Riksvapen

Riksvapen. Heraldiken kom förhållandevis sent till Sverige. De tidigaste kungasigillen visar en ryttare eller en tronande monark utan vapenattribut. Utvecklingen går från personligt vapen - som även kunde tas från mödernesläkten - till dynastivapen som till sist utvecklas till r. Erik Eriksson (1222 - 29, 1234 - 50) hade tre krönta lejon (leoparder) i sitt vapen; usurpatorn Knut långe (1229 - 34) har på ett av sina mynt en omdiskuterad vapensköld med en helt annan framställning. Valdemar (1250 - 75), den förste av folkungaätten, härstammade på mödernet från den gamla kungadynastin, vilket är den mest sannolika förklaringen till att hans vapensköld uppvisar samma symboler som den barnlöse företrädarens, de tre krönta lejonen. Först med brodern, Magnus ladulås (1275 - 1290), förekommer det stående lejonet, folkungaättens vanliga vapenbild, i kontrasigillet - det äldsta dessutom omgivet av tre kronor. Birger Magnusson (1290 - 1318) använde folkungalejonet, alltid utan de tre kronorna, i sitt sigill. Detsamma gäller Magnus Eriksson (1319 - 63), som dock i andra sammanhang begagnar sig av de tre kronorna. Hans första myntgrupp har på åtsidan folkungalejonet, på den andra en öppen krona; den därpå följande, utgiven ca 1335/40 - 1350/55, visar däremot på frånsidan tre i cirkel ställda kronor. Typens införande sammanfaller med Magnus tredubbla värdighet som kung av Sverige, Norge och Skåne. Ett för några år sedan upptäckt trekronorsvapen i ett kardinalspalats i Avignon symboliserar den sv. kungen och dateras till 1330-talets slut. Kronorna är där ställda två och en. I Ängsö kyrka har ett trekronorsvapen - samt flera andra, bl a folkungavapnet - framtagits och är där stolpvis ställda. Dateringen är 1340-talet eller möjligen ca 1360. I och med Albrekts trontillträde 1364 blir användningen av trekronorsvapnet på mynt och i kungasigillet regel. Kalmarunionens monarker såväl som deras motståndare i vårt land upptog trekronorsvapnet som symbol för det sv riket, däremot inte för unionen, som senare kom att göras gällande och gav upphov till den segslitna striden om rätten till detta vapen på 1500-talet och framåt i någon mån ännu inte avslutad, eftersom de tre kronorna alltjämt återfinns i det stora da. riksvapnet. Det sv. riksvapnet fick alltså sin slutliga utformning under Albrekt. Stora riksvapnet däremot, där den regerande dynastins heraldiska symbol är lagd som hjärtsköld över det med tre kronor respektive folkungalejonet två gånger upprepade vapnet, återfinns först under Karl Knutsson (Bonde) efter 1448. På mynten användes det stora riksvapnet ej under medeltiden utan först under Gustav Vasa.