| Tillhörande texter |
- Typ
- Äldre inventarium
- Titel
- KOLLERSELAR, ett par.
- Källa
- Hallwylska samlingens katalogverk
- Datum
- 1928
- Text
- Hvardera bestående af: koller, dragläder med bukgjord, däckel med ränngjord, ryggstycke med ländrem och svanskappa, två draglinor, ett stångkoppel, ett hufvudlag och tömmar. Af delvis lackeradt svart läder med beslag af förgylld mässing, delvis på järn. Koller: Utgöres af en vulstigt stoppad oval krans med öfre ändan något smalare, midtför draglädret å hvardera sidan en långsträckt utsvällning samt kring kollrets framkant en grof staf, s. k. kollerrand. Bakom stafven å hvardera sidan ett öfverklädt halfstafvigt kollerjärn med nedre ändan afslutad i en rund ögla, den öfre i en halfrund; mellan järnens nedre ändar en långsträckt rundstafvig länk, s. k. ålring, kopplad i de förut nämnda öglorna, å ringen påträdt en stångkoppellänk med ett rundt hål för ålringen och ett stort ovalt för stångkopplet; ring, öglor och länk af mässing på järn. Järnens öfre ändar förenade genom en dubbelt gående rem med sölja och två slejfer, en på hvardera sidan, dessutom vid motsatta ändan en skjutslejf; framför remmen en från kollret utgående spetsig fyrsidig nabb, s. k. kollerhätta, samt bakom remmen en bred läderflik, s. k. kollerskärm, afspetsad utåt. Å hvartdera järnet ett kort stycke nedanför den öfre öglan en ringformig tömlöpare med inre delen rundstafvig, den yttre platt, med rund Dragläder: Af flerdubbla läderskifvor, de yttre något smalare, sammansydda med en enkel kantsöm, de inre med utvidgad ytterända, hvari ett fyrsidigt hål, samt med en enkel kantsöm och framskjutande innanför dragläderssöljan; å utsidan en lång hylsliknande slejf, å hvars utsida ett längdgående pressadt randmönster; det hela sammansydt längs slejfen med en handsydd grof söm vid hvardera kanten. I draglädrets främre ända en rundstafvig ögla, kopplad i dragläderskrampan (båda af mässing på järn); från hvardera af öglans ändar utgår en lång tunn flik, instucken mellan läderskifvorna och fast medels tre genom det hela gående nitar med svagt kullriga hufvuden å utsidan. I draglädrets bakre ända en stor aflång sölja, hvari draglinan spännes; söljan vid hvar-dera långsidan med en kort båge, den nedre för bukgjorden, den öfre för öfverblads-söljstycket; högerselen med gjorden fast på vänstra sidan och stroppen på den högra, å vänsterselen tvärtom. Bukgjord smal, af dubbla läderskifvor, sammansydda med en enkel kantsöm, i yttre ändan en sölja och två slejfer. Bukgjordsstroppen med fem spännhål. Öfverblads-söljstycke af dubbla läderskifvor, sammansydda med en enkel kantsöm, i yttre ändan en sölja, å utsidan en lång hylsliknande slejf, å hvars utsida ett längd-gående pressadt randmönster. Mellan ålringen och bukgjorden en s. k. språng-gjord af enkelt läder, med nedre ändan omviken i en lång ögla, som genom en sölja är fastspänd vid sig själf, öfre ändan inträdd och omviken genom ål-ringen och spänd i en sölja med söljstycket fastsydt på gjordens framsida, nedre ändan omviken genom en rund ring, mellan denna och söljan två slejfer. Från den sist nämnda ringen nedhänger en s. k. språnggjordsklump med konturerad kant och starkt utvidgad ytterända samt fäst vid gjorden genom en på baksidan sittande hälla, hvari gjorden är inträdd. Å klumpens utsida pålagdt i förgylld mässing, ciseleradt och genombrutet, von Hallwylska vapnet i konturerad sköld, hållen af två på devisbandet stående lejon samt under krona med nio kulor och hjälm med hjälmprydnad: Fig. i. Däckel: Starkt böjd, afsmalnande åt midten och ändarna från kanterna samt med tunn puta och öfverklädt däckeljärn. Å däckeln i midten en s. k. tygelkrok, flackstafvig, öppen baktill och afsmalnande åt ändarna, hvardera afslutad i en rund knopp; kroken på profilerad kort hals med rund stödfläns. På ömse sidor om tygelkroken en ringformig tömlöpare med öfre delen starkt utvidgad från kanterna samt på profilerad kort hals med stödfläns som tygelkroken; krok och tömlöpare skrufbara i däckeln. Utanför hvardera tömlöparen pålagdt von Hallwylska vapnet som det förut beskrifna; därutanför två skrufvar med klotformiga hufvuden, i hvartdera ett litet rundt hål. Ytterst vid hvardera ändan en s. k. fallring, oval, halfstafvig samt rörlig i en aflång knopp på kort hals; ringen afsedd för öfverbladsstroppen, hvilken är af dubbelt läder med enkel kantsöm och tre spännhål. Från putans öfversida utgår vid respektive sida ränn-gjorden, vid den motsatta däckelkåpan, hvari ränngjordsstroppen är fastsydd; ränngjorden enkel, bred, i ytter Ryggstycke: I tre delar: den främre smal, omviken i en lång ögla, med ena ändan fäst vid mellersta delen, den andra spänd i en sölja, fast vid en på mellersta delen fastsydd rem med lång hylsliknande slejf, å hvars utsida ett längdgående pressadt randmönster; inre delen inträdd i en ögla i däckelns bakkant, vid inre ändan en skjutslejf, vid den yttre en fast slejf; mellersta delen bredare och enkel, med tvåklufven ytterända, hvari den bakre (svanskappan) är spänd. Svanskappa med vulstigt utsvälld grof midt och afsmalnande åt ändarna, å hvardera af dessa en sölja och två slejfer. Ländrem af dubbelt läder och trädd på ryggstyckets främre del framför söljan; å ländremmen på ömse sidor om midten en utvidgning i form som språnggjordsklumpen samt med dylikt vapen; i hvardera ändan en s. k. stränglyftare, den på selens insida utgöres af ländremmen, som är omviken i en ögla och genom en sölja spänd vid sig själf samt med en slejf; den yttre lyftarens inre del utgöres af en enkel rem med sölja och slejf, spänd vid ländremmen, den yttre delen af ett stycke i form som språnggjordsklumpen; å utsidan von Hallwylska vapnet. Draglinor: Af tredubbelt läder med dubbel kantsöm; i främre ändan åtta spännhål, i den bakre en i längdriktningen böjd rektangulär rundstafvig ring, hvari linan dubbel genomskjutes och trädes på den å vagnen sittande svängeln; i ringens motsatta ända en kort stropp, af samma bredd och tjocklek som linan, med spetsig ytterända. Stångkoppel (stångkappa): Utgöres af en flerdubbel tjock rem med dubbel kantsöm, i ena ändan en lång sölja och tre breda slejfer, två på utsidan och en på insidan, hvardera å utsidan med ett pressadt randmönster; i motsatta ändan tolf spännhål. Alla söljor öfverklädda med svart läder. Hufvudlag med stång och bridong (kandar): Bestående af nackstycke, pannrem (stjärnband), sidostycken med skygglappar, käkrem, nosrem (nosband), stuptygel, stuptygelkedjor samt stång- och bridongbett. Nackstycke: Utgöres af en bred enkel rem med tvåklufna ändar, hvari sidostycken och käkrem äro spända. Å utsidan en påsydd smal rem med ändarna utsvängda bakåt, i hvardera en 8-formig länk, hvari stuptygelkedjorna kopplas; å insidan vid hvardera sidan en kort enkel stropp med fyra spännhål för stuptygeln; ofvanpå i midten utgår framåt en kort rem med sölja, hvari den s. k. bläsklumpen är fastspänd. Bläsklumpen utgöres af ett tjockt stycke med konturerad kant och utvidgad ytterända, å utsidan pålagdt von Hallwylska vapnet. Pannrem (stjärnband): Tjock, smal, å utsidan längs hvardera kanten en stafliknande utsvällning, mellan dessa en kedja (stjärnbandskedja) af förgylld mässing med fyrsidiga länkar, sammankopplade genom korta rör; från hvardera af pannremmens ändar utgår en ögla, trädd på nackstyckets klufna ända. Därutanpå å hvardera sidan en rosett af förgylld mässing, bestående af en rund slät skifva, å hvars utsida pålagdt en krona med nio kulor; rosetten fast vid hufvudlaget medels en på insidan sittande rundstafvig krampa, gående omkring pannremmens ändögla mellan nackstyckets klufna ändar. Sidostycken: Smala, med sölja i båda ändar; från den nedre utgår en stropp, omviken och trädd genom ögat i stångbettets öfverskänkel; mellan söljorna å utsidan en lång hylsliknande slejf. Skygglappar fyrsidiga med rundade ytterhörn och något kupiga samt fästa vid sidostyckenas insidor; å utsidan ett vapen som de förut beskrifna samt mellan öfre ytter-hörnen en rundstafvig rem, s. k. skygglappsklyka, inträdd mellan läderskifvorna i bläs-klumpens öfre ända. Käkrem: Enkel, med sölja och två slejfer i hvardera ändan samt spänd i bakre parten å nackstyckets klufna ändar. Nosrem: Af dubbelt läder och med vågigt konturerade kanter; i ena ändan en sölja med en fast och en skjutbar slejf; remmens ena ända trädd i sidostycket, den andra påträdd. Stuptygel: I tre delar, de båda inre rundstafviga och spända på de förut beskrifna stropparna å nackstycket; den yttre utgöres af en enkel rem med sölja i hvardera ändan, remmen där omviken i en ögla och genom söljan fastspänd vid sig själf; de båda inre delarnas och den yttres ändar förenade genom en rund ring; å den yttre delen dessutom en lös läderring, som skjutes intill tygelkroken, då tygeln påhäktas. Stuptygelkedjor: Af förgylld mässing som stjärnbandskedjan, i den öfre ändan å hvardera en lång hake, kopplad i de förut nämnda 8-formiga länkarna å nackstycket, i den nedre" ändan en oval ögla, hvari stuptygeln löper. Bett: Af stål, förnicklade med undantag af bridongens inre delar. Stångbett med rakt, rundstafvigt munstycke, å hvars inre hälft snedgående kälar; i hvardera ändan en utsvällning, hvari är fast en s. k. sidstång, hvilken består af öfver-och underskänkel samt stor rundstafvig ring; i underskänkeln två aflånga hål för tyglar eller tömmar, den öfre skänkeln kortare och afslutad i en rund ögla (öga) för sidostyckena och kindkedjekrokarna. Kindkedjan af stål, med skefvade runda rundstafviga länkar* dubbelkopplade i hvarandra, vid hvardera ändan tre enkelkopplade, å kedjans midt en slät ring. Bridongbett med munstycket genom öglor ledadt i två delar, rundstafviga, svagt böjda och afsmalnande inåt; i ytterändarna en rörlig stor rundstafvig ring; i hvardera af de senare ett koppelstycke af läder med en ögla i hvardera ändan, den ena rundstafvig och löpande på stuptygeln, den andra bestående af en enkel stropp med sölja, fastspänd i ringen. Alla söljorna i hufvudlaget öfverklädda med svart läder med undantag af den i nackstyckets midt, som är af mässing. Alla slejfer med i randmönster pressad utsida. Å stångbettets öfverskänklar å utsidan stämpel (orig. 1/2): Tömmar (korstömmar), ett par: Af ofärgadt läder. Hvardera tömmen med korsstycket fastspändt på handstycket medels en på det förra sittande öfverklädd sölja och två slejfer, i hvilka handstycket är inträdt, i detta vid söljan åtta spännhål; ett stycke utanför hålen en på korsstycket sittande slejf, hvari handstycket är inträdt. I hvartdera styckets ytterända en sölja som den nyssnämnda, från hvilken utgår en kort stropp, omviken i en ögla för bettet och spänd i söljan. I ena handstyckets inre ända en liten öfverklädd sölja, i det andra en afspetsad stropp, hvarmed handstyckena hopspännas. Å tömmarna längs hvardera kanten å utsidan en pressad rand. Handstycke med ögla, längd: 4.43 m. Korsstycke med ögla, längd: 2.965 m. Förfärdigade efter beställning af Walther von Hallwyl 30 April 1884 hos sadelmakaren L. ViCT. Nylund, Beridarebansgatan 18, Stockholm, se räkning 6 Maj 1884. Betalda 17 Juni 1884, se Rescontra (Walther von Hallwyl), 6 Maj 1884 räkning. Pris: Kr. 450, se räkning.
|