Serie 2. Kopior av fotografier

Icek Lederman växte upp i en judisk familj i Żarnowiec, Pommern, Polen. Föräldrarna hette Elka och Chaim och han hade sju syskon. Icek upplevde antisemitism i skolan och valde därför tidigt att hoppa av och istället skaffa sig ett hantverksyrke. Han arbetade med lädersömnad och tillverkade mössor och sandaler. Någon gång under 1930-talet tvångsförflyttades Icek och hans familj till ghettot i Sosnowiec i sydvästra Polen. När kriget bröt ut var han gift med Sala, sin första hustru. Strax före Tysklands anfall av Polen kallades Icek in till militärtjänstgöring. När han kom tillbaka till Sosnowiec något år senare hade Sala redan förflyttats till ett koncentrationsläger där hon sedermera avled. Då Polen tagits över av Nazityskland togs Icek till Markstadt, ett underläger till Gross-Rosen, där han användes till slavarbete. När Gross-Rosen likviderades 1944 fördes han vidare till Bergen Belsen. Det var också där han befann sig vid befrielsen. Efter befrielsen, när Icek planlöst vandrade omkring i Bergen Belsen sökandes efter någon han eventuellt kände igen, fann han sin syster Sara. Hon låg i en hög av döda människor och var i ett mycket dåligt skick. Icek fick hjälp av en brittisk soldat och såg till att Sara fick sjukvård. I juli 1945 kom både Sara och Icek med Röda korsets Vita båtarna till Sverige. I Sverige kom Icek att få flytta mellan flera olika flyktingförläggningar tills han i augusti 1946 hamnade i Helsingborg. Här träffade Icek sin andra hustru, Chana. Paret vigdes den 15 juni 1947 vid ett av de massbröllop som genomfördes under de närmsta åren efter befrielsen. 1949 flyttade paret vidare till Ontario, Kanada.

Sara Lederman växte upp i en judisk familj i Zarnowiec, Pommern, Polen. Hennes föräldrar hette Elka och Chaim och hon hade sju syskon varv en tvillingbror, Kalman. Vid tiden när nazityskland invaderade Polen var Saras familj tvångsförlyttad till Sosnowiecs ghetto i sydvästra Polen. Sara var gift och maken hette Abraham Selinger. Maken ska ha hamnat i Dziedztz arbetsläger. Hans vidare öde har inte gått att spåra. Någon gång under 1942 tvångsförflyttades Sara till Graben, ett underläger till Gross-Rosen där hon under 2,5 år utnyttjades som slavarbetskraft i en textilfabrik. Vid likvideringen av lägret under februari 1945 tvingades Sara ut på en dödsmarsch som tog henne till fånglägret Bergen-Belsen i Tyskland. Här blev hon kvar fram till befrielsen. Vid befrielsen fanns även Saras bror Icek i Bergen-Belsen. Av en händelse då han vandrade runt på området och letade efter anhöriga, fann han henne liggandes i en hög av döda människor. Sara var då i ett mycket dåligt skick. Icek såg till att Sara fick sjukvård och i juli 1946 kom båda syskonen med Röda korset och Vita båtarna till Sverige. Sara var svårt sjuk i tuberkulos vilket gett henne stora skador på lungorna. Under tiden i Sverige kom hon att flyttas mellan olika flyktingförläggningar och sjukhus. Sara avled i Stockholm den 4 december 1945 i samband med en operation där man försökte täppa till ett hål i den ena lungan. Hon är begravd på Norra judiska begravningsplatsen.