Personer och institutioner
Eriksson, Erik
| Förnamn |
Erik
|
|---|---|
| Efternamn |
Eriksson
|
| Födelsedatum |
1216
|
| Dödsdatum |
1250
|
| Nationalitet |
Svensk
|
| Yrke/verksamhet |
Kung
|
| Aktivitet/plats |
|
| Biografi |
Erik Eriksson "läspe och halte, sv. kung 1222 - 1229 och 1234 - 1250, postum son till Erik Knutsson och Rikissa av Danmark, född 1216. E. återkom efter landsflykt i Danmark, där han uppfostrats, och valdes minderårig till kung vid årsskiftet 1222/23, kröntes 1224 i Strängnäs; under hans minderårighet styrde ett riksråd, första gången ett dylikt omnämns i Sverige.
Knut Holmgersson, medlem av riksrådet, har identifierats med den Knut långe, som tog makten 1229 och regerade som kung till sin död 1234, då E. ånyo återkom från Danmark.
Erikskrönikan uppger, att E. ej var någon framstående riddersman samt att han var "något läsper vid, och att halta var ock hans sed" - tydligen var han degenererad.
Regeringen fördes till stor del av jarlen Ulf Karlsson fasi av folkungarnas parti och efter dennes död 1247 av Birger jarl.
Folkungapartiets uppror 1247 ledde till slaget vid Sparrsätra, där Birger jarl besegrade dem. En son till Knut långe, Holmger halshöggs nästa år och blev gravsatt i Sko.
E. var gift med Katarina (d 1252 och begravd i Gudhems nunnekloster), dotter till Sune Folkesson och Helena, Sverker d y Karlssons dotter med Benedikta av Danmark.
E. avled 2 febr 1250 och begrovs Varnhem; gravstenen är från ca 1650 - 70 och tillverkad på order av M G De la Gardie.
|
| Externa källor | |
| Relaterade föremål |