| Tillhörande texter |
- Typ
- Äldre inventarium
- Titel
- BONBONNIÈRE med lock samt på fast fat.
- Källa
- Hallwylska samlingens katalogverk
- Datum
- 1931
- Text
- I form af en melon, liggande på ett kontureradt aflångt fat. Dekor: I färger på tennglasyr. Godset grågult. Öfre delen som lock. Vid ena ändan i fri relief en stjälk med fem blad samt högst upp en knopp (som lockknopp). Melonen brungul utom närmast stjälkfästet, där grön; stjälken jämte blad och knopp i grönt, bladen med nerver i mörkbrunt (den gröna färgen delvis runnen, å de två nedre bladen med ränder i gult). Fatet å insidan med strålformigt ordnade grunda refflor. Vid hvardera kortändan ett nedåtvändt musselliknande ornament i gredelint, utmed kanten mellan dessa tre bågornament i blått; på en från kanten utskjutande rundad smal del ofvanför de musselliknande ornamenten doserande bågböjda streck i blått, på utsidan omgifna af en rand i samma färg. Å insidan nedanför kanten en vågrand i blått, i bottnen två stora samt mellan dessa på hvardera sidan ett mindre blad, alla i grönt och något gult samt med nerver i mörkbrunt. Å bottnens utsida i blått: '—å lockets insida: ~ (M B = Marieberg, E = Ehrenreich); å bonbonniérens insida vid stjälkfästet i mörkbrunt: <3 Höjd: 16.5 cm.; utan lock, höjd: 10 cm. Fat, längd: 31 cm.; bredd: 22.3 cm. Emedari föremålets äkthet ifrågasatts, nedsändes detta den 27 Februari 1930 till förste verkmästaren vid Rörstrands Porslinsfabrik, Göteborg, Waldemar Lindström, hvilken undersökt detsamma och därvid tagit speciell hänsyn till dess tekniska karaktär. Ur verkmästare LINDSTRÖMS svarsskrifvelse af den 4 Mars 1930 må följande anföras: »Vad bonbonniéren beträffar, så är den säkert äkta. Märket är precis likt det märke som fanns på en del fat i polycrom, vilka vi hade i vår gamla samling på Rörstrand i Stockholm av gammalt Marieberg. Vad sedan glasyren beträffar, så kan den mycket väl se färsk och vit ut och vara utan glasyrsprickor (krakelerad). Är den bara tillräckligt hårt rågodsbränd (d. v. s. blivit litet mer än vanligt hårt förbränd enligt dåtidens begrepp), så att godset i bran-ningen krympt så mycket, att glasyren sedan ej vid temperaturväxlingar kan krympa mera än godset, behöfver ej sprickor uppstå, hur gammal pjäsen än blir. Sedan kan den ju ha varit osedvanligt väl behandlad under dessa xöo å 170 år. Den är nog, skulle jag tro, från åren omkr. 1768. För övrigt kan jag inte se annat än att den är formad i samma form som de 2 bonb., som finnas på Röhsska museet, och i färg precis som dessa. Jag har dessutom konfererat med vår Disponent Almström om densamma, och han är fullt övertygad om att den är äkta. (Disp. A. är liksom jag född i yrket och är nog en av våra säkraste kännare av gammalt Mariebergsporslin. För övrigt äro alla våra gamla experter här vid fabriken av samma åsikt.)» Detta utlåtande till trots har emellertid bonbonniérens äkthet fortfarande ifrågasatts. Fil. doktor ARVID Backström, arkivarie vid Nordiska museet, hvilken bedrifvit mångåriga forskningar rörande svensk keramik under 1700-talet och 1930 utgifvit arbetet »Rörstrand och dess tillverkningar 1726—1926», påpekar efter undersökning af föremålet: att färgsammanställningen koboltblått-lila-grönt-gult aldrig kombinerats på någon hittills känd Mariebergspjäs; att signeringens valhändta piktur synes typisk för en hand, som ej direkt och naturligt skrifver ned signeringen utan är bunden af en stilförebild, som den med en viss ansträngning söker efterhärma; att signering å både lock och fat ej påträffats å något Mariebergsföremål förut; att glasyren är så otadlig, som väl aldrig kunnat bli fallet vid Mariebergsfabriken; att flere påbättringar af otvifvel-aktigt med flit gjorda bristfalligheter i glasyren äro synnerligen »omariebergskt» klumpigt utförda; att pjäsens vikt förefaller vara större, än en motsvarande dåtida pjä Oafsedt bonbonniérens ursprung försvarar den dock sin plats på grund af sina dekorativa egenskaper samt som ett eventuellt bevis på hur långt förfalskningskonsten nått i vår tid. Under returtransporten från Göteborg till Stockholm skadades bonbonniéren, hvarvid ena sidan slogs af, likaså ena spetsen af det lilla bladet upptill och ena spetsen af det nedre vänstra bladet samt dettas stjälk (det hela nu lagadt). Enligt signeringen är föremålet från 1760-talets förra hälft (före 1766; signaturens E syftar på Ehrenreich, hvilken slutade detta år). —, Fabriken grundlagd med privilegium 1759 af hoftandläkaren Johan Eberhard Ludvig Ehrenreich, hvilken innehade ledningen till någon gång under år 1766, då han efterträddes af Pierre Berthevin, som innehade chefskapet till nyåret 1769, då ledningen öfvergick till Henrik Sten. Afsikten var från början att framställa äkta porslin, hvilket endast delvis lyckades. Fabriken såldes 1782 till ägaren af Rörstrand, majoren Elias Magnus Nordenstolpe; verksamheten upphörde 1788. Inköpt af Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, å auktion hos Aktiebolaget H. Bukowskis Konsthandel, Arsenalsgatan 2, Stockholm, 13, 14 och 15 December 1923. Katalog 244 n:r 255, se räkning 17 December 1923. Betald 19 December 1923, se Hufvudbok (hushållskonto). Pris: Kr. 960, se räkning.
|