Förvärv: 34527

Under 1988–1989 genomförde Riksantikvarieämbetet arkeologiska undersökningar inom det omfattande Arlandastadskomplexet, Norrsunda socken, Uppland. Med anledning av exploatering av marken undersöktes i detta fall fornlämning RAÄ 16. Den var registrerad som en röseliknande stensättning, belägen på en bergsklack. Efter att området undersökts kunde konstateras ett omfattande fornlämningskomplex bestående av gravar, boplatslämningar och stensträngsystem. Minst två hus kunde konstateras och en stor mängd övriga lämningar av främst boplatskaraktär. Fyndmaterialet som kunde kopplas till husen och boplatsen är keramik och bränd lera. Även brända ben från troligen får eller get. Övriga fynd från husen var fragment av skifferbryne, två järnspikar, ett flintavslag samt en knacksten. Gravfältsdelen inom RAÄ 16 utgjordes av sammanlagt 35 konstaterade gravar. De undersökta gravarna utgörs av sju stensättningar och resterande av urnebrandgropar eller bengropar, samtliga är brandgravar. Med ett par undantag var gravarna tämligen fyndfattiga. Förutom keramik och brända ben så var det endast ett fåtal gravar som hade någon typ av övriga gravfynd. Dessa gravar var belägna inom de centrala delarna av gravfältet. Exempel på fynd är flintskrapa, björnfalanger och kamfragment. Det fanns dock en grav som utmärkte sig med en större fyndmängd, A 120. I brandlagret identifierades bl. a. en agraffknapp, en vulsthuvudnål några glaspärlor, kamfragment och en skinnskrapa. Den sista fornlämningskategorin, stensträngsystemet utgör ett markant inslag i fornlämningsbilden. Avsikten med och orsaken till anläggandet av systemet har olika betydelse och har använts över långa tidsperioder, vilket gör tolkningen komplex. I rapporten nämns upprepade gången det pressade tidsschema som bidrog till svåra prioriteringar vid utgrävningen av platsen. Man befarar att helhetsbilden kommit på undantag vid varje mindre del av undersökningen, som är en av många grävningar i området och merparten av fornlämningarna tangerar varandra i såväl rumslig som kronologisk bemärkelse. Dateringen av platsen sträcker sig från senneolitikum till folkvandringstid. Dock ligger tyngdpunkten i romersk järnålder. Fornlämningen har ett kronologiskt och funktionellt samband med intilliggande RAÄ 136.