Sidovapen med gustavianskt sabelfäste, Sverige 1700-talet, och persisk (tysk?) klinga 1713-1740.

Fäste av förgylld, delvis reliefornerad mässing. Kappa och slät konvex ryggskena i ett stycke, den förra med en oval tuktad bladkrans framtill med en bandrosett och baktill med en tuktad spetsoval bladfeston, innanför bladkransen det ovala nithuvudet, ytan kring detta skrovlig. Handbygel rak med horisontal över- och nederdel, den förra intappad i kappan, den senare rätvinkligt böjd och övergående i rak bakre parerstång (avbruten). Kryssets, utsida med rundat uppåtböjd genombruten parerplåt, bestående av två S-formigt böjda sidobyglar, upptill sammanlöpande och anslutande till handbygelns övre del, nedtill mellan sidobyglarna en oval sköld med tre kronor mot tvärräfflad botten, omgiven av en tuktad bladkrans, upptill en bandrosett; sidobyglarna nedtill kring trekronorsskölden ornerad med två symmetriskt ordnade C-formiga bladbågar, två likartade dylika även på sidobyglarnas överdel. Kavel snedräfflad, klädd med brunsvart skinn, i räfflorna tvinnad förgylld mässingstråd. Klinga kraftig sexsidigt slipad, av colichemardetyp, övergången mellan den breddade starka delen och klingan i övrigt, dock mindre markerad än hos normaltypen av colichemardeklingor. Starka delen med etsad och förgylld finmönstrad ornering, i mitten ett slätt fält med F W i enkelt spegel-monogram under sluten krona.