Byxor med knäbyxöverdrag till "En Antique Chevalier Klädning", buren av hertig Karl (XIII).

Knäbyxor med nedåt avsmalnande ben. Framstycken i svart atlas. Antikiserande dekor med silverpaljetter i rutmönster med spridda kullriga silverknappar, samt fält inramade med rosa siden. Även dekorband av silvergalon. Bred byxlucka fram med linnefoder. Luckan knäppes med tre knappar i överkanten samt en på vardera sidan. Överkantens knappar av trä klädda i svart siden, diameter: 12mm. Sidoknapparna av samma material, mäter 16 mm i diameter. Innanför luckan finns innerdel av ljus linne, med knäppning mitt fram med två knappar. Den översta är samma som används vid knäppning av luckan, samt en knapp nedanför i trä klädd i blått siden, diameter: 23 mm. Öppningen är förstärkt vid knäppningen med blått siden. Midjelinning i grövre linne. Smala ben som knäppes nedtill i ytterkant, med fyra knappar klädda i svart siden, diameter: 15 mm. Band i silvergalon i nederkanten, bredd: 20 mm. I yttre nederkanten på varje ben finns en blomformad, enkel knäros i svart siden, med rosa kantning dekorerad med silverpaljetter och kullriga silverknappar. Knärosens diameter: 115 mm. Bakstycken i blå atlas, vars ben är längre än framstyckena. Linningen har ett sprund mitt bak, 160 mm långt. Två hål på vardera sida om sprundet samt en kortare och en längre spänntamp i blå atlas. Den kortare har ett knapphål. Byxorna är fodrade i vit linne. Handskriven text i svart tusch, bak, på fodrets högra sida: "h. höghet Charl". Gåva, tillsammans med gnr 17/46-17/192, av H. M. Konungen (Gustaf V) genom chefen för Kungliga Husgerådskammaren 1917.

TILLÄGG: Upptagen som "En Antique Chevalier Klädning" under "Tragedie o. Comediekläder" i inventarium över hovteatern på Rosersbergs slott [1806]. Förteckningen ingår bland Karl XIII:s bouppteckningshandlingar. Dräkten i antikiserande stil är en så kallad "habit à la romaine", en stiliserad variant av en romersk rustning. Kostymen bars av antika grekiska och romerska hjältar (t.ex. Thésée, Admète), kungar, krigare eller riddare ("chevalier" på franska), men även gudar och allegorier (Apollon, Jupiter etc.). Till de grundläggande elementen hörde ett imiterat harnesk, lambrekängskört och en plymförsedd hjälm. Harnesken kunde vara gjorda av tyg, kartong, papier-maché eller läder. Även hjälmar gjordes ofta av papier-maché. Dräkttypen har använts sedan renässansen då teaterpjäser med antika teman introducerades, framför allt i tragedier, men förekom i alla teaterföreställningar: hovbaletter, karuseller, operor och baletter. Effekten av den stora mängden paljetter är betydande - på en scen upplyst av levande ljus blev karaktären som uppträdde i kostymen bokstavligen självlysande. Denna kostym verkar vara från slutet av 1700-talet, då det som kallas tonlet, en vid kjol för män som blivit populär under första halvan av 1700-talet, kommit ur teatermodet. Tröjan har också kvar långa ärmar, så kallade amadis - anständigheten tillät inte adelsmän eller skådespelare på scen att visa sina nakna armar. Detta ändrades under 1780-talet, då skådespelarna, såväl män som kvinnor, började uppträda med bara armar. Gustav III:s bror hertig Karl deltog flitigt i de tornerspel och karuseller som anordnades i slutet av 1770-talet och på 1780-talet. Dräkten ska enligt beskrivningen i inventariet för Rosersbergs teaters magasin ha varit försedd med ett rött kors, kantat med paljetter på bröst och rygg. Kanske har den burits av hertigen i någon av de riddarroller han uppträdde i, exempelvis korsriddaren Guelf (1785) eller som riddaren Agrois (1779). På en målning av Pehr Hilleström från karusellen Erövringen av Galtarklippan (1779) är pagerna klädda i liknande antikiserande dräkter med fjällmönster som hertig Karls (Rangström, 2002). Det är också möjligt att hertigen kan ha burit denna dräkt i exempelvis divertissementet Karavanseralj 1778, (Dotlacilova, 2023),där han anförde en romersk kadrilj. Utökad dokumentation utförd i samarbete med fil.dr. Petra Dotlačilová.