Avec une camera dans le ghetto

Mendel Grossman föddes i Gorzkowice, Łódź vojvodskap, Polen. Efter första världskriget flyttade familjen in till Wschodnia gatan 58 i Łódź stad. Grossman började tidigt att både teckna och fotografera människor och judiskt liv, först som amatör och senare som professionell fotograf. När nazisterna tvångsförflyttade Grossman och hans familj till Łódź getto 1939 , fick han arbete på Juderådets statistikbyrå med att fotografera och tillverka identitetskort. Med tillgång till en kamera började han även i hemlighet fotografera levnadsförhållandena i gettot, deportationerna och avrättningarna genom att hålla en kamera gömd i sin rock. Han tog dessa fotografier med stor risk för både sitt och sin familjs liv. Ett arbete han gjorde tillsammans med bland annat fotografen Henryk Ross och Nachman Zonabend. Grossman distribuerade många av sina bilder vidare och de han inte lyckades smuggla ut gömde han undan, vilka efter befrielsen räddades av hans syster samt Nachman Zonabend, vilka därefter gav bilderna till olika arkiv och museer runt om i världen. Mendel Grossman deporterades 1944 till Sachsenhausens satellitläger Königs Wusterhausen. Han föll ihop och sköts ihjäl under en dödsmarsch den 30 april 1945. Hans bilder är en mycket viktig dokumentation av levnadsvillkoren i gettot och Förintelsen.