Term

Antonius

Typ
Motiv
Status
Föredragen term
Vidare term
Definition
Antonius, helig eremit, 17/1, bekännare. Antonius föddes i Egypten av kristna föräldrar och levde större delen av sitt liv som eremit i öknen, där han stundtals utsattes för svåra frestelser av demoner. Han dog mycket gammal o 356. 1095 grundades Antoniterorden i St Didier-de-la-Motte, vars främsta uppgift var att driva sjukhus och härbärgen. I Sverige fanns ett ordenshus i Ramundeboda i S Närke. Antonius anropas mot häftiga smärtor och smittsamma sjukdomar samt mot "antoniuseld" (se Ergotism). Han framställs som gammal man med skägg iförd mantel (ofta svart) och vanligen birett på huvudet. Han bär T-formad stav, klocka (antoniterna ringde i klocka när de samlade in pengar) och har ofta ett svin (med klocka om halsen) vid sina fötter (deras svin fick fritt söka sin näring på landsbygden). Han kan även ha en frestande djävul bredvid sig.
Litteratur
Medeltidens ABC (Orrling, Carin)
Externa källor