Personer och institutioner
Magnus Eriksson
| Efternamn |
Magnus Eriksson
|
|---|---|
| Födelsedatum |
1316
|
| Dödsdatum |
1374
|
| Yrke/verksamhet |
Kung av Sverige och Norge
|
| Aktivitet/plats |
|
| Övriga relationer |
Make till Blanka av Namur
|
| Biografi |
Magnus Eriksson, (1316 - 1374), unionskung i Sverige och Norge.
Regent i Sverige 1332 - 64, i Norge 1332 - 74. En förmyndarregering verkade under minderårigheten 1319 - 1332. Norges krona ärvde M. vid tre års ålder av Håkon V.
De sv. stormännen, i opposition mot kung Birger, utropade honom till Sveriges kung sedan hans far, hertig Erik Magnusson, omkommit i sammanhang med "Nyköpings. gästabud" Snart efter M:s myndighet 1332 hyllades han även som kung över Skåne och Blekinge och vann 1341 också S Halland.
Gift med Blanka av Namur 1335.
Ett missnöje med M:s styrande av riket ledde till att hans yngre son Håkon valdes till Norges kung 1343. Den äldre brodern Erik blev tronföljare i Sverige och Skåne.
Under M:s tid tillkom de för rättskipningen så viktiga lands- och stadslagarna, giltiga för hela riket.
En kulturell och ekonomisk blomstring kännetecknade hans första regeringstid, visserligen hårt kritiserad av den heliga Birgitta, som anklagade honom för sedeslöshet och gav honom namnet "Magnus Smek", med all sannolikhet en vrångbild. M. kom i konflikt med aristokratin bl a pga utgifter för panträtter till Skånelandskapen.
Ett uppror ledde till att hans son Erik under åren 1356 - 59 var kung över en del av riket. Efter sonens död blev M. ensam härskare över Sverige. Under hans regeringstid började den stora plågan digerdöden rasa i riket 1350. Politiska motgångar följde. 1360 erövrade da. kungen Valdemar Atterdag Skåne och året därpå Gotland.
Ett nytt uppror av stormännen satte M:s son Håkon på tronen. I opposition mot stormännen tog denne sin far till medregent. Upprorsmännen inkallade då M:s svåger Albrekts av Mecklenburg son Albrekt, som valdes till kung vid Mora stenar 1364. Vid Gata skog nära Enköping tillfångatogs 1365 både M. och hans son Håkon, då de tillsammans med norrmän och västgötar kämpade om att återerövra Ö Sverige. Efter sex år i fångenskap återvände M. till Norge och blev Håkons medregent.
Han drunknade under en sjöfärd vid no. kusten.
|
| Externa källor | |
| Digital referens |