Förvärv: 34083

Under åren 1981–1987 genomfördes ett antal arkeologiska undersökningar i Arninge, Täby socken i Uppland av Riksantikvarieämbetets byrå för arkeologiska undersökningar UV-Stockholm. Undersökningarna föranleddes av en omfattande exploatering i området. Flera fornlämningar kom att beröras: RAÄ 75, 79, 90, 94, 268 (tidigare RAÄ 64) och 328. RAÄ 75 och RAÄ 328 grävdes åren 1981 och 1982 och var två gravfält från vikingatid med en underliggande boplats från folkvandringstid-vendeltid. Undersökningarna föranleddes av att industritomter skulle avstyckas. För undersökningarna stod Täby Fastighets AB. Åren 1987–1988 undersöktes RAÄ 94, ett gravfält som daterades till folkvandringstid-vendeltid. Anledningen var att ett affärscentrum skulle byggas. Undersökningen bekostades av BJ Byggteknik AB. Alla tre gravfälten låg på Öster Arninges mark. För att undersöka om det fanns boplatslämningar som var samtida med gravfälten drogs ett antal provschakt på Öster och Väster Arninge bytomt åren 1983 och 1987. Dessa provschakt drogs på eller intill gravfälten RAÄ 63, RAÄ 79, RAÄ 90 och RAÄ 94. På Öster Arninge bytomt togs två provschakt 1983. År 1987 upptogs ytterligare fyra provschakt. Provschakten förlades intill gravfältet RAÄ 65 och tilldelades därför först detta RAÄ-nummer. Detta nummer har dock ändrats till RAÄ 371. Se förvärv 35410 för vidare information. RAÄ 75 och RAÄ 328 låg på två intilliggande åkerholmar, belägna på Öster Arninges mark på en höjd av 15-20 m ö h. Under båda gravfälten framkom tidigare okända boplatslämningar från folkvandringstid-vendeltid. Gravfältet RAÄ 75 bestod av två brandgravar och fyra skelettgravar. Skelettgravarna täcktes av stensättningar. Kistgroparna var orienterade i nordöst-sydvästlig riktning. Ett av skeletten kunde bestämmas till man och två till kvinnor. I skelettgravarna påträffades bl. a. kistspikar och ett par knivar. I en grav påträffades tre pärlor. Brandgrav A4 hade en överbyggnad av samma typ som skelettgravarna och innehöll ett brandlager. I det fanns ben från en medelålders människa av obestämt kön, samt ben från hund häst, katt och ungt nötkreatur. Fynden utgjordes bl a av en järnnål, rembleck, brodd samt ett mynt präglat i Bagdad 793/4 e Kr. Brandgrav A3 låg på impedimentets nordligaste och högsta del. Gravöverbyggnaden bestod av en rund vällagd stensättning, 10 m i diameter och en meter hög. Graven hade ett brandlager som var 5x7 m stort och till synes helt oskadat. Grav A3 utmärker sig, inte enbart på gravfältet utan bland alla kända brandgravar i Sverige genom sin exceptionellt stora mängd ben som uppgår till ca 90 liter. Bland dessa ben finns ben från 5 människor, 7 hästar, minst 11 hundar och 2 katter, nöt och fårkreatur, en mängd fågelben och ben från bl a berguv och duvhök, samt ett flertal arter fisk mm. Människobenen har bedömts osteologiskt till tre män (något osäkert) och en kvinna. En individ kunde ej könsbestämmas. Bland fynden från graven kan utöver keramik nämnas en agraffknapp från folkvandringstid som ses som ”arvegods”, kammar, över 150 pärlor, små smyckesfragment av guld, guldöverdragna bronser, bronskedjor, en armring i brons med gjutna huvuden av hundform, spelbrickor, ett spännefragment med bronsinfattade granater som kan ha tillhört ett ryggknappspänne, remlöpare med vitmetallbeläggning mm. Under gravfältet RAÄ 75 framkom spår av en äldre bosättning, daterad till folkvandringstid vendeltid. Den spektakulära graven A3 överlagrade ett treskeppigt långhus från denna tid. I fyllningen till gravarna framkom även fynd av boplatskaraktär, bl a bränd lera, slagg och en malsten. Gravfältet RAÄ 328 bestod av fem oregelbundna stensättningar. Dessa täckte alla skelettgravar, orienterade i nordost-sydvästlig riktning. Bland dessa kunde tre av skeletten bestämmas till individer som var äldre än 2 år, 6-7 år, och yngre än 20 år. De övriga två tolkas som en barngrav pg a kistnedgrävningens storlek och en vuxen individ. I alla gravar utom en påträffades kistspikar. I ett par fanns knivar och i en ett eldstål samt en nål av järn. I A1 låg ett mynt präglat i Mainz troligen av ärkebiskop Willigis 975–1011 e Kr. Även under RAÄ 328 kom spår av en äldre bosättning från folkvandringstid-vendeltid. Gravfältet RAÄ 94 bestod av stensättningar, högar och två treuddar vars hörnstenar överlagrade varandra, samt en anläggning som visade sig vara en naturbildning. RAÄ 94 var belägen på en åkerholme ca 700 m söder om Öster Arninge by, på en höjd av 10-15 m ö h. Totalt undersöktes 47 anläggningar, av dessa var 28 gravar, flera recenta anläggningar som utgick, några härdar och en kokgrop. Intressant att iaktta är förekomsten av lerklining i flera av fyllningarna till gravarna som kan antas komma från en träkonstruktion på gravbålet. På två av gravarna fanns mindre gravklot. Bland fynden kan nämnas en fingerring av guld med en rombisk utvidgad framsida, en pärla av guldtråd samt fragment av silver och silvertråd. Till ringen finns paralleller i silver från ett gravfält i Hedvigsdal i Solna (se förvärv 34261). En liknande, ornerad sådan ring återfinns även i Birkamaterialet (Arbman Taf III:4). Övriga fynd som kan nämnas är ett fågelspänne i cu-leg (vendelkråka), agraffknappar, remsöljor, pärlor, spelbrickor, tärningar, bältesbeslag, keramik mm. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Rapport: UV 1996:108, Gravar och bebyggelseutveckling i Arninge. Utarbetad av Anders Hedman. Handlingar i ATA. RAÄ dnr: 3768/81 SHM dnr: 602-01041-2004 Jenny Radon