Förvärv: 34874

I samband med den nya motorvägen mellan Valloxen och Uppsala och därmed en omläggning av gamla Norrtäljevägen, väg 77, fick Riksantikvarieämbetets Uppdragsverksamhet (UV) i uppdrag av Statens vägverk att utföra en arkeologisk undersökning av gravfältet Slinkbacken i Söderby, Danmarks socken. Undersökningen påbörjades hösten 1969 och gravfältet, RAÄ 98, kom sedan att grävas ut 1970. Detta delvis med hjälp av studenter från den arkeologiska institutionen vid Uppsala universitet. Sammanlagt undersöktes ett område på 4400 m2 med ett 70-tal anläggningar varav 68 utgjordes av gravar, stensättningar och högar. Majoriteten var brandgravar. Dessa har sedan daterats till vendel- vikingatid med vissa inslag av folkvandringstid. Området som gravfältet befinner sig på är en moränbacke med sluttning mot norr och en odlad lerslätt. Gravfältet är placerat cirka 400 meter från Storån/Sävjaån vilken under yngre järnåldern utgjorde en viktig farled genom Attundaland och Tiundaland, idag kallad Långhundraleden. Gravarnas konstruktion tyder på att gravfältet troligen tillhörde en närliggande storgård. De största gravarna daterades till sent 700-900-tal och låg placerade i en båge omgivna av låga stensättningar och mätte omkring 7–11 meter i diameter. Generellt var gravarna tillhörande väpnade män placerade i centrum av gravfältet. Innehållet i gravarna varierade kraftigt. De större gravarna med kraftigare brandlager innehöll i regel mer än de mindre stensättningarna. Vilka kunde innehålla enbart enstaka föremål som en järnspik, pärla eller krukskärva. Hälften av gravarna innehöll också djurben varav den vanligaste kombinationen var häst och hund. Den mest innehållsrika och även största graven (A25) utgjordes av en trippelgrav som har tolkats innehålla två jämbördiga män och en tredje, med lägre status, placerad i en tillbyggnad i sydväst (A27). Graven är daterad till 900-talet och förutom svärd, ringnål, eldstål och fragment av klofalang av kungsörn hittades bland annat ett drakhuvud av brons med holk i graven. Bland kvinnogravarna förekom arbetsredskap som knivar, nålhus och nålar men också i vissa fall ornerade bronshängen och pärluppsättningar med karneol-, bergskristall-, silverfolie- och guldfoliepärlor. I övrigt innehöll 38 av gravarna keramik. Keramiken bestod främst av den inhemska oornerade keramiken i relativt grovt rödbrunt och gråbrunt gods. Men i till exempel anläggning 27 hittades keramik med ovanligare dekor i form av runda cirklar. Även drejning har kunnat konstateras i två kärl daterade till tidigt 1000-tal i anläggning 37. Accessionen genomfördes i samband med 2025 års digitaliseringsprojekt. Den befintliga fynddokumentationen hade i flera fall osäkra uppgifter där fynden och dokumentation inte överensstämde.