Brons

STÅ-BRÅ: Brons kallas en blandning av koppar och andra metaller, vanligt vis tenn. Brons har givit namnet åt den förhistoriska period som kallas bronsåldern. Då tillverkades vapen och smycken till stor del av brons. Den vanligaste blandningen av metallerna var 90% koppar och 10% tenn. Andelen tenn bestämdes av föremålets användningsområde. Ju lägre smältpunkt desto mer tenn (ca 800-1070 grader) och ju mera tenn desto hårdare sprödare metall. Brons kan smidas och härdas lättare än ren koppar. Teoretiskt har man kunnat utvinna koppar i Norden under bronsåldern, men tillräckliga bevis för att så har skett föreligger ännu ej. Huvuddelen av metallen har sannolikt importerats men vilka vägar den kommit på eller vad mottagarnas motprestationer bestått i är ännu ej klarlagt. I Norden introduceras föremål av brons redan ca 1800 f.Kr. men redan 4000 f.Kr. användes brons sporadiskt i Främre Orienten och sydöstra Europa. I Únêticekulturen förekommer brons ca 2400 f.Kr. VIK: Brons, legering med koppar som basmetall, tillsatt med tenn o a metaller i olika proportioner, beroende på om legeringen önskades seg, spröd, hård, mjuk osv för olika ändamål. Brons har använts till främst spännen o a dräkttillbehör och smycken samt en lång rad andra föremål med både praktisk och prydande funktion. Eftersom man ej hade naturlig tillgång till de önskade metallerna, var brons en viktig importvara.