Skapelseberättelsen (nordisk mytologi)

Skapelseberättelsen, sådan hedendomen uppfattade den, återges i Snorres Edda. Mellan Nifelhem, dimvärlden, och Muspelhem, eldvärlden, låg Ginungagap som var ett stort tomt svalg. Från Hvergelmer, källan i Nifelhem, strömmade Elivågor och bildade kyla, snö, fukt och is i norra delen av Ginungagap. Från Muspelhem i söder kom gnistor och glöd, och då hettan mötte rimfrosten och smälte denna, uppstod jätten Ymer ur dropparna. Då jätten låg och sov växte det fram en manlig och en kvinnlig varelse under hans vänsterarm och hans båda ben avlade tillsammans en son. Så uppstod rimtursarna. Av den smälta rimfrosten i Ginungagap uppstod också kon Audhumbla. Då hon slickade de rimfrostiga stenarna, växte det under tre dagar fram en man som hette Bure. Mannen fick en son, Bur. Han gifte sig med jätten Böltorns dotter Bestla och de fick tre söner, Oden, Vile och Ve. Dessa tre dräpte Ymer, och i allt blodet drunknade alla rimtursar utom två, från vilka nya rimtursätter härstammar. Av Ymer skapade Oden, Vile och Ve jorden. Blodet blev hav, köttet blev land, benknotorna blev klippor. Av hjärnskålen skapades himlen, och stjärnorna är gnistor från Muspelhem. Molnen är gjorda av hjärnan. Inne i landet byggdes Midgård av Ymers ögonfransar, som värn för människornas värld mot jättarna. Mitt i världen byggdes Asgård, gudarnas boningar. Jätten Narves dotter Natt hade en son som hette Dag. Dessa två fick varsin häst och vagn och sattes på himlen att köra runt vart dygn. Natts häst heter Rimfaxe och Dags heter Skinfaxe. Runt den jord som nu skapats ligger det Djupa havet. Vid kusten bor jättarna i Jotunhem, där också borgen Utgård ligger. Två träd, som stod vid en strand, skapades till människor, som Oden gav anda och liv, Vile förstånd och rörelse och Ve tal, hörsel och syn. Mannen kallades Ask och kvinnan Embla. Från dem härstammar människorna i Midgård. Av alla helgedomar i Asgård och Midgård är Yggdrasil den heligaste, en evigt grön ask, som är det största av alla träd.