Personer och institutioner
Valdemar Birgersson
| Födelsedatum |
1238
|
|---|---|
| Dödsdatum |
1302
|
| Dödsort |
Nyköpingshus
|
| Nationalitet |
Svensk
|
| Yrke/verksamhet |
Kung
|
| Aktivitet/plats |
Regeringsår 1250 – 1275
|
| Utgör del av |
Son till Birger Jarl
|
| Övriga relationer |
Bror till Magnus Ladulås av Sverige
|
| Biografi |
Valdemar, sv. konung 1250 - 1275, död 1302, son till Birger Jarl och prinsessan Ingeborg Eriksdotter. V. valdes vintern 1250 till konung efter den barnlöse Erik Eriksson, säkert emedan han på mödernet hörde till den gamla ätten, och kröntes 1251 i Linköping. Först efter faderns Birger Jarls död 1266 kom V. att utöva regeringsmakten. Han kom med tiden i tvist med sina bröder och denna missämja flammade upp efter V:s hemkomst från en pilgrimsresa till Rom (1274), där han sökt sona sitt äktenskapsbrott med sin svägerska Jutta av Danmark.
Efter slaget vid Hova midsommaren 1275 blev brodern Magnus Ladulås kung och V. misslyckades med sina senare försök att återfå kronan. V. satt tidvis fängslad i Nyköping, tidvis i Stockholm. V. var gift med Sofia av Danmark (1260), som dog 1286 i sitt fädernesland, dotter till Erik Plogpenning och Jutta av Sachsen. V. uppges ha ingått ytterligare tre äktenskap - samtiden förebrår honom för sinnlighet, någon eller några av dem var måhända älskarinnor - varav det med en viss Lukardis synes vara säkert. Om han är begravd i Vreta eller möjligen Gråmunkekyrkan i Stockholm kan ej fastställas.
Av V:s barn märks Erik, riksråd, med vars sonson folkungaätten utdog på 1390-talet, samt fyra döttrar, gifta med två ty. och en pol. furste respektive nunna i Skänninge.
|
| Externa källor | |
| Relaterade föremål |