Byxor av vit sidenatlas. Karl X Gustav (1622-1660)

Byxorna är av rak, slät modell och består av 4 stycken som sytts samman i sidorna (där staden vikts in) samt fram och bak. En ovanlighet är att de båda stora sidfickorna inte, som vanligen skett, placerats mitt i sidsömmen utan ca 8,5 cm framför denna. Det vertikalasprundet är ca 21,5 cm långt. På höger framstycke har dock som vanligt den mindre, även vertikala, fickan placerats ca 20 cm från framkanten. Sprundet fram, som är 35 cm långt har försetts med en 27 cm lång knäppslå med 10 st knapphål (2 cm långa sydda med ca 6 stygn/cm). På motsatta sidan, den högra, sittter ännu alla de 10 knapparna (d: 1,3 cm), som är överklädda med silvertråd, kvar. Upptill sitter byxorna fast med svag rynkning vid den 122,5 cm långa linningen. Denna går i motsatt riktning av tyget mot plagget i övrigt, och är skarvad av 3 bitar. I linningen sitter 8 st hakar av silver. De är mellan 4 och 4,5 cm långa och fastsydda utanpå linningen, med ett undantag, nämligen den som sitter längst fram på vänster sida. Där sitter den lilla urfickan, som har haken fästad i sitt taftfoder (50x40 tr/cm2) och som låter den trädas ut genom det lilla, runda, tränsade hålet i linningen. För att alla de övriga hakarna skall sitta stadigare har man satt en liten vit taftbit över hakens "fot". Mitt fram knäpps linningen med 2 st (d: 2 cm) större silvertrådsknappar och 2 st (4,5 cm långa) knapphål. (De är sydda med mycket glesa stygn, 5 stygn/cm, av vitt högertvinnat silke över 1 tråd, vid slutpunkterna har man sytt en liten träns på tvären - till skillnad från knapphålen i knäppslån.) Sidfickornas säckar är upptill stofferade med samma slags silvermoiré som tröjans foder. Mot den lilla fickan på högra framstycket är fodrad med vit taft (51x45 tr/cm2). Samma taft och ännu en annan sorts (vit taft) utgör skoning nedtill på insidan av byxbenen (på vänstra benet ca 5 cm hög, på högra benet ca 6,5 cm hög, ty man har skarvat bitarna). Byxorna har mellanfoder av vit grövre linnelärft (16x15 tr/cm2). Innerfodret utgörs av - nu mycket smutsig -vit, fin linnelärft (c:a 35x33 tr/cm2). Detta foder är tydligen smalare än fodren i allmänhet brukar vara, ty man har måst skarva det med en kil på vartdera bakstycket ( av 5 cm bredd vid linningen bak intill mittsömmen, kilens bredaste stycke blir i grenen 16 cm. Det fina linnefodret i byxorna är hopkastat i de långa sömmarna och staderna med lintråd med ca 5 stygn/cm. Mellan de båda linnefodren har man nertill vid byxbenen lagt in en förstärkningskant av gulvit lärft (hampväv ?) (12x11 tr/cm2). Den är ca 5 cm bred och har tjänat till att ge byxkanten mera styrsel. Byxorna är hopsydda från avigsidan med högertvinnat vitt silke. Garneringen har sytts på byxorna med 2-trådigt högertvinnat vitt silke. De 4 finger breda silverspetsarna, som garnerade såväl kappan som byxorna, har sprättats bort (till Karl XI:s kröning), till 2 stora silverbrokads stolstäcken. Enligt 1675 års Klädkammarräkning var det inte mindre än 22 alnar, 4 finger breda (ev. 7 cm?) silverspetsar som garnerade byxorna och kappan. Byxorna är på insidan på vänster framstycke strax under linningen nära framkanten brända med 2 hål tätt bredvid varandra, så att man t.o.m. svett mellanfodret. I byxorna sitter en papperslapp med följande text: Klädkammaren / G1 No 58. Pag. 13 / Drägt (Carl X:s) byxor (i nr 1821, 1850 och 1855 års inv.).