Förvärv: 34541

1994 och 1995 utförde UV Stockholm förundersökningar och undersökningar av Lida äng, RAÄ 271:1-2, Åker-Järsta 10:2 och Åkers-Tuna 1:1, Åkers socken, Södermanland. Beställare var Vägverket då det skulle ske en ändrad sträckning av E20. Platsen innehöll lämningar från både gravar och boplatser. RAÄ 271:1 var en boplats som brukades under järnåldern men främst under romersk järnålder-folkvandringstid. Då låg boplatsen på en utskjutande udde i Mälaren. På grund av områdets storlek kunde endast ett urval av anläggningarna undersökas i detta stora boplatskomplex. Det påträffades lämningar efter många hus (närapå 40 stycken) vilka dock låg avskilda från varandra och inte var överbyggda av yngre hus. Förutom lämningar efter hus fanns även rester av härdar, brunnar – bland annat en som hade trärester liggandes i botten vilket visade att brunnen haft ett vidjeflätat brunnskar, hägnader, härdrader, ugnar, kulturlager, kokgropar, mörkfärgningar och andra anläggningar som återfinns på boplatser. Husen var treskeppiga långhus och byggnader, fyrstolpshus, enskeppiga byggnader och två grophus som innehöll stora mängder vävtyngder och blästermunstycken. Dateringarna för de olika husen varierade från förromersk järnålder fram till vendeltid-tidig vikingatid, men tyngdpunkten låg på romersk järnålder och folkvandringstid. Grophusen var dock daterade till vendeltid. Det har gått att urskilja fyra faser i boplatsens nyttjande. Den första fasen motsvarade äldre romersk järnålder, fas två motsvarade romersk järnålder, fas tre motsvarade folkvandringstid och slutligen fas fyra motsvarade vendeltid. De fynd som påträffades på boplatsen var bränd och sintrad lera, keramikskärvor, fragment av vävtyngder och blästermunstycken, sländtrissa, brynen, löpare, slipstenar, järnföremål, eldslagningstenar, rester av förkolnat bröd osv. En del av kärlens skärvor har spår av textil eller av att ha blivit avstrukna med grässtrån, två av skärvorna kommer från silkärl. RAÄ 271:2 var ett gravfält innehållande ca 60 gravar. Majoriteten av gravarna daterades till vendeltid. Gravfältet påträffades när själva boplatsen undersöktes. Eftersom Vägverket redan hade påbörjat sitt arbete så var det inte möjligt att säkerställa gravfältets utbredning. Gravarnas yttre och inre gravskick varierade, samt att några av dem enbart var gravrester där endast gravgömmans botten var kvar. Några hade ett markerat yttre gravskick med stensättningar i olika former medan andra var flatmarksgravar. Många av gravarna var skadade vilket kan ha påverkat deras utseende, dvs gravarna kan ha haft en stensättning som tagits bort eller ändrats. Majoriteten av gravarna hade ett brandgravskick av olika slag. Gravarna innehöll ingen stor mängd föremål vilket kan bero på att de var skadade. Det som påträffades var främst keramik, men även harts som varit tätning till svepkärl, pärlor, kammar, huvudet till en dräktnål av cu-legering samt några järnföremål. De daterades från förromersk järnålder till vendeltid-tidig vikingatid. Benmaterialet var främst bränt. Alla gravar innehöll ben från en person förutom en grav som innehöll ben från två personer. Av de begravda kunde tre osteologiskt bestämmas till kvinnor och en till man. Fyra personer var yngre vuxna, sju var medelålders, en var gammal, och sex personer var vuxna men inte gamla. Det fanns inga spår efter barn eller tonåringar i gravarna. Sju av gravarna innehöll djurben som kom från nöt/får/get, får/get, hund, björn, tamhöns och en fågel. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Appelgren, Katarina, Anders Nilsson och Anna Perming. Hus och gård vid Lida äng. E20. Södermanland, Åkers socken, Åker-Järsta 10:2 och Åkers-Tuna 1:1, RAÄ 271:1-2. UV Mitt, rapport 2002:5, arkeologiska förundersökningar och undersökningar. Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska undersökningar. 2002.