Personer och institutioner

Sten Sture d ä

Födelsedatum
1440
Dödsdatum
1503
Yrke/verksamhet
Sveriges Riksföreståndare
Aktivitet/plats
  • regeringsår 1470 – 1497
  • regeringsår 1501 – 1503
Biografi
Sten Gustafsson Sture (ca 1440 - 1503), kallas Sten Sture d ä, riksföreståndare 1470 - 1497, 1501 - 1503. S., som tillhörde den ätt som efter sitt sköldemärke kallas Sjöblad, och som utdog med honom, var genom sin moder besläktad med Karl Knutsson (Bonde) - hon var hans halvsyster - och kom därigenom att tillhöra denne konungs anhängare. Tillsammans med Nils Bosson Sture av ätten Natt och Dag besegrade han 1470 upprorsmannen Erik Karlsson (Vasa) samt Kristian I. Karl anförtrodde därför på sin dödsbädd kronans slott åt S., som kort därefter valdes till riksföreståndare av riksrådet, bekräftat 1471 av ständerna. Genom slaget vid Brunkeberg samma år avvärjde han för lång tid de da. försöken att återställa unionen. Segern förhärligades med den berömda statyn över S Göran i Stockholms Storkyrka, invigd 1489. Med stor skicklighet och en god del hänsynslöshet styrde nu S. landet och lyckades med stöd av bönderna - framför allt i Bergslagen och Dalarna, men inte i Uppland - och en del av frälset hävda sin ställning. Han blev en storgodsägare med metoder, som inte så litet påminde om dem som Gustav Vasa - f ö S:s främste arvinge - kom att utöva. S. stödde också ärkebiskop Jakob Ulvsson vid inrättandet av Uppsala universitet 1477. Genom Kalmar recess 1483 erkändes kung Hans av Danmark och Norge villkorligt även i Sverige av riksrådet, men S. lyckades med stor skicklighet länge förhindra verkställandet. Med tiden kom emellertid stora delar av högfrälset och kyrkan att vända sig mot S:s hänsynslösa regeringsmetoder och Hans slöt ett förbund med den moskovitiska fursten (1493), som två år senare ledde till krig i Finland. Riksrådet beslöt nu - under ledning av Jakob Ulvsson - att inkalla Hans, som erkändes och kröntes 1497 i Stockholm. S. utnämndes till hovmästare och fick stora förläningar. 1501 kunde S. börja ett uppror, som fick allmänt stöd, och han blev ånyo riksföreståndare. På hösten 1503 avled han i Jönköping efter att ha ledsagat den da. drottningen, som varit tillfångatagen, till da. gränsen. Han begrovs i Kärnbo men flyttades senare till Strängnäs, där en sarkofag - bekostad av Gustav III - gömmer hans ben. S., som var gift med Ingeborg Åkesdotter (Tott), hade endast en illegitim dotter, död som nunna i Vadstena.
Externa källor
Digital referens
Relaterade föremål