Förvärv: 34306

Fynden framkom vid en för- och delundersökning som utfördes 1993 av Stockholms länsmuseum under ledning av Jonathan Lindström. Undersökningen föranleddes av utbyggnaden av väg E20. Fornlämningen utgjordes av en gravplats från stenåldern och en boplats från äldre järnåldern. Gravplatsen från stenåldern bestod av ett s.k. dödshus från sen stridsyxetid, ca. 2300 f. Kr. Dödshuset framträdde i marken som en rektangulär ränna 4,5 x 3,1 m i storlek. Längs husets väggar fanns tjugo gropar som innehöll brända rester efter minst åtta barn, män och kvinnor samt brända ben efter får eller get. Fyndmaterialet omfattades av en båtformad stridsyxa, flera håleggade yxor varav en i flinta, ett spånliknande flintavslag, en flintskrapa, en bensyl, tre hela keramikkärl och skärvor efter troligen minst sexton ytterligare kärl, flera små bearbetade bitar i flinta och sten, bränd lera med stråavtryck, kol och skörbränd eller skärvig sten. Boplatsen från äldre järnåldern bestod av anläggningar som stolphålsgropar, gropar och härdar, tolkade bl. a. som rester av ett par mindre treskeppiga byggnader. Fynden bestod av keramik, vävtyngder, harts, knackstenar, djurben och bränd klump av organiskt material med sädeskorn. Boplatsen daterades till perioden från tidig förromersk järnålder till åtminstone folkvandringstid, eventuellt med tyngdpunkten i en del del av perioden. Litteratur Lindström, J., 1994. Dödshuset blev årets fynd i Sörmland. Populär arkeologi 1994:1. Tryckta rapporter: Lindström, J., 2000. Ett dödshus från stridsyxetid. Arkeologisk delundersökning av RAÄ 415, ett neolitiskt dödshus med offerplats och en äldre järnåldersboplats samt RAÄ 319:2, en stensträng, Söderby 2:3, Turinge socken, Nykvarns kommun, Södermanland. Stockholms läns museum. Rapport 2000:8. SHM dnr 602-819-2001. RAÄ dnr 321-346-2001. Handlingar i ATA. Jackie Taffinder 2005-05-23. Tillägg gjorda av Bertha Amaya, 2006-04-25