Förvärv: 36479

1986 och 1987 undersöktes järnåldersboplatsen RAÄ 82 av UV Uppsala med anledning av dragningen av E18. Uppdragsgivare var Vägverket. Boplatsen gick utanför undersökningsområdet och var skadad av plöjning. Där fanns anläggningar såsom stolphål, härdar, avfallsgropar, en brunn och ett grophus samt mörkfärgningar och kol/sotfläckar. Boplatsen kunde delas in i fem områden med anläggningar, A till E. Område A hade främst stolphål och härdar. Det fanns fyra hus med en bosättningsfas mellan ca 400 f Kr – 600 e Kr och det var den tidigaste bosättningen i området. Område B hade stolphål, en brunn, avfallsgropar samt många härdar. Det fanns fyra hus även här, bland annat ett grophus. Denna del av området daterades till 400-1000 e Kr. I grophuset påträffades obrända ben, keramik, en sländtrissa, kamdelar, en brodd, brynen samt slagg och järnföremål. I brunnen hittades även där obrända ben, keramik, broddar och andra järnföremål men även tre pärlor och en torshammare. Dessa båda anläggningar användes först som grophus och brunn för att sedan övergå till att bli avfallsgropar. Område C innehöll nästan bara stolphål som bildade antingen två hus byggda i vinkel eller ett vinkelbyggt hus. Huset låg i utkanten av boplatsen och kan ha använts för brandfarliga aktiviteter, det tolkades inte som ett bostadshus. Trolig datering folkvandringstid-vendel. Område D hade det tydligaste huset med stenskodda stolphål men även ytterligare två större hus samt ett härdområde med två-tre mindre hus. Några av husen tolkades som bostadshus medan andra ansågs vara uthus/lador eller djurhus. En del av husen kan ha varit samtida med varandra. Dateringarna för detta område sattes till ca 400-700 e Kr. Område E hade främst härdar men även stolphål vilka dock inte tolkades som delar till husgrunder. Svårdaterbart område. Boplatsens brukningstid kunde delas in i tre faser där fas I (400 f Kr – 300 e Kr) var när boplatsen anlades i område A och en gård låg där. Under fas II (ca 400 e Kr – 700 e Kr) låg tyngdpunkten mer på område B och D och det var nu boplatsen var som störst. Fler gårdar kan ha funnits under denna fas. Fas III (vikingatid) kan ha haft två gårdar i område B. Benmaterialet som påträffades var både bränt och obränt. En stor mängd låg i brunnen som använts som avfallsgrop men även i grophuset låg en stor mängd ben. Annars påträffades de även i stolphål, avfallsgropar och i härdarna. Arterna var nöt, får/get, svin, häst, småvilt samt fisk och fågel. Två av stolphålen hade ben från lamm och får deponerade. De föremål som påträffades var främst massmaterial såsom lerklining, bränd lera, osteologiskt material och keramik som var svårdaterad på grund av fragmenteringsgraden men av lokal tillverkning. Men det fanns även rester av två kammar, sex pärlor, två torshammare, en sländtrissa, vävtyngdsfragment, järnföremål såsom knivar, broddar, en sax och en sölja, en syl med rester av träskaftet bevarat, hästskosömmar mm. RAÄ 9 (Ramp 4) var svårtolkat då materialet var magert. Det påträffades ett skärvstensflak, en härd, grop och några stolphål samt härdar. C14-dateringar visade på tidig vendeltid medan det fåtaliga fyndmaterialet var antingen recent eller ej tidsbestämbart. Utgrävarna tolkade dock platsen som att det eventuellt låg ett hus där samt att det fanns ett härdområde. Platsen kan ha tillkommit under en period då boplatsen genomgick en expansionsfas och att det då fanns behov av fler bosättningsytor. RAÄ 76 undersöktes 1986 och 1989 och innehöll få anläggningar vilket var stolphål, nedgrävningar, en härd mm. Stolphålen tolkades komma från stängsel eller hägnader, i en härd påträffades keramik, bränd lera, lerslagg samt en järnten men inget var daterbart. Boplatsen tros dock härröra från yngre järnålder. Vid den senare undersökningen påträffades fynd såsom obrända ben, bränd lera, yngre rödgods, tegel, glas mm vilket var av recent art. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Franzén, Britt-Marie, Hans Göthberg och Leif Karlenby. Arkeologi på väg – undersökningar för E18. Bålsta och Brunna - Järnåldersbygd. RAÄ 11, RAÄ 82, 9 och 76, RAÄ 83, 37 och 84. Yttergrans socken, Uppland. Riksantikvarieämbetet, arkeologiska undersökningar. UV Uppsala rapport 1996:11.