade dateringar från mellanmesolitikum, senmesolitikum och tidigneolitikum men även senare dateringar från järnålder och medeltid vilket dock har tolkats som att platserna har utnyttjats för skogsbruk och betesdrift sporadiskt även under senare tidsperioder. Under stenålder låg platserna vid eller i närheten av strandkanten i ett skärgårdslandskap. Rent generellt hade platserna få spår efter anläggningar och en del av dem tros vara sentida. Helgona 333. Detta var den mest fyndrika platsen vilken även hade några anläggningar som var härdar, stolphål, gropar och lager. Platsen delades in i olika områden där område A och B daterades till mellanmesolitikum och område C till tidigneolitikum. A och B var snarlika även om det i B mest hittades kvarts och det i A påträffades fynd av fler material såsom kvartsit, grönsten och sandsten. I område C hittades nästan all flinta, brända ben från landlevande däggdjur samt keramik ornerat med bland annat tvärsnoddsmönster. Det som dominerade på hela området var fynd av kvarts, främst avslag men även splitter. Det hittades även skrapor och kärnor av samma material. Andra föremål var knackstenar, grönstensyxor, slipstenar. Helgona 333 tolkades som en komplex boplats som daterats till mellanmesolitikum och tidigneolitikum. Helgona 334. På denna plats fanns inga spår av anläggningar men fynden visade att det har skett en tillverkning av redskap av trä eller ben på platsen. Fynden bestod till stor del av kvarts och kvartssplitter som talade för att kvartsbearbetning hade ägt rum där. Andra fynd av kvarts var avslag, skrapor, kärnor men även fynd av andra material såsom grönstensyxor, knacksten av röd porfyr, avslag av flinta, tuff och porfyr. Alla fynd var av sten förutom ett bränt ben. Platsen daterades till mellanmesolitikum. Helgona 337. På denna plats fanns några anläggningar i form av stolphål, en ränna och en grop. Stolphålen och rännan kan tolkas som någon typ av huskonstruktion, troligen en hydda. Olika typer av stenmaterial fanns här såsom granit, grönsten, hälleflinta, kvartsit, porfyr, sandsten, tuff och den dominerande kvartsen. Splitter och avslag var den mest förekommande föremålstypen, men det fanns även skrapor, sticklar, knacksten och en mejsel samt några keramikskärvor. Platsen daterades till mellanmesolitikum och sen mesolitikum men tros ha använts även under senare perioder. Helgona 338. På denna plats fanns inga anläggningar och inga fynd förutom ett kvartssplitter. Platsen daterades till mesolitikum. Helgona 432. Här bestod fynden enbart av kvarts förutom ett fragment av slagen sandsten. Över hälften av kvartsen var avslag medan splittret var ca en tredjedel. Det var inte möjligt att fastställa ifall platsen enbart hade utnyttjats vid ett längre besök eller flera korta. Platsen daterades till mesolitikum. Helgona 433. På platsen hittades anläggningar i form av stolphål, skärvstenslager, gropar och härdar, även om bland annat härdarna tros ha använts under senare perioder då platsen tros ha utnyttjats som en åker. En slagplats för kvarts hittades i den norra delen av området. Kvarts var det vanligaste materialet på fynden men det fanns även ett bryne av sandsten, avslag av bergart samt några brända ben och odekorerad keramik. Platsen daterades till tidigneolitikum men att den hade använts även under senare perioder. Helgona 434. Här fanns några anläggningar i form av kokgropar, härd, stolphål och ett stenlyft. På ena delen av platsen fanns det inga fynd i anläggningarna vilket troddes kunde bero på att de var från yngre perioder då även slagg påträffades på platsen. Fynden var i övrigt av kvarts i form av avslag, splitter, en stickel, kärna och bearbetad kvarts. Området verkar ha utnyttjats sporadiskt och daterades till mesolitikum. Den andra delen om av området hade stolphål som tolkades vara rester av ett vindskydd. Även här påträffades endast kvarts, då främst splitter. Denna del ses som en slagsplats för kvarts med ett vindskydd. Den verkade inte ha använts under längre tid i och med att det då borde ha funnits spår efter fler material. Även denna del daterades till mesolitikum. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Runeson, Henrik, Tom Carlsson och Caroline Strandberg. Stenålderslokaler i Helgona- Ekeby. Strandvänd mesolitikum och landvänd neolitikum. Arkeologisk undersökning. Fornlämning Helgona 333, 334, 337, 338, 432, 433 och 434, Helgona-Ekeby 1:1, Helgona socken, Nyköpings kommun, Södermanlands län, Södermanland. Stiftelsen Kulturmiljövård, rapport 2019:54. 2019, Västerås.