Upphov: Myrin, Ola, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0) Du får bearbeta och dela verket för alla ändamål, även kommersiella, så länge du anger upphovsperson och licensgivare.
LADDA NER BILDEN Information om bildenSpann
Spann av trä och bronsband. Bildad av en rad laggar, hophållna av fyra breda, ursprungligen förgyllda bronsband. Randen är även skodd med ett rännformigt omböjt bronsbleck. I huvudsak tresidiga fästen ledade i en halvcirkel böjd hank med tillbakaböjda, inrullade ändar, som nu ligger fastärgad längs kärlrandens ena hälft. Botten bildad av tre skivor, vilande i en skåra nära laggarnas underkant och sinsemellan hophållna genom dymlingar. Fogen mellan vägg och botten är underifrån tätad med harts. Höjd 196 mm, Diameter övre 156 mm, Diameter undre 177 mm, Tjocklek på laggarna 7-8 mm, Tjocklek på botten 6 mm, Botten: Rand av hartstätning. Dekor(?) av 3 koncentriska, inristade cirklar. Träslag i laggar och botten: Barrträ, sannolikt eneträ. På insidan finns sprickbildningar som tyder på svampangrepp. Oklar tidsställning på angreppet. Bredd upptill på laggarna: 25-36 mm, vanligtvis runt 30 mm. En lagg är 10 mm bred. Bredd nedtill på laggarna: 34-43 mm, en lagg är 14 mm bred. Bottens placering: I en fals 15-21 mm ovanför laggarnas botten. Bredd på de 4 breda banden av Cu-legering, från botten och uppåt. Botten till band 1: 3 mm. Band 1: 38 mm. Mellanrum: 8 mm. Band 2: 38 mm. Mellanrum: 9 mm. Band 3: 38 mm. Mellanrum: 8 mm. Band 4: 45 mm. Avstånd till mynning: 5 mm. Hur är banden fästade vid kärlet? Spår av organisk beläggning under banden, möjligen av harts. Beläggningen kan även komma från organiskt material (mat eller dryck) som runnit över mynningskanten. Banden verkar inte vara fästa i träkonstruktionen. Ändarna går cirka 4-5 mm omlott i en lodrät rad under ett av hankfästena. Sannolikt har banden varit de som har hållt samman hinken. Hur sitter banden ihop? Banden förefaller vara hopfästade med två nitar i varje hörn. Banden av Cu-leg: Odekorerade, kol, grus och benmörja har dock fastnat i banden i samband med konservering. Inga tydliga spår av förgyllning finns. Inga analyser har dock gjorts av metallen. Mellanrummen mellan banden: Träet bär spår av polering/tillslutning av fibrerna som antingen har uppkommit vid putsning av kärlet eller är resultat av att det har suttit vidjor eller andra nu försvunna ringar mellan metallbanden. Mynningskantsbeslaget: Odekorerat av vikt plåt av Cu-legering, går ned 5 mm på utsidan och 7 mm på insidan. 6 mm brett. Sannolikt endast hopsatt genom klämning. Hankfästena: 68 mm höga, 16-46 mm breda och 2 mm tjocka. Går upp ca 9 mm ovanför mynningen. Det ena har ett bevarat människohuvud 13 mm högt och 9 mm br i övrigt inga synliga spår av dekor. Ansiktet föreställer sannolikt en man. Det andra fästet har på ena långsidan dekor av stämplade halvcirklar i rad. Stämplarna är 5 mm långa. Fästet har spår av lod, sannolikt har ett liknande huvud som på första fästet suttit fastlött där. Fästena är fastsatta i nederkantens hörn med vikta metallstift. Hålen för hänkeln är 8 mm långa och 6 mm breda och ovala i formen. Hänkeln: Har S-formade avslutningar. Idag fastärgad med mynningskantsbeslaget. 5-11 mm bred och 2,5 mm tjock med rektangulärt tvärsnitt. Bredast på mitten och avsmalnande mot ändarna.
| Museum |
Historiska museet
|
|---|---|
| Föremålsbenämning |
Spann
|
| Kategori |
Religion och kult
|
| Material |
|
| Antal |
1
|
| Datering |
400 – 550
|
| Tidsperiod |
Folkvandringstid
|
| Föremålsnummer |
529513_HST
|
| Förvärvsnummer | |
| Omnämns i katalog | |
| Förvärvsdatum |
1917
|
| Fyndplats | |
| Arkeologisk kontext | |
| Kontextnamn |
Ottarshögen
|
| Undersökare | |
| Delar |