Förvärv: 36523

2010 utförde SAU särskilda arkeologiska undersökningar inför utbyggnaden av riksväg 288 i Rasbo, Uppsala län. De fyndförande lokalerna var Rasbo 634, 635, 659 och 668. Dateringen på de olika lokalerna spände från senneolitikum till folkvandringstid men tyngdpunkten låg på bronsålder och tidig järnålder. Lokalerna bestod främst av skärvstenshögar, bebyggelselämningar och gravar. RAÄ 634, Tripolsbacken. Denna boplatslokal användes sporadiskt under lång tid. De få första spåren, en kokgrop med slagen kvarts och brända djurben, daterades till senneolitikum då platsen var en liten ö i en innerskärgård. Ca 800 f Kr anlades under en kort period en skärvstenshög som innehöll brända djurben samt keramikskärvor. Då hade ön blivit en del av fastlandet. Under förromersk järnålder befanns platsen ca 1 km från vatten. Sex härdar undersöktes och i tre av den fanns bränd lera samt keramik. De daterades till förromersk järnålder och romersk järnålder. En kokgrop innehöll keramik och brända djurben och daterades till förromersk järnålder. Två kulturlager hade tre fynd bestående av keramik, djurben och ett järnföremål. På platsen hittades förutom skärvstenshögen ett treskeppigt stolphus från romersk järnålder samt härdar, kulturlager och sentida röjningsrösen. Huset hade en härd och i huset påträffades smält lera, bränd lera och lerklining. Totalt hittades 64 fynd på platsen där fyra ej tillvaratogs. Majoriteten av fynden var brända ben från däggdjur samt keramikskärvor. Det påträffades även några få fynd av avslag, ett beslag, bränd lera, ett bleck, en kniv, lerklining, en nit, en sölja och smält lera. RAÄ 635, Västra Gärdet. Detta boplatsområde nyttjades främst under romersk järnålder till vendeltid men även före och efter denna tidsperiod. De tidigaste spåren daterades till yngre bronsålder och var från en grop. Vid den tiden var platsen strandnära men blev med tiden allt längre inåt land. Den första bebyggelsen uppkom under äldre romersk järnålder. Platsen tolkades som en ensamliggande gård där husen har använts under några generationer för att sedan byggas upp igen på en annan plats inom området. Totalt har lämningar efter sju treskeppiga hus återfunnits. Förutom lämningar relaterade till hus såsom stolphål, kulturlager, härdar och kokgropar fanns även hägnadsrester, gropar, en ränna mm. I en av groparna återfanns obrända ben och bränd lera vilket även fanns i kulturlagren. Hus 1 daterades till romersk järnålder. Fynden var keramik, bränd lera, järnföremål och obrända ben. Hus 2 daterades till folkvandringstid. Fyndtomt. Hus 3 daterades till romersk järnålder. Ett bränt ben påträffades. Hus 4 daterades till folkvandringstid. Ett obränt ben påträffades. Hus 5 daterades till romersk järnålder-folkvandringstid. Ett fynd av keramik påträffades. Hus 6 daterades till äldre romersk järnålder. Fyndtomt. Hus 7 blev odaterat. Fyndtomt. Totalt hittades 67 fynd på denna plats, alla tillvaratogs. De består främst av ben och bränd lera men även lerklining och keramik samt en pryl. Den brända leran hittades främst i närheten av husens platser. Benen var både brända och obrända. De som kunde identifieras var däggdjur, nöt, gräsätare och får/get samt svin. RAÄ 656, Hammaren. Denna plats var ett gravfält som användes från yngre bronsålder fram till folkvandringstid. Endast en del av gravfältet är inte undersökt. När gravfältet började användas ca 1200-1000 f Kr var det beläget på en udde längst ut på en halvö i en innerskärgård. Under folkvandringstid låg gravfältet helt på fastlandet. Gravfältet användes under ca 1500 år och hade uppskattningsvis 30-35 gravar vilket gör att det var ungefär en person/generation som begravdes där. Det grävdes ut en odaterad härd samt nio stensättningar och en mittblockanläggning. Fyra av stensättningarna hade identifierade människoben, fyra andra hade oidentifierade ben och två saknade helt ben. De som innehöll ben var alla brandgravar. A1342. Mittblocksgrav. Yngre bronsålder-tidig förromersk järnålder. Fynd: en bit bränd lera, keramikskärvor, en bältehake av järn och ett föremål av brons. Brända ben från två individer; ett barn och en äldre vuxen samt ben från får/get och mellanstora däggdjur. Individerna begravdes inte samtidigt utan vid olika tillfällen. A1313. Stensättning med begravning. Yngre bronsålder-förromersk järnålder. Fynd: fragment av en hartsring, bränd lera, keramikskärvor och brända ben från en vuxen människa samt oidentifierade ben. A1290. Stensättning med begravning. Yngre romersk järnålder-folkvandringstid. Fynd: endast brända ben där två var oidentifierade och resten kom från en yngre vuxen människa, eventuellt en ungdom. A1302. Stor rektangulär stensättning med begravning. Folkvandringstid. Fynd: ett järnföremål, två fragment av brända ben (ett hörande till en vuxen människa och ett okänt). A385. Skeppsformig stensättning, odaterad. Fynd: en bit bränd lera och en keramikskärva. A1329. Liten rundad stensättning, odaterad. Fynd: en keramikskärva och ett oidentifierat bränt ben. A1335. Rundad stensättning, odaterad. Fynd: en bränd lera, en flintbit och ett oidentifierat bränt ben. A1853. Stensättning, odaterad. Fynd: ett oidentifierat bränt ben, en keramikskärva och en löpare. Totalt påträffades 164 fynd där en recent kedja ej tillvaratogs. Majoriteten av fynden var ben, 140 stycken. I övrigt hittades keramik, bränd lera, järn- och bronsföremål, flinta, föremål av bergart samt en del av en hartsring. RAÄ 668, Hovs Skog. Denna plats fungerade som boplatsområde med gravfält under äldre bronsålder till folkvandringstid men inte kontinuerligt under perioden. Här påträffades spår av ett hus, en blockgrav och skärvstenshögar samt härdar och gropar. När platsen började nyttjas låg den på en stor udde i en innerskärgård för att vid slutet vara situerad i inlandet. Det återfanns spår efter endast ett hus men det fanns troligen fler i närområdet. Det treskeppiga huset var svårdaterat men var troligen från tiden yngre bronsålder-förromersk järnålder. Där påträffades keramik och lerklining. På området fanns ett antal skärvstenshögar och pga det tolkades platsen som förknippad med kulturella föreställningar. Skärvstenshögarna anlades under bronsåldern. I anslutning till högarna hade en grav anlagts med datering förromersk järnålder. Fynd påträffades även i härdar och gropar på området, de innehöll mest keramik och ben. A2158. Påbörjad skärvstenhög från äldre bronsålder. Fynden bestod av keramik, bränd lera samt en malstensliggare. A354. Skärvstenshög från yngre bronsålder. Fynden bestod av brända och obrända djurben, keramikskärvor, kvarts, bränd lera, slagg, slipsten, malstenslöpare, malsten, malstensliggare och mal/knacksten. A1856. Rundad skärvstenshög från yngre bronsålder. Fynden bestod av brända ben från däggdjur samt oidentifierade ben, keramikskärvor, bränd lera samt en pilspets som låg ytligt. A1869. Skärvstenshög från yngre bronsålder. Fynden bestod av keramikskärvor, brända och obrända ben från däggdjur, flinta, bränd lera samt malstensliggare. A4149. Blockgrav från förromersk järnålder. I den fanns spridda brända ben från en vuxen person. Totalt hittades 149 fynd där tre stycken ej tillvaratogs. Majoriteten av fynden bestod av keramik samt ben, både brända och obrända. Endast människoben samt från nöt har kunnat identifierats artspecifikt. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Andersson, Fredrik, Susanna Eklund, Ann Lindkvist & Annelie Sundkvist. Med bidrag av Anneli Ekblom. 2013. Rasbo-Hov. Från bronsålderns stränder till järnålderns gärden. Särskilda arkeologiska undersökningar inför omdragningen av väg 288, Jälla-Hov. Rasbo 632, 634, 635, 659, 660, 668, 704 & 705, Hov 1:7, Uppsala kommun, Uppsala län. SAU rapport 2013:4. Uppsala. RAÄ dnr: 342-2706-2012 SHM dnr: 311-2017-903 Sara Kusmin 20210408