Förvärv: 36871

Stiftelsen Kulturmiljövård utförde en kompletterade förundersökning och en arkeologisk slutundersökning av fornlämning Västerhaninge 362:1 och 398:2, Ribby 1:480, Västerhaninge socken, Haninge kommun, Stockholms län, Södermanland under 2015. Västerhaninge 398:2 var en boplats som varit aktiv från bronsåldern period 3-4 till folkvandringstid medan 362:1 utgörs av en hällristning innehållande skepp och skålgropar. I samband med undersökningen av boplatsen kunde det konstateras att dess aktivitetsyta fortsatte utanför undersökningsområdet. Boplatsen hade fyra faser. Fas 1 var under 1200-900 f Kr (bronsålder period 3-4). Under denna period fanns på området två grophus men även förrådsgropar och härdar. En stor mängd keramik låg i närheten av grophusen samt löpare vilket kan tyda på spannmålshantering i grophusen. Det påträffades brända ben av nöt och får/get. När grophusen inte längre användes stängdes de i en stängningsritual där de fylldes igen med skärvsten och det placerades keramikkärl ytligt bland skärvstenen. Fas 2 var under 900-500 f Kr (bronsålder period 5-6). Även under denna fas nyttjades grophus där två av den hade upp och nedvända underliggare placerade i ytan vilket tros även det vara en del i en stängningsritual av de två grophusen. Grophusen fanns endast på boplatsen under bronsåldern. Det fanns även arbetsgropar. Fas 3 var under 500 f Kr – 140 e Kr (förromersk järnålder – äldre romersk järnålder). De första långhusen etablerades under förromersk järnålder, det ena huset visade tecken på att ha brunnit. Arbetsgropar tillkom. Fas 4 var under 130-540 e Kr (romersk järnålder – folkvandringstid). Under denna fas fanns sex långhus där tre hus överlappade varandra och det fanns spår av att de även hade brunnit. Det fanns även en ugn, kulturlager, hägnader och stolpkonstruktioner. Ett hus tolkades som en ekonomibyggnad. Det fanns inga spår som tydde på att boplatsen var i bruk efter folkvandringstiden. Förutom de anläggningar som har nämnts fanns även kokgropar och härdar i närheten av husen samt rännor, ugnar och hägnader. Det fyndmaterial som fanns på boplatsen var övervägande keramik där en stor del hittades i anslutning till grophusen. Ett kärl återfanns i ett stolphål och tros vara ett husoffer. Ett stenredskap med skaftränna hittades och det brukar vara ett tecken på tidig metallurgi, det fanns även några föremål av metall. Hartsfragment har troligen kommit från kärl som tätats med harts. Föremål av skiffer och flinta, bränd lera, malstenar, löpare och en bronsspiralpärla var andra föremålstyper som hade använts på boplatsen. Det osteologiska materialet kom främst från nöt och sedan får/get, inga ben från vilda djur påträffades. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Harrysson, Ingela, Reidar Magnusson och Mats Nelson. Ribby. En boplats med grophus och långhus från brons- och järnåldern. Arkeologisk undersökning. Fornlämning Västerhaninge 362:1 och 398:2, Ribby 1:480, Västerhaninge socken, Haninge kommun, Stockholms län, Södermanland. Stiftelsen Kulturmiljövård. Rapport 2017:43.