Svenskspråkig översättning av Vilmos Böhms memoarer

Stefan Böhm föddes i Budapest, som son till diplomaten Vilmos Böhm. Under sin studietid i Österrike mötte han hustrun Martha. Paret flyttade till Budapest där de gifte sig. Stefan överlevde Förintelsen med hjälp av svenskt skyddspass, då hans föräldrar och bror befann sig i Sverige. Den 28 november 1944 skulle Stefans arbetskompani skulle transporteras till västra Ungern. Innan transporten fördes han åt sidan tillsammans med 15-20 andra män med skyddspass, vilka då presenterades för Raoul Wallenberg. Männen inkvarterades fram till 6 januari 1945 i ett s.k. "svenskhus" i Budapest, som skyddades i egenskap av svenskt territorium, men vaktades av pilkorsare. De fick inte gå ut, med undantag för en dag då de kommenderades att städa efter en bombning. Arbetet ska ha utförts med tillstånd av svenska legationen. Efter kriget, 1948, flydde Stefan med sin hustru Martha från den kommunistiska regimen till Sverige via Österrike. Flykten skedde med hjälp av Stefans far, Vilmos Böhm, som var Ungerns ambassadör i Sverige.

Vilmos Böhm kom från en judisk medelklassfamilj i Budapest, och utbildade sig till mekaniker. Han gick småningom med i arbetarrörelsen, och kom att bli ordförande för fackföreningen för metallarbetare, och medlem i Ungerns socialdemokratiska parti. Efter revolutionen 1918 blev han försvarsminister, och smångom överbefälhavare. I juli 1919 utsågs han till Ungerns ambassadör i Österrike. Efter det tyska maktövertagandet blev livet svårare, och1934 fick Böhm i exil i Tjeckoslovakien. 1938 flydde han vidare Sverige. Efter freden blev han återigen ambassadör 1946, denna gång i Sverige. Efter att den socialdemokratiska delen av det ungerska arbetarpartiet tryckts undan till förmån för det nya kommunistiska arbetarpartiet, avsade han sig sin post 1948 i protest. Den 3 juni 1949 blev han fråntagen sitt ungerska medborgarskap, och avled i oktober samma år.