Pilbåge

STÅ-BRÅ: Från Ahrensburgkulturen känner man de tidigaste fragmenten av pilbågar i Norden. Senare pilbågar uppvisar en längd på 160-180 cm och var vanligen tillverkade av almträ. En pilbåges längd bör motsvara jägarens höjd. Bågens tvärsnitt var runt eller halvrunt, med markerat handgrepp mitt på. Bågsträngar finns ej bevarade, men man kan förmoda att de varit tillverkade av tvinnad bast eller sentrådar. Långbågar av detta slag beräknas ha en räckvidd av 150-200 meter. Vid grävningen 1977 i Ageröd V, påträffade man en långbåge av alm som dateras till 4900-4600 f.Kr. Denna pilbåge är hittills den äldsta påträffade i Sverige. Vid undersökningen av den numera översvämmade Ertebölleboplatsen vid Tybrind fann man 1976 en 170 cm lång pilbåge av alm. Bågskyttar finns avbildade på flera hällristningar från bronsålder och där tycks även sammansatta pilbågar förekomma. VIK: Båge och pilar var både strids- och jaktvapen. Bågar har inte bevarats i våra svenska jordfynd, medan däremot järnpilspetsar anträffats i rikt mått i gravar, emellanåt i tolfter, dvs dussintal. MED: Båge, även benämnd handbåge, fjärrvapen bestående av stav och sträng. Bågarna indelas efter stavens konstruktion och benämns som enkel b. (tillv av en trästav), förstärkt b. (två eller fler hopfogade trästavar), sammansatt b. (tillv av flera material som trä, horn, ben, och senor). Strängen tillverkades i Europa ofta av lin, ull, eller senor, men växtfibrer och hår kunde också förekomma. Bra trädslag för staven utgjorde idegran, ask, eller alm. B. förekom som vapen för såväl strid som jakt. medeltidens kanske mest fruktade enkla b. utgjordes av den eng. lång-b. Denna typ krävde intensiv träning alltifrån unga år, men genom denna specialisering vann England avgörande segrar under 13- och 1400-talets kontinentala krig. Skjutförsök har visat på maximala skottvidder på ca 250 m, och en effektiv skottvidd på ca halva längden. De effektivaste medeltiden b. utgjorde dock de sammansatta b., vilka var av asiat urspr. Även om typen varit känd i Europa från förhist tid innebar korstågen i kombination med mongolernas härjningar på 1200-talet att den fick en renässans - inte minst för armborststavens utformning. I en del sv. landskap ingick b. i de av landskapslagarna styrda folkvapnen. Som allmogevapen för jakt existerar b. upp i 1700-talet. Vid arkeol utgrävn hittas ibland korta tunna bågstavar vilka trol varit enkla leksaker.