Förvärv: 34590

Med anledning av den planerade nya sträckningen av väg E18 mellan Bålsta och Enköping samt utbyggnaden av en motortrafikled, vilken senare breddades till motorväg, utförde Riksantikvarieämbetet region Mälardalen, UV-Mitt en arkeologisk undersökning på uppdrag av Vägverket. Den berörda fornlämningen var bebyggelselämningen Fiskvik RAÄ 484 och är belägen på strax norr om Skäggesta gård men tillhör idag Fiskviks ägor. Terrängen är mestadels hag- och skogsmark men var innan strandlinjeförskjutningen under bronsåldern placerad i anslutning till stranden för ett sund. Markunderlaget är morän. Totalt banades cirka 5000 m2 av med grävmaskin och 16 schakt om 384 löpmeter upptogs. 33 anläggningar undersöktes och dokumenterades, utöver den historiska bebyggelselämningen undersöktes också två äldre vägar och förhistoriska anläggningar. Genom förekomsten av mörkfärgningar, härdar och skärvstenskoncentrationer kunde platsen historia dateras till långt tidigare än de historiska husgrunderna. Sammanlagt påträffades 31 förhistoriska lämningar varav de flesta var härdar. Genom C14-dateringar från sju av härdarna kunde de dateras till allt från äldre bronsålder till vendeltid. Alltså kunde det påvisas att det funnits kontinuitet på platsen. Gällande fynd som går att datera till de förhistoriska lämningarna var det dock mer sparsmakat. Endast 14 av de 1138 fynden som hittades var förhistoriska varav fem föremål av bränd lera gallrades efter registrering. De förhistoriska fynden innefattar en tunnackig yxa av bergart, en flintdolk i Lomborgs typ III E, två flintavslag, ett kvartsavslag och en knacksten. Yxan och ett av flintavslagen påträffades i en stenpackning som senare kom att bedömas som en naturlig strandvall. Flintdolken och yxan har kunnat dateras till mellersta senneolitikum. I två av anläggningarna förekom också en mindre mängd brända ben. Majoriteten av alla fynd går att koppla till de historiska husgrunderna som består av ett torp (A1) i öster och en ladugård (A2) i väster. Första gången de förekommer är på häradskartan från 1860. De är dock inte med på den geometriska kartan från 1706 och bör därför ha byggts någon gång mellan 1706-1860. Torpet var 4x12 meter stort och indelat i tre rum medan ladugården var 5,5x16 meter stor. Utöver husgrunderna korsades undersökningsytan av två äldre vägar som också gick att se på kartorna från 1706 och 1860, varav den ena gick till Skäggestas gård. De allra flesta fynden påträffades i anslutning till husgrunderna och bestod mestadels av spikar, fönsterglas, porslin och yngre rödgods vilket ytterligare binder samman dem med den historiska kontexten. Den arkeologiska undersökningen visar att platsens historia sträcker sig mycket längre tillbaka än de historiska husgrunderna. Bristen på stolphål och fynd tyder dock på att platsen antagligen inte har varit permanent bebodd. Istället går den att koppla ihop med de andra samtida boplatserna i omgivningen och skulle kunnat ha fungerat som en verksamhetsyta för dem. Rapport: Skäggesta, Fiskvik och Prästtorp av Hans Göthberg, Britt-Marie Franzén, Jenny Holm och Agneta Åkerlund. UV-Uppsala rapport 1996:54. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar. Lisa Reinholdsson (Praktikant, 2024-12-20)