Förvärv: 37063

Under 2014 utförde Stiftelsen Kulturmiljövård (KM) en arkeologisk slutundersökning av ett område hörande till en gropkeramisk boplats i Åby, RAÄ Kvillinge 36:1 i Kvillinge socken i Östergötland. Boplatsområdet som ligger relativt centralt i bygden berördes av att en busshållplats, parkering och en vändplats för bussar skulle anläggas i anslutning till en skola. Länsstyrelsen Östergötland fattade beslut och Norrköpings kommun var uppdragsgivare. På platsen har tidigare undersökningar skett sedan början av 1900-talet. Bostadshus hade även uppförts på området. Själva området som undersöktes var separerat av en väg där ett större område låg i väst och ett mindre i öst. Boplatsen var av gropkeramisk karaktär där de flesta C14-dateringar som utfördes visade att dess främsta användningstid var ca 3100-2800 f Kr. En kokgrop daterades dock till yngre bronsålder. Under mellanneolitikum låg boplatsen skyddad vid inloppet av en vik och var därmed strandbunden. Det påträffades närapå 200 anläggningar vid undersökningen där ungefär hälften av dem var gropar i olika storlekar. Åtta anläggningar tolkades som gravar även om det inte påträffades några människoben i dem utan det var deras form och storlek samt att vissa av dem hade överliggande stenpackningar och en del innehöll rödockralager som gjorde att de tolkades som gravar. Åtminstone fyra hyddor påträffades också som var rundade eller hästskoformade till formen. Undersökarna kunde se fyra områden (A-D) på platsen som alla innehöll en hydda, en grav och gropsystem som låg i anslutning till dem och som innehöll många fynd. Om dessa skulle tolkas som enskilda hushåll eller om det var platser där de döda hanterades var oklart. En stor mängd föremål påträffades vid undersökningen och då främst keramik och kvartsföremål. Keramikföremålen var kärl och då nästan uteslutande av porigt gods och av typen Fagervik III. Kärlanalyser visade att de använts som matbehållare och där fetterna var av både animaliskt och vegetabiliskt slag, de animaliska fetterna kom både från landlevande och vattenlevande djur. Några keramikskärvor visade på återanvändning i form av att de var nötta eller slipade på vissa brottytor. De kan ha använts för skinnbearbetning. Förutom de vanliga kärlen så hittades även miniatyrkärl som grovt kunde delas in i två grupper – en med mindre kärl liknande äggkoppar och oftast odekorerade samt en grupp med lite större miniatyrkärl som kunde vara dekorerade och till formen ofta liknande de vanliga kärlen. Dessutom påträffades sex keramikföremål som har tolkas som figuriner där två av dem hittades i en grav. Vad de föreställer var oklart men någon form av djur, den ena tolkades som en järv eller bäver och den andra som var i två delar som en eventuell björn. Kvarts var det vanligaste stenmaterialet, men det fanns även fynd i materialen flinta, kvartsit, sandsten, grönsten, porfyr och skiffer där de fyra sistnämnda inte var så vanliga. De föremålstyper som fanns var splitter, avslag, skrapor, slipstenar, malstenar, pilskaftsglättare, yxor, pilspetsar, kärnor, brynen osv. Efter analyser av eggar på utvalda flint- och kvartsföremål så visade det sig att de hade använts på både hårt material såsom ben och horn samt på mjuka material såsom hudar, skinn och växter. Det fanns en tendens att eggarna som använts för mjuka material var samlade vid strandkanten. Metkrokar av ben påträffades och det tillsammans med det osteologiska materialet som innehöll många torskben visar att de ägnade sig åt fiske på boplatsen. Benmaterialet bestod främst av brända ben som var mycket fragmenterade. Förutom torsken så hittades även ben från säl, men inte i den mängd som brukar påträffas vid liknande lokaler. Förutom säl fanns ben från däggdjur såsom bäver, idisslare och svin med mera. Förutom torskben fanns även ben från ål, abborre, karpfisk, laxfisk, piggvar och sill. Benmaterialet tyder på att platsen nyttjades året runt. Fröer, hasselnötskal och sädeskorn återfanns på platsen och de sistnämndas antal tyder på att människorna där konsumerade spannmål men det gick inte att säga om det hade odlats där eller på annan plats. Förutom dessa hittades rödockreklumpar och ett bärnstensfragment som troligen föreställer en dubbeleggad yxa. I och med att undersökarna hittade spår efter rödockra på stenredskap och återanvända keramikskärvor så framfördes tolkningsförslaget att de kan ha använts för bearbetning av rödfärgat skinn eller för att färga skinn. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Runeson, Henrik och Britta Kihlstedt. Åby. En klassisk gropkeramisk lokal i det inre av Bråviken. Arkeologisk undersökning. Fornlämning Kvillinge 36:1, Häradsmarken 1:23, Kvillinge socken, Norrköpings kommun, Östergötlands län, Östergötland. Stiftelsen Kulturmiljövård, rapport 2017:28. Västerås.