Oden

Oden är den främste bland asarna. Hans väsen är sammansatt: han är stridens, vishetens och dödens gud. Han har många namn och kallas bl a Allfader, Härfader och Segerfader. Han bor i Valhall och är gift med Frigg och fader till Balder. Han beskrivs som en gammal enögd skäggig man, klädd i blå kappa och vidbrättad hatt. Hans häst är den åttafotade Sleipner och han har två korpar, Hugin och Munin, som är hans kunskapare. Hans spjut heter Gungner, i sin egenskap av stridens gud kallas han också Spjutguden. Som kamp- och dödsgud sänder Oden valkyrjorna till stridsskådeplatserna för att utse dem som skall falla och hämta dessa till Valhall. Sin vishet har Oden sökt och förvärvat genom att offra sitt ena öga i Mimers brunn. Han har också offrat sig själv till sig själv, spjutstungen och hängande i ett träd i nio nätter. I lidandet har han lärt sig runkonst, magi och galdrar. Oden är därigenom även den främste utövaren av sejden, vilken f ö annars främst var en kvinnlig syssla. Härigenom satte sig Oden över nesligheten att bli betraktad som omanlig. Att uppträda i kvinnokläder gjorde en man omöjlig, men Oden drog sig inte för det då det tjänade hans syften. Inte heller avstod han från list och svek för att nå sina mål, jfr t ex Skaldemjödet. I motsats till Tor har Odens namn sällan använts i människornas namnskick, väl p g a sin samhörighet med död och andra obehagligheter. Endast förhållandevis få ortnamn har också Odens namn som förled. Dessa är framför allt koncentrerade till Danmark och Sydsverige. Allfader, ett av Odens epitet. Förekommer i isländsk skaldediktning och bl a i eddadikten "Grimnismal". I "Snorres Edda är A. den främste och äldste av gudarna. Korpguden, ett av binamnen på Oden, hänförande sig till hans korpar Hugin och Munin. Spjutguden, ett av Odens binamn, syftande på hans egenskap av krigets och stridens gud. Spjutet är också ett härskarinsignium. Odens eget spjut heter Gungner.