Föremål

Spik

Carel skrev: Spikar kanske för att spika. Kevins berättelse, 8D, Hjulstaskolan: EN SOMMARDAG I RUBIES LIV Det var en varm sommardag då Rubie satt ute på gården och var väldigt deprimerad. Hon var också uttråkad och det gjorde henne ännu ledsnare. Hon hade ingen att vara med. De andra barnen bodde långt bort från hennes hus. Efter en stund kom Rubies pappa ut från huset. Han skulle till stallet och titta till hästarna och göra i ordning dem för att rida. När han var på väg hörde han snyftningar och blev genast nyfiken. Han följde snyftningarna och när han kom fram såg han att det var Rubie som var ledsen. – Vad är det gumman? frågade han. – Det är inget. – Varför gråter du då? – För jag har det så tråkigt. – Jaha, men du kan hjälpa mamma med något. – Nej, det är jobbigt att städa. – Jaha, vad vill du göra då? – Jag vill rida med dig. Rubies pappa sa till henne att hon är för liten för att rida på så stora hästar. Och så sa han att hon måste bli större. Rubie förstod och blev ännu mer deprimerad. Hennes pappa kunde inte bara lämna henne sådär. Så han fick en idé. Istället för att gå till stallet gick han till snickarboden och började spika ihop brädor. Han var där inne i ungefär tre timmar. När han kom ut såg han att Rubie fortfarande var där. Hon hade huvudet på knäna och man såg att hon andades väldigt hastigt. Han började gå mot henne och ropade på henne. Rubie reste sakta upp huvudet och kollade på honom. Sedan reste hon sig och började gå mot sin pappa. Han sa åt henne att hon skulle blunda. Han tog med henne in i snickarboden och när hon öppnade ögonen såg hon en häst gjord av trä. Hon blev jätte glad och satte sig på den på en gång. Hennes pappa sa att i fall hon ville rida måste hon träna så att hon blir bra på det. Nästa dag när Rubie skulle till snickarboden satte hon sig på den och tränade jätte mycket. När hon börja rida på riktiga hästar så lämnade hon trähästen och med tiden möglade den och gick tills slut sönder. En av spikarna som Rubies pappa använde för att bygga hästen, har vi hittat genom en arkeologisk utgrävning som jag gjorde med min skola.

Museum	Historiska museet
Föremålsbenämning	Spik
Kategori	Byggnadsdetaljer och monument
Material	Järn
Antal	1
Datering	1600 – 1999
Tidsperiod	1600-tal 1900-tal
Föremålsnummer	617060_HST
Andra nummer	Undernummer: 7 Fyndnummer: 7
Accessionsdatum	2008-03-04
Förvärvsnummer	34829
Förvärvsdatum	2008
Fyndplats	Plats: Hjulsta, Socken: Stockholm stad(0091), Kommun: Stockholm kommun, Landskap: Uppland, Land: Sverige
Arkeologisk kontext	Anläggning: 1
Tillhörande texter	Typ Publikt projekt Titel Deltagandes tolkning i samband med en publik arkeologisk undersökning av husgrunden Nedergården i Hjulsta by, Spånga socken, Uppland 2007. Källa Förvärvets diarienummer 613-158-2008 Datum 2007 Text Carel skrev: Spikar kanske för att spika. Kevins berättelse, 8D, Hjulstaskolan: EN SOMMARDAG I RUBIES LIV Det var en varm sommardag då Rubie satt ute på gården och var väldigt deprimerad. Hon var också uttråkad och det gjorde henne ännu ledsnare. Hon hade ingen att vara med. De andra barnen bodde långt bort från hennes hus. Efter en stund kom Rubies pappa ut från huset. Han skulle till stallet och titta till hästarna och göra i ordning dem för att rida. När han var på väg hörde han snyftningar och blev genast nyfiken. Han följde snyftningarna och när han kom fram såg han att det var Rubie som var ledsen. – Vad är det gumman? frågade han. – Det är inget. – Varför gråter du då? – För jag har det så tråkigt. – Jaha, men du kan hjälpa mamma med något. – Nej, det är jobbigt att städa. – Jaha, vad vill du göra då? – Jag vill rida med dig. Rubies pappa sa till henne att hon är för liten för att rida på så stora hästar. Och så sa han att hon måste bli större. Rubie förstod och blev ännu mer deprimerad. Hennes pappa kunde inte bara lämna henne sådär. Så han fick en idé. Istället för att gå till stallet gick han till snickarboden och började spika ihop brädor. Han var där inne i ungefär tre timmar. När han kom ut såg han att Rubie fortfarande var där. Hon hade huvudet på knäna och man såg att hon andades väldigt hastigt. Han började gå mot henne och ropade på henne. Rubie reste sakta upp huvudet och kollade på honom. Sedan reste hon sig och började gå mot sin pappa. Han sa åt henne att hon skulle blunda. Han tog med henne in i snickarboden och när hon öppnade ögonen såg hon en häst gjord av trä. Hon blev jätte glad och satte sig på den på en gång. Hennes pappa sa att i fall hon ville rida måste hon träna så att hon blir bra på det. Nästa dag när Rubie skulle till snickarboden satte hon sig på den och tränade jätte mycket. När hon börja rida på riktiga hästar så lämnade hon trähästen och med tiden möglade den och gick tills slut sönder. En av spikarna som Rubies pappa använde för att bygga hästen, har vi hittat genom en arkeologisk utgrävning som jag gjorde med min skola.