Förvärv: 37021

Under 2018 utförde Sörmlands Arkeologi AB en arkeologisk undersökning inom fornlämning L1982:8561 (Lunda 297) i Lunda socken, Nyköpings kommun i Södermanlands län på uppdrag av länsstyrelsen i Sörmland. Anledningen till detta var att när en basväg för skogsbruk skulle anläggas påträffades en sedan tidigare okänd boplats. Boplatsen skulle undersökas, storleken bestämmas och dateras samt fynd omhändertas. Boplatsens storlek uppskattades till ca 25 x 15 m (ca 375 kvadratmeter) och låg ca 85 m ö h. Det grävdes 35 kvadratmeter stora rutor varav 28 innehöll fynd. Inga anläggningar hittades men de hittade skärvig och skörbränd sten vilket tyder på mänsklig hantering i form av eldning så eldstäder kan ha funnits i närområdet. De fynd som hittades var av litiskt material samt ben. Benen var brända och en del av dem hade frakturer vilket kan tyda på mänsklig aktivitet. Benen kom från däggdjur. Fynden var främst av kvarts men även av flinta och bergart. Föremålstyperna var spån, avslag, kärnor, en borr och en knacksten, splitter osv. Föremålen och lokalens belägenhet ger en datering till tidigmesolitikum men de C14-dateringar som gjordes på några av benen gav istället dateringen till mellanneolitikum, ca 2600 f Kr. Under tidigmesolitikum låg boplatsen vid en vik, skyddad från vind, troligen ca 6 meter från vattnet. Utgrävarna uppfattade platsen som ett ställe dit människorna kom för att samla in råmaterial och sedan tillverka redskap, så det ska mer ses som en verkstadsplats än en permanent boplats då närheten till vattnet skulle göra det svårt att bo där under andra säsonger än sommaren då vädret är som mest lugnt. Att det påträffades brända ben från mellanneolitikum tolkades som att människor då hade använt platsen som rastplats när de varit ute på jakt, vallat eller samlat in växter. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML.