Mitt liv som huligan av Eugen Friedrich

Eugen Friedrich föddes i en tysk sintifamilj som son till Dorla och Adolf Friedrich. Föräldrarna var unga, och Eugen placeras i fosterhem. . Fosterpappan arbetar i en fabrik och fostermamman är hemmafru. År 1942 börjar Eugen skolan. Samma år blir han registrerad som ”zigenare” och får ett ID-kort med foto och fingeravtryck. Han tvingas lämna skolan. Eugens biologiska mor ska ha mördats i Buchenwald, faderns dödsorsak är okänd. Hösten 1942 beordras fosterföräldrarna att lämna Eugen hos polisen, och han deporteras först till Friedrichstadt och därefter Theresienstadt. Eugen är tio år gammal när kriget tar slut. I boken "Fostrad till förbrytare (Ordfront, 1978) har han beskrivit hur han efter krigsslutet driver runt som "huligan", tillsammans med andra föräldralösa barn. År 1949 tillfångatas Eugen och sätts i fängelse, men flyttas sedan till ett barnhem i Östtyskland. Där lär sig Eugen läsa och skriva. I början av år 1951 kommer Eugen till ett uppsamlingsläger i Västberlin och hittar några släktingar på sin pappas sida. Släktingarna utvandrar till USA och tanken är att Eugen ska komma efter. I stället skickas den nu sextonårige Eugen till en ny institution. Efter barnhemstiden lever Eugen ett rotlöst liv runt om i Europa. År 1964 döms Eugen till ett längre fängelsestraff för misshandel. Genom kontakt med den svenska aktivisten Birgitta Wolf, som slåss för fångars rättigheter, kommer Eugen till slut till Sverige 1969. Under en tid får han bos hos Margareta och Per-Arne Berglie. Han går i folkhögskola i Söderhamn, men har svårt att komma till ro med ett ordnat liv i Sverige. På 1980-talet flyttar han till Dortmund, där han lever fram till sin bortgång 2023.