Personer och institutioner

Müller-Hofmann, Wilhelm

Wilhelm Müller-Hofmann föddes i Brno och växte upp i Bayern. Efter examen från en yrkesskola studerade han vid Konstakademin i München. Åren 1905/06 fullföljde han ett och ett halvt års militärtjänstgöring i Bayern, varefter han arbetade som oberoende porträttmålare, teatermålare och illustratör. Han tjänstgjorde i den tyska armén under hela första världskriget och tilldelades Järnkorset av andra klass 1916. År 1919 tog Wilhelm Müller-Hofmann, med yrkestiteln professor, över ledningen av måleriavdelningen vid Wiens konstskola. I november 1921 skilde han sig från sin första fru, Eva Huch, och gifte sig med dispens från Hermine Zuckerkandl den 12 april 1922, vilket tvingade honom att fortsätta försörja sin exfru. Hermine Zuckerkandl var ett av tre barn till Otto Zuckerkandl, överläkare vid Rothschildsjukhuset i Wien, och Amalie Zuckerkandl. Hennes far var jude, och hennes mor konverterade till judendomen när hon gifte sig 1895. Paret Zuckerkandl skilde sig 1919. Hermine Zuckerkandl ägde en tredjedel av Purkersdorf Sanatorium, vilket, även om det inte hade genererat några betydande vinster sedan slutet av Habsburgmonarkins tid, representerade en betydande investering. Den 24 maj 1923 föddes Viktor Carl, Hermine och Wilhelm Müller-Hofmanns första son, följt av deras andra son, Rudolf Immanuel, den 12 februari 1926. Den 1 april 1928 blev Wilhelm Müller-Hofmann professor vid Wiens konstskola, chef för måleriavdelningen. Med annekteringen av Österrike av Nazityskland utsattes Hermine och Wilhelm Müller-Hofmann för förföljelse av nazistregimen. Trots sin romersk-katolska tro ansågs Hermine Müller-Hofmann vara judinna enligt Nürnberglagarna. På grund av anklagelser om medlemskap i en frimurarloge och författandet av en satirisk dikt om Adolf Hitler, avstängdes Müller-Hofmann från sina tjänster i mars 1938 och sattes i "tillfällig pension" den 30 november 1938, på order av inrikes- och kulturministeriet. Efter att planerna på att hela familjen skulle emigrera visat sig ogenomförbara, skickade Müller-Hofmann sina söner Viktor och Rudolf till Sverige i början av 1939. Oförmögen att utöva sitt yrke och med endast en liten pension som inkomstkälla, tvingades Müller-Hofmann sälja en del av sina ägodelar. Han ansågs inte vara jude och omfattades därför inte av motsvarande restriktioner från naziregimen. Han sålde också konstverk för familjen Zuckerkandl, inklusive sju japanska tryck, som hade tillhört Amalie Zuckerkandl, till Statens konstmuseum i Wien (nu MAK) för 150 riksmark i januari 1940. Müller-Hofmann drog sig tillbaka till Oberbayern för att bo hos familjevänner, där de förblev under ständigt hot från nazistregimen fram till 1945. Den 18 oktober 1945 återupptog Wilhelm Müller-Hofmann sina tjänster vid det som då var Konstuniversitetet i Wien. Parets tidigare lägenhet i Palais Augarten hade plundrats och konfiskerats av de sovjetiska ockupationsstyrkorna. År 1948 flyttade familjen in i en lägenhet i Belvedere-palatset. Wilhelm Müller-Hofmann dog den 2 september 1948, troligen av kärlkramp, som han hade ådragit sig till följd av nazitidens umbäranden. Fritt översatt efter Lexikon der Österreichischen provenienz forschung 2026-06-24

Förnamn
Wilhelm
Efternamn
Müller-Hofmann
Alternativt namn
Müller-Hoffmann, Wilhelm
Födelsedatum
1885-04-05
Födelseort
Dödsdatum
1948-09-02
Dödsort
Yrke/verksamhet
Delar
Biografi
Wilhelm Müller-Hofmann föddes i Brno och växte upp i Bayern. Efter examen från en yrkesskola studerade han vid Konstakademin i München. Åren 1905/06 fullföljde han ett och ett halvt års militärtjänstgöring i Bayern, varefter han arbetade som oberoende porträttmålare, teatermålare och illustratör. Han tjänstgjorde i den tyska armén under hela första världskriget och tilldelades Järnkorset av andra klass 1916. År 1919 tog Wilhelm Müller-Hofmann, med yrkestiteln professor, över ledningen av måleriavdelningen vid Wiens konstskola. I november 1921 skilde han sig från sin första fru, Eva Huch, och gifte sig med dispens från Hermine Zuckerkandl den 12 april 1922, vilket tvingade honom att fortsätta försörja sin exfru. Hermine Zuckerkandl var ett av tre barn till Otto Zuckerkandl, överläkare vid Rothschildsjukhuset i Wien, och Amalie Zuckerkandl. Hennes far var jude, och hennes mor konverterade till judendomen när hon gifte sig 1895. Paret Zuckerkandl skilde sig 1919. Hermine Zuckerkandl ägde en tredjedel av Purkersdorf Sanatorium, vilket, även om det inte hade genererat några betydande vinster sedan slutet av Habsburgmonarkins tid, representerade en betydande investering. Den 24 maj 1923 föddes Viktor Carl, Hermine och Wilhelm Müller-Hofmanns första son, följt av deras andra son, Rudolf Immanuel, den 12 februari 1926. Den 1 april 1928 blev Wilhelm Müller-Hofmann professor vid Wiens konstskola, chef för måleriavdelningen. Med annekteringen av Österrike av Nazityskland utsattes Hermine och Wilhelm Müller-Hofmann för förföljelse av nazistregimen. Trots sin romersk-katolska tro ansågs Hermine Müller-Hofmann vara judinna enligt Nürnberglagarna. På grund av anklagelser om medlemskap i en frimurarloge och författandet av en satirisk dikt om Adolf Hitler, avstängdes Müller-Hofmann från sina tjänster i mars 1938 och sattes i "tillfällig pension" den 30 november 1938, på order av inrikes- och kulturministeriet. Efter att planerna på att hela familjen skulle emigrera visat sig ogenomförbara, skickade Müller-Hofmann sina söner Viktor och Rudolf till Sverige i början av 1939. Oförmögen att utöva sitt yrke och med endast en liten pension som inkomstkälla, tvingades Müller-Hofmann sälja en del av sina ägodelar. Han ansågs inte vara jude och omfattades därför inte av motsvarande restriktioner från naziregimen. Han sålde också konstverk för familjen Zuckerkandl, inklusive sju japanska tryck, som hade tillhört Amalie Zuckerkandl, till Statens konstmuseum i Wien (nu MAK) för 150 riksmark i januari 1940. Müller-Hofmann drog sig tillbaka till Oberbayern för att bo hos familjevänner, där de förblev under ständigt hot från nazistregimen fram till 1945. Den 18 oktober 1945 återupptog Wilhelm Müller-Hofmann sina tjänster vid det som då var Konstuniversitetet i Wien. Parets tidigare lägenhet i Palais Augarten hade plundrats och konfiskerats av de sovjetiska ockupationsstyrkorna. År 1948 flyttade familjen in i en lägenhet i Belvedere-palatset. Wilhelm Müller-Hofmann dog den 2 september 1948, troligen av kärlkramp, som han hade ådragit sig till följd av nazitidens umbäranden. Fritt översatt efter Lexikon der Österreichischen provenienz forschung 2026-06-24
Externa källor
Relaterade föremål
URI
https://samlingar.shm.se/person/f7e82437-8d3d-4794-88e3-31584470caa1
URI har kopierats

All textinformation (metadata) på denna sida är fri att använda enligt licensen CC0.
Mer information om licenser hos Statens historiska museer.