Istvan och Alice Saros arkiv

Istvan Saros föddes som Istvan Schwartz i Budapest. År 1941 kommenderades han i arbetstjänst. I samband med Tysklands invasion av Sovjet 1942 medföljde ungerska soldater, däribland Istvan. De transporterades till Jászberény, och fraktades därifrån med tåg till östfronten. Eftersom Istvan sympatiserade med den kommunistiska världsåskådningen valde han vid den militära reträtten att stanna i landet, men internerades i fångläger i Sibirien. Han kunde inte återvända till Ungern förrän hösten 1946, och hans hustru Alice hade då fått besked om att han troligen var avliden. Paret återförenades, och i januari 1948 kom de till Sverige. Paret kom bl.a. att bo i Katrineholm, Vingåker och Värnamo. I Värnamo lärde de känna många judiska vänner.

Alice Saros (f. Meyer) var dotter till Jacob och Ilona Meyer. År 1942 gifte hon sig med Istvan Saros, som dock snart därefter kommenderades i arbetstjänst. Tillsammans med sin svärmor och svägerska flydde Alice till staden Pápa. De lyckades få tjänst hos en lärarinna, men uppgav troligen inte att de var judar. Arbetet skedde på en skola som SS använde som sjukhus. Efter en period blev de påkomna och internerades i stadens getto. När Röda Armén närmade sig blev gettots invånare kommenderade ut på marsch, men Alice, hennes svägerska och svärmor lyckades med hjälp av lärarinnans hjälp att avvika från marschen. Med hjälp av lärarinnans kontakter kunde de gömma sig på en bondgård tills kriget var över. Alice återvände till Budapest, men åkte efter en period till Österrike med organisationen Joint. Hon hade under kriget fått meddelande om att Istvan var avliden, men under tiden i Österrike fick hon brev från honom och efter en period beslöt paret att fortsätta vara gifta, och Alice återvände till Budapest. När de väntade sitt första barn ville inte Alice längre stanna i Ungern, och i januari 1948 lyckades de komma till Sverige. De fick sitt första boende i Stuvsta, och Alice kom att leva resten av sitt liv i Sverige.