Förvärv: 35367

Accessionstext för inventarienummer 35367 Mellan 5 maj-12 juni 2009 utförde Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, UV Öst en särskild arkeologisk undersökning av RAÄ 20, S:t Olofs dominikankonvent i Skänninge, Östergötland. Denna undersökning är en del av Skänningeprojektet där omfattande arkeologiska undersökningar företogs mellan 2004-2011 i samband med utvidgningen av järnvägsspåret mellan Mjölby och Motala. I och med denna undersökning kunde sammanlagt 23 gravar som fortsatte utanför exploateringsområdet vid 2004-2005 års undersökningar slutundersökas. Exploateringsytan uppgick till 75 kvm och undersökningen berörde delar av konventskyrkan och kyrkogårdens södra del. Gravarna undersöktes med kontextuell metod, dvs gravens fyllning, nedgrävning och skelett dokumenterades var för sig som skilda händelser. Relationen mellan gravarna har dokumenterats i en stratigrafisk matris. Alla in situ gravar fotograferades, ritades i skala 1:20 samt mättes in som en linje med totalstation. Omrörda ben från söndergrävda gravar samlades in inom ett område på ca 1-1,5 m och mättes in med totalstation. Fynd mättes in med totalstation och relaterades till fyndomständigheter, dvs till skelettet, fyllningen i graven eller till kyrkolagret. Sammanlagt undersöktes 112 gravar varav sju har tolkats vara anlagda före konventet. Bland de gravlagda fanns män, kvinnor och barn representerade, och i stort sett alla begravdes i svepning utan kista. Gravarna dateras till tre övergripande skeden: äldre järnålder (1 grav), 1100-tal – 1210/20 (sex gravar) samt konventstid; 1240-talet till reformationen (105 gravar). I de två tidigaste skedena har de gravlagda begravts med gravgåvor, något som sedan inte förekom under konventstid. I graven från äldre järnålder hade personen fått med sig två järnföremål, en syl och en nål. Från de tidigmedeltida gravarna utmärkte sig två genom att de gravlagda hade fått med sig gravgåvor. I den ena graven hade den gravlagde mannen fått med sig en pincett och i den andra graven hade den gravlagde mannen fått med sig hela 226 mynt. Mellan den gravlagdes ben framkom 130 av mynten, varav 112 föreställer kung Knut Eriksson, präglade i Östra Aros eller i Sigtuna mellan åren 1167-1196. Resterande 18 mynt föreställer ärkebiskopen i Gamla Uppsala, präglade mellan åren 1190-1200, samma myntort som ovan. Vid mannens högra lår framkom ytterligare 96 mynt. Mynten är gotländska, präglade på två sidor och troligen tillverkade i Visby mellan 1140-1200. Det övriga fyndmaterialet hittades dels i fyllningen till gravnedgrävningarna dels i ”kyrkogårdslagret”. I förstnämnda kan nämnas fönsterglas, keramik, en svepningsnål, en ströning samt en del spik. I sistnämnda hittades bleck, en bennål, en kniv, en pilgrimsmussla, byggnadsdetaljer, en spadskoning, spik samt tre mynt; en Magnus Eriksson penning från 1319-1363 samt två gotländska örtugar, präglade i Visby 1420-1440/50. Fyndmaterialet utgörs av sammanlagt av 285 poster varav 34 är gallrade i fält. Bland de gallrade föremålen förekommer mest spik, men även fönsterglaset, en kniv och en spadskoning. Referenser: Menander, H & Arcini, C. Gravar i S:t Olofs konvent. UV Rapport 2012:47, Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. SHM:s accessions-dnr 3.1.1-1007-2015 RAÄ:s fyndöverföringsbesluts-dnr 3.4.2-3239-2013 Handlingar i ATA. Helena Rosengren, 2016-09-28