Förvärv: 104787

Arkeologikonsult utförde under ledning av projektledarna Björn Hjulström och Linda Lindwall en särskild arkeologisk utredning år 2010 av Raä 100:1 och 207:1, Östra Eneby socken, Norrköpings kommun, Östergötland. Undersökningsområdet innefattade en boplats (207:1) och delar av en väg (100:1) som daterades till äldre järnålder. Totalt grävdes 13 hus ut som utgjorde en kringflyttande gård med tillhörande ekonomihus samt mindre bostadshus vilka har flyttat runt på undersökningsområdet. Gården har hela tiden förhållit sig till vägen under perioden 350 f Kr till 350 e Kr med ett hundraårigt uppehåll (mellan 150-50 f Kr) då det saknas spår efter bebyggelse på området vilket tolkas som att gården flyttades utanför undersökningsrådet. Gårdarna verkar ha brukats 30 till 60 år för att sedan rivas och byggas upp på nytt en bit från den gamla gården. Byggnaderna har stått längs med eller med kortsidan mot vägen. Husen har utgjorts av 10 treskeppiga hus och 3 rektangulära fyrstolpshus. 8 gårdar identifierades. Varje gård hade ett flerfunktionshus med aktivitetsytor såsom kök, bostad, förråd samt stall. Sedan kunde ekonomibyggnader tillkomma samt vad som har tolkats som mindre bostadshus till folk som var i beroendeställning till de som bodde i huvudbyggnaden. Dessa människor kunde vara trälar eller ofria arbetare. Boplatsen delades upp i tre faser. Fas 1 (350-150 f Kr) hade 3 gårdar bestående av ett flerfunktionshus med tillhörande ekonomibyggnad. Alla byggnaderna låg väster om vägen. Huvudbyggnaden hade 2-4 rum. Fas 2 (50 f Kr-130 e Kr) bestod av 2 gårdar som var relativt stora och med 3-4 rum. Husen låg väster om vägen. Fas 3 (130-350 e Kr) bestod av 3 gårdar där huvudbyggnaderna låg öster om vägen. De 2 första gårdarna hade ett mindre bostadshus som låg på andra sidan av vägen medan den sista gården var ett ensamt flerfunktionshus. Den osteologiska analysen samt makrofossilsanalysen visar att gården hade en blandekonomi med både spannmålsodling och boskapsskötsel. De djur som hölls på gården var nöt, får, svin och häst. Odlingen skedde på gödslade åkrar och bestod främst av skalkorn men kompletterades med brödvete. Troligen utnyttjades utegångsdrift för djuren. En stenlagd väg påträffades som kunde följas ca 300 meter för att sedan fortsätta utanför området. Vägen tolkas som en betydelsefull del i ett kommunikationsnät för transporter och resor i området. Bredden på vägen varierade mellan 6-8 meter. Kvaliteten på vägens stenpackning varierade från att på den norra delen vara vällagd till att i den andra delen ge intrycket av att stenpackningen hade hopsamlats och sedan tryckts på plats. Vägen var svårdaterbar men eftersom alla husen förhöll sig till den så har vägen funnits lika länge som de äldsta husen vilket är från 350 f Kr. I stenpackningen hittades löpare och keramik. De fynd som påträffades var ben, keramik, stenföremål samt en del järnföremål. Föremålen av järn var inte förhistoriska och de tillsammans med några löpare och malstenar tillvaratogs inte. Några mynt från senare tid sparades dock trots sin yngre datering. Vid undersökningen var mängden keramik liten vilket tolkades som ett resultat av att perioden i sig är relativt fyndfattig. Keramikgodset var av ett gott hantverk och formen på de identifierade kärlen är vanlig under äldre järnålder. Löpare och underliggare till gnidkvarnar var den mest förekommande föremålstypen av sten, många av löparna hittades i vägen. I ett förromerskt hus påträffades ett fragment av en vridkvarn vilket är en ovanlig föremålstyp under denna period. Accession har skett efter beslut av RAÄ enligt KML. Hjulström, B & Lindwall, L. 2013. Vägskäl Fiskeby. Boplats och väg från förromersk- och romersk järnålder. Östra Eneby socken 100:1 och 207:1, Östergötland. Arkeologikonsult 2013:2310. Upplands Väsby. SHM dnr: 311-2017-620 RAÄ dnr: 342-3040-2010 Sara Kusmin 20180410