Personer och institutioner

Sten Sture d.y.

Födelsedatum
1492
Dödsdatum
1520
Aktivitet/plats
regeringsår 1512 – 1520
Utgör del av
Delar
Biografi
Sten Svantesson Sture (ca 1492 - 1520), kallad Sten Sture d y, riksföreståndare 1512 - 1520. S. var son till Svante Nilsson och hade prövats av fadern i bl a krigståg mot Danmark och en beskickning till Lübeck 1510, därefter som hövitsman i Västergötland. Vid faderns död sökte riksrådet upphöja Erik Trolle till riksföreståndare men S., som övertagit faderns kronoslott, förhindrade detta och i juli fick han själv denna värdighet. Han antog samma år det populära sturenamnet och till skillnad från tidigare riksföreståndare satte han ut sitt namn (Sten Sture ritter, dvs riddare) på en del av mynten. Han var också den förste som utgav större mynt i vårt land (de s k sturemarkerna 1512 med S Eriks bild). I likhet med företrädarna sökte han utöva sin makt med stöd av folkets breda lager och kom i opposition till kyrkan, främst ärkebiskop Gustav Trolle och en del av rådsadeln. Han hade säkerligen för avsikt att med tiden anta kungatitel. S. var en maktmänniska som försökte krossa opposition snarare än att verka genom övertalning - han hade likheter med Gustav Eriksson (Vasa) - som skulle lyckas bättre. I kriget mot Danmark hade S. till en början framgångar och besegrade Kristian II vid Brännkyrka 1518, varvid denne fick återvända till sin flotta och inom kort avsegla till Danmark, medförande den sv. gisslan (bland vilka Gustav Eriksson befann sig). Riksdagen förmåddes medverka till Gustav Trolles avsättning och nedbrytandet av ärkebiskopens borg vid Almare-Stäket, något som senare skulle användas av Kristian som en förevändning för Stockholms Blodbad. Vid danskarnas förnyade anfall sårades S. vid slaget 19 januari 1520 på Åsundens is vid Bogesund (nu Ulricehamn) och avled 3 eller 5 febr under färd på Mälaren mot Sthlm. Hans lik togs sedermera upp ur graven i Svartbrödraklostret och brändes på befallning av Kristian. S. var gift med Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna) ; till sönerna hörde Nils, d 1527 och Svante, mördad 1567 av Erik XIV ("Sturemorden").
Externa källor
Digital referens
Relaterade föremål