Kertész, Sándor

Sándor Kertész föddes som son till Rozália och Dávid Kertész i Jászberény år 1903. När kriget bröt ut var Sándor gift och hade tre döttrar som var fyra, nio och tolv år gamla. Tillsammans med flera män från Jászberény beordrades Sándor till tvångsarbete i västra Ungern. De överlämnades till SS vårvintern 1945 och fördes till koncentrationslägret Mauthausen i Österrike. I krigets slutskede kom Sándor och hans två bröder, genom en av de så kallade ”dödsmarscherna”, till skogslägret Gunskirchen. När lägret befriades av amerikanska armén led Sándor av fläcktyfus, men kunde småningom återvända till Budapest. Hans hustru och tre barn hade mördats i Auschwitz-Birkenau. År 1946 gifte han sig med Alice Grosz och år 1948 flyttade de till Jászberény. 1954 fick de sonen Tomas. År 1956 såg Alice antisemitiskt klotter på gatan, och bestämde sig för att lämna Ungern. Alice moster Elisabeth Berger (född Friedmann) bodde sedan 1945 i Sverige. I juli 1957 kom Alice, Sándor och Tomas med färjan till Trelleborg. Sándor hade svårt att finna sig tillrätta i Sverige, och 1964 valde han att avsluta sitt liv.

Upptecknat efter skriftlig berättelse av Sándor Kertész son Tomas, 2022.